Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Nej. Granskning ska ske mot beviskraven i en domstol då analysresultatet åberopas där.
När RMV inte kan leva upp till det så ska deras arbete förkastas, vilket rätten också gjorde

I kortfattad form beskriver rätten det på följande sätt

"Det beviskrav som ställs upp i svensk rätt innebär att domstolen
måste finna det vara ställt utom rimligt tvivel att Viveka Lindén har förgiftat
eller försökt förgifta Linnéa på sätt som har beskrivits av åklagaren. Detta beviskrav
kan något förenklat sägas innebära att domstolen måste kunna utesluta både alternativa
händelseförlopp och alternativa gärningsmän. Det handlar alltså inte om att
tingsrätten ska välja det händelseförlopp som framstår som mest sannolikt, troligt
eller rimligt. Domstolens uppgift är, som nyss angetts, begränsad till att pröva om
åklagarens påståenden håller mot gällande beviskrav."

Om RMV sen har normer som de anser är korrekta är helt irrelevant.

Vilket man inte gjorde idag heller utan även idag är detta en ren lögn från PCuris sida.
Det var fortfarande åklagaren som hävdade att uppmätt värde kan jämföras med icke uppmätt värde. Det kan man inte och därmed underkändes åklagarens påstående.


Inte alls.

Krister Nilsson fick ett uppdrag. Att förklara hur man kan få till en dos på 2000 mikrogram per gram blod. I detta uppdrag ingick inte att bedömma rimlighet alls.


Man kan tolka det så om man heter PCuri coh avsiktligt vill förfalska och ljuga.
Annars tolkar man det på precis samma sätt som Krister Nillson själv gjorde i rätten.

Koncentrationen av 2 000 μg tiopental per gram blod har aldrig uppmätts tidigare. Den är
helt orimlig. (Krister Nilsson, Domen sid 63).



Inte heller idag är den Lögnen sann.
Det spelar ingen roll hur många gånger Pcuri upprepar en lögn. det är en lögn, det förblir en lögn och det kommar alltid att vara en lögn.

Mörlands utalande var fortfarande
"Han tror att en tillförsel av en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat räcka om dosen hade getts efter döden."

Dvs inte i samband med utan enbart efter.
I domen skriver rätten att flickan levde "allt från någon eller några minuter till upp till en timme" (dommen sid 31) efter att sprutan gavs. Därmed gäller inte Mörlands påstående och PCuris lögn faller ihop som ett korthus (igen)

Sen försöker PCuri återigen få det att framstå som att det skulle ha getts en 10 ml spruta till flickan. Det är en ren lögn även det.
I dommen på sid 52 och 53 avges vitnesssmål som fastställer att så inte var fallet.
I dommen på sid 31 fastställs det också att det inte var tiopental i sprutan.


Det man möjligen ur Dahlqvists och Mörlands utlåtanden kan anföra till läkarens fördel är att de till skillnad från (svenska) RMV inte vill fastslå att babyn verkligen dog av tiopentalet (i det här sammanhanget bör vi komma ihåg att den uppmätta morfinhalten var 10 ggr högre än den journalförda ).

Vilket inte heller idag är något konstigt.
Sprutpumpen gick efter döden
Morfin kan återföras till blodet efter döden (precis som tiopental)
Mätvärdet är extremt osäkert.

Mörland sammafatter det med "Värdet om 5,7 μg/g kan vara för
högt på grund av de osäkerheter som finns. Det behöver inte ha varit mer än 1,5 μg/g blod
eller ännu mindre i realiteten" (domen sid 99)

Dvs det finns överhuvudtaget ingen som helst fastställd morfinhalt i flickans blod när hon levde så det här är rent strunt från Pcuri igen

Resten av inlägget är återigen bara fabler från PCuris sida.
Det har aldrig gjort någon oberoende analys så det är rent svammel

Nä PCuri. Du har aldrig någonsin presterat något som helst svar baserat på fakta och källor. Du har fortsatt rabla dina lögner. Det är inga svar.

Även denna gång ljuger PCuri.

PCuri har alltså nu med hjälp av tre expertvittnen konstaterat att den minsta tänkbara dosen är 500 mg för en flicka som levde när injektionen gavs.

Mörland har ALDRIG någonsin sagt något om 125 mg för levande flicka utan det är en ren lögn från PCuri.
Varje gång han ljuger om det så ser jag en stor glädje i att publicera Mörlands uttalande (inklusive källhänvisning så att den som vill kan kontrollera fakta och själv konstatera att PCuri återigen åker dit när han ljuger).

Mörland sa
"Han tror att en tillförsel av en relativt liten mängd, 5 ml, av en 2,5-procentig lösning, dvs. 125 mg tiopental, hade kunnat räcka om dosen hade getts efter döden."

Frågan blir då om flickan levde när sprutan gavs.
Domstolens slutsats i frågan är glasklar.

"Hur lång tid det tog från det att sprutan gavs till dess att Linnéa dog
har det dock lämnats skilda uppgifter om, allt från någon eller några minuter till upp
till en timme." (domen sid 31).

Det råder således ingen som helst oklarhet om att flickan var i livet efter att sprutan gavs medan Mörlands uttalande enbart är giltigt om hon var död INNAN sprutan gavs.
Därmed är PCuris förfalskning av Mörlands uttalande både en lögn och dessutom direkt felaktigt.


