Vilken film såg du senast?

Såg Synecdoche, New York (2008) igår till minne av Philip Seymour Hoffman. Lite väl saktfärdig början men filmens andra hälft är värd väntan. Charlie Kaufman, mannen bakom Being John Malkovich, Adaption., Confessions of a Dangerous Mind, Eternal Sunshine of the Spotless Mind, gör här sin regidebut. Ingen tvekan om vem som skrivit manuset. Verkligheten skruvas och den svarta humorn är på topp. Rekommenderas till Hoffman-fans och den som gillar de tidigare nämnda Kaufman-filmerna.

Saving Mr. Banks (2013)

När Walt Disneys döttrar bad honom göra en film grundad på deras favoritbok, P. L. Travers “Mary Poppins” gav han dem ett löfte – som han inte insåg att det skulle ta honom 20 år att införliva. I sin jakt på att komma över rättigheterna ställs Walt öga mot öga mot en helt kompromisslös författare som absolut inte har några som helst planer på att låta sin älskade magiska barnflicka misshandlas av Hollywoodmaskinen. Men när boken slutar sälja och hon får ont om pengar går Travers motvilligt med på att resa till Los Angeles för att lyssna till Disneys filmplaner.'

Filmer som är baserade på en sann historia brukar inte alltid berätta så som det gick till i verkligheten 100%. Mestadels är det för att film är något som är en adaption för sig själv. Därför är aldrig en film som är baserad på en bok likadan som boken, vad är det för poäng då liksom?
Saving Mr. Banks är inte riktigt verklighetsbaserad till hur den riktiga historian gick till och har man vetenskap bakom sig så kan man peka ut felen i filmen rätt så väl. Men det är som sagt en "based on", vilket betyder att den inte är 100% ärlig mot vad som verkligen hände. Då kan du lika gärna ta redan på den fakta på egen hand.

Detta är mer utav en sagoberättelse utav vad som hände, vilket ironiskt nog är väldigt passande. Det är ingen dans på rosor direkt berättelsen och för att egentligen vara en Disney film så är där en hel del drickande i den, och har en del vuxen moment i sig.
Men hur de väljer att berätta denna historia gör dem på ett lite mer sagolikt berättande, den har inte lika många deppiga stunder som i verkligheten, vilket är passande inte bara i filmformat men också för yngre tittare som kan relatera mer i berättelsen och till själva Disney.
Men i det stora hela är det mer en vuxenfilm, den spelas mer som en vuxenfilm och i slutändan är det dem vuxna som lär få mer nöje utifrån filmen än barnen.

Musiken är en kategori för sig själv. Jag har lyssnat på del låtarna som är nominerade för en Oscar i år och kan med säkerhet säga att Saving Mr. Banks har den bästa musiken, dessvärre lär Gravity vinna.
Musiken här är så passande. Det är den perfekta pricken över i:et till det hela. Den är vimsig, sagolik och när den behöver vara dramatisk är den dramatisk. Den är så passande för en Disney film som handlar om en när en Disney film ska göras. Det är riktigt bra musik som fastnar i huvudet lätt och är riktigt skön och underbar.
Själva låtarna de också spela är ju inte fy skam de heller. De lyckades återskapa låtarna väldigt bra tyckte jag och riktigt svängiga. Men då har jag också hört på dem innan och från barndomen.

De enda sakerna jag kan finna negativa är två saker.
Den ena är väl att tillbakablickarna från när P.L. Travers var barn och hennes far och liv i Australien kändes som en helt annan film. Jag förstår verkligen varför dem är där och dem tilldrog en hel del till filmens känsla. Men när de under hela filmens gång körde 10 minuter i "nutiden" och 10 minuter i dåtiden blev det lite rörigt, men framför allt kändes det som två helt olika filmer.
Det andra är P.L. Travers reaktion till filmen i slutet. I verkligheten hatade hon den, medan här så gråter hon glädjetårar. Jag sa innan att filmer inte är 100% riktiga när de är "baed on", men i det här syftet tror jag filmen hade gjort så mycket större avtryck om att visa hennes riktiga reaktion. Men det kan också ha känts lite ut ur plats med tanke på hur resten av filmen spelas, så jag kan definitivt förstå varför de gick de hållet.
Sedan ger det också en fin touch på det hela, det hade bara varit mer skoj om de visade den riktiga reaktionen.

Skådespelarna är också otroligt bra. Ni må bli överraskade hur Tom Hanks är som Walt Disney, ungefär som Idris Elba som Mandela så må Hanks inte likna eller låta som den riktiga Disney men han gör tillräckligt bra jobb för att övertyga dig och du accepterar rätt så snabbt honom i rollen.
Men det roliga är att det inte alls är honom det är fokus på och han är inte med så pass mycket som man kan tro.
Fokuset är på Emma Thompson som P.L. Travers, och tillsammans med Cate Blanchett gör hon den bästa kvinnliga insatsen från en film 2013, ännu ett tecken på att man inte ska förlita sig på Oscarsgalan. Hon kommer av sig lite som osympatisk, men det är så ollen ska vara. Vi ska inte älska P.L. Travers utan mer eller mindre förstå varför hon är mer som hon är under filmen, och lära oss mer från henne. Och Emma Thompson säljer det så jäkla bra. Hon är riktigt bra i sin roll.
Paul Giamatti är också en av de mer minnesvärda insatsen som limousin föraren Ralph. Det roliga här är att den karaktären är 100% påhittad och ändå lyckas karaktären komma av sig som en av de mer minnesvärda sakerna med filmen. Men det är också tack vare Paul Giamattis skådespeleri och hans charm och röst som gör en del av det. Riktigt passande i rollen.
Det går även för resten av skådespelarna, Bradley Whitford som manusförfattaren Don DaGradi, B.J. Novak och Jason Schwartzman som Sherman bröderna är alla tre rätta för deras respektive roller. Även Colin Farrell som haft dåliga insatser och filmer de senaste året gör här en av hans bättre insatser på senare år. Där han spelar fadern till P.L. Travers.

I sin helhet tyckte jag detta var en mycket bra film.
Från ett historiskt perspektiv om hur den riktiga historian gick till är den inte 100% sann och en del saker har ändrats eller lagts till. Framför allt så var inte Disney och P.L. Travers relation så pass bra egentligen.
Men det är fortfarande en Disney film vilket innebär att du lär få dina vimsiga stunder som passar utmärkt, dina dramatiska stunder som passar utmärkt och skådespelar insatser som är riktigt bra, där karaktärerna är bra återskapade och musiken är helt fenomenal.
Filmen berörde mig något i slutet och i slutändan är det film som berättar en komplex historia om en berättelse som är så mycket mer än bara en bok eller film.

4 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt2140373/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=a5kYmrjongg

Ja, jag gillade den inte heller då jag såg den för ett par månader sedan, minns dessutom nästan ingenting av den heller vilket måste tyda på kvalité.

The Pervert's Guide to Ideology (2012)

Ännu en dokumentär om och med psykoanalysens superstjärna Slavoj Zizek som jag tidigare har stiftat bekantskap med i The Pervert's Guide to Cinema ifrån 2006 som jag gillade väldigt mycket då jag såg den en natt på TV4 Film för kanske fem år sedan. Begreppet är detsamma i denna som i Cinema..., Zizek utgår ifrån våra drömmar och ideologier som förgrund till sina psykoanalyser i Jungs och Freuds anda då han tar sig an allt ifrån reklamer för Coca-Cola till Travis Bickle och vad hajen i Jaws egentligen symboliserar. Det är lätt att ta till sig hans analyser och de flyger inte direkt en van filmtittare över huvudet samtidigt som man mycket och väl känner igen sig i analyserna som man själv har grubblat på och frågorna man ställt om diverse filmer kanske äntligen får ett svar i och med Zizek.

Första timmen är onekligen den starkaste medan den andra timmen inte får samma genomslagskraft och fokus, ibland sitter jag och tänker på om det egentligen finns någon röd tråd med filmen bortsett ifrån att Zizek framför sina analyser i samma miljöer som filmförlagorna utspelas i som han i sin tur analyserar. Även om det är intressanta teman och synpunkter som han framför så är dokumentären inte fullt ut lika kraftig som The Pervert's Guide to Cinema som tog mig mera med storm och hade intressantare analyser. Dock inte sagt att det är en dålig film på något sett, värd att se om man vill se filmanalyser på lite djupare grund.

3/5

En av 2000-talets bästa filmer och Philip Seymour Hoffmans bästa roll!

Såg American Hustle igår. Hade hört mycket gott om den på förhand. Den började okej och jag förväntade mig riktigt rafflande intriger och twists med tanke på filmens tema. Jag väntade och väntade och till slut kom det ett par simpla twists som man sett förut i andra filmer. Det var emellanåt riktigt fint skådespeleri dock från framförallt Lawrence och Bale (visste inte ens att det var han en bra bit in i filmen) så betyget får hamna på godkänt eller 3/5. Det är inget spektakulärt med filmen men den är värd att se.

Såg Pain & Gain igen.
Den här filmen är extrem rolig och jag hade mycket roligt åt den. Att våra huvudkaraktärer är dumma som spån gör det bara mycket roligare. Att den är baserat på en verklig händelse gör den bara mer fascinerat och intressant. Se den om ni gillar Mark Whalberg och The Rock. De är väldigt bra i den.

8/10

http://www.youtube.com/watch?v=Zz0IsffudJ0

I belive in Fitness.

"Lone Survivor" på bio.

Fråga mig inte varför jag valde denna. Total jävla 'Murica-onani. De tröttnar fanimig aldrig!
F.ö så tycker jag Talibaner och deras härjande är jävligt otäckt, så det fick mig att skruva lite på mig i biostolen.
Grymt soundtrack dock.

2 av 5.

Catchfire (1990)

Inte sett denna tidigare och spontanköpte den häromdagen då jag behövde någonting nytt i samlingen att se, Dennis Hopper regisserar sig själv och Jodie Foster i en thriller som inte når hela vägen fram. Handlingen engagerar mig inte alls trots att relationen mellan Hoppers och Fosters karaktärer är rätt stabilt och samtidigt välspelat, men filmen är förbannat tråkig och bjuder inte på något mera än en fet cast med bra biroller, tyvärr.

2/5

Enligt mig var Saving Mr. Banks på tok alldeles för sockersöt för min smak. Tillbakablickarna rörde till det något ordentligt som du säger, och kändes enligt mig helt överflödiga. Jag håller med dig om att Emma Thompson är filmens absoluta höjdpunkt, enligt mig gör hon den femte bästa rollen i en film som hade kunnat bli nominerad för en Oscars. Men som helhet gick Saving Mr. Banks aldrig riktigt hem hos mig. Detta skrev jag direkt efter att ha sett den.

Fyfan. Kände för att se nån Sorglig film ikväll...
Googla och det vart, Hachi, a dogs tale...
En av dom sorgligaste filmerna jag sett i mitt liv fan...
Bra film, men så jävla sorglig...

Tycker den kan få en 8/10... För att det är baserat på verkliga händelser också..

(www.imdb.com/title/tt1028532/)

Du kan ju alltid se originalet ifrån 1987 också.