Vi kan därmed använda PCuris egna ord ovan till att fastslå att 500mg tiopental är den minsta tänkbara dosen som hade kunnat ta livet av flickan och ge upphov till det påståda mätvärdet.
Tråkigt nog för Pcuri kräver det minst en 20 ml spruta.

Ännu tråkigare blir det när vi genom vitnessmål vet att flickan inte ens fick en tio ml spruta utan enbart en fem ml spruta (domen sid 52-53).

Sen skiter det sig ännu mer för PCuri då den fem ml sprutan inte hade rätt färg för att innehållla tiopental heller
"Det är inte heller någon som har lagt märke till om den vätska som
Viveka Lindén sprutade in i Linnéa i slutet var gulaktig, som tiopental är, utan i den
mån någon över huvud taget har lagt märke till dess utseende har de angett att den
var genomskinlig." (domen sid 31).

Med andra ord så kan vi återigen konstatera att innan PCuri med fakta over verifierbar information kan förklara hur han ska få in 500 mg tiopental i en ofärgad och klar lösning i en fem ml spruta så har han återigen själv bevisat att läkaren är oskyldig.

GRATTIS PCuri

Spellflames är en malign form av OT - ett sätt att angripa debattmotståndaren för något helt annat än vad diskussionen ska handla om, eller om man så vill, en härskarteknik. Det ingår i Flashbacks etos att den som har något att säga får det, också om utsagans avfattning brister i stavning eller grammatik.

Eftersom det åker runt lite spellflames nu, vill jag påpeka att sådana i hög grad är OT, och att inlägg som innehåller kritik av stavning eller annan oförenlighet med språknormer framgent kommer att raderas och varnas för brott mot regel 0.03, också om allt utom stavningskritiken skulle vara OnT.

/Mod.

PCuri slingrar sig som en metmask på en krok och allt han skriver har (flera gåner) blivit grundligt avvisat tidigare.

1) Snyggt försök.Nu är det dock så att bevisbördan på att provet är representativt ligger på dig. Det är du som skall bevisa att det omöjliigt kan ske någon snedfördelning av fettälskande ämnen i kroppar under nedbrytning. Jag fick en gång en metod som heter hydrofob intergrationskromatografi eller liknande demonsterat för mig. Här hade man små kulor med fettälskande ytro packade i ett rör - de kan symbolisera fettceller - och man pumpade igenom en lösning av ett fettälskande protein i vattenlösning (symboliserar blod). Lämpligt nog var proteinet rödfärgat. Man kunde se hur det band till kolonnen, och gissa vad - det var ojämnt födelat! Förutom detta sker det en hel del i en kropp efter döden. Till att börja med kyls allting ner och detta bör rimligen påverka de fysiska egenskaperna hos fettet. (jmf med hur man sätter smörgåsmargarin i kylen) Sedan sker kemiska förändringar, när härskningsprocesser byter ner fetter till tvålliknande substanser. Här är det inte orimligt att thiopentalet kan bilda mikrokristaller. Såvitt jag vet finns det ingen forskning på detta, men det är alltså upp till den som säger att provet är representativt att bevisa detta.

2) Här svarar PCuri överhuvudtaget inte. Thiopentalsprutan är en bisak, även om läkaren i vittnesmålen inte bergsäkert säger att hon destruerade sprutan. Snarare att det var praxis att göra så. Huvudsaken r att sprutan i praktiken har mycet liten betydelse, för om det var så att flickan sista dagen fick en thiopenthalinjektion, så kan inte denna knytas till läkaren. Det finns mer thiopenthal i universum än det som fanns i sprutan. Så om du skall ha ett case, visa då borton allt rimligt tvivel att läkaren gav flickan en thiopentalinjektion.

3) OK, alla vet nu att du anklagar föräldrarna för att ingå i den stora konspirationen som mördar barn i svenska sjukhus, men det räcker inte - du måste bevisa att de begick mened i de vittnesmål som direkt talar emot åklagarens gärningsbeskrivning. Då räcker det inte med allmänt tyckande!

Du har fullständigt misslyckats med att få ihop något som ens liknar ett hållfast indiciekedja.

Här vill jag inlägga gensaga. Om frågan gäller huruvida i det här fallet RMV har gjort sig skyldig till försummelse, ska granskningen av detta självklart ske i gentemot de normer som gäller för verksamheten, visst.

Men nu var det inte RMV som stod på de anklagades bänk, utan en tilltalad privatperson. Och då är det fullkomligt ointressant om RMV har följt normer för aktuell verksamhet eller ej. Det enda intressanta är i vilken utsträckning RMV:s uppgifter kan ligga till grund för fällande dom mot personen i fråga. Och då kan det mycket väl vara relevant att påpeka att proceduren inte har utförts på ett ackrediteringsmässigt sätt, även om den inte har varit ackrediterad. Hurpass relevant beror på hurpass stora osäkerheter de icke ackrediterade metoderna kan bedömas ha åstadkommit.

Om jag nu ska vara sån, så påstår inte Beck hät att RMV var ackrediterade enligt vare sig den ena eller andra standarden. Han använder bara två ISO-standarder som rättesnören för hur gott och tillförlitligt laboratoriearbete ska utföras. Häri må han ha rätt eller fel, men det faktum att laboratoriet inte var ackrediterat hindrar honom för ingen del att bedöma tillförlitligheten i dess arbete efter vissa ISO-standarders krav. Som jag inledde var det inte RMV som stod på de anklagades bänk.

Tack, jag köper din argumentation!

Men, den kritik som ska framföras ska inte begränsas till rättskemiska laboratoriet utan framförallt riktas mot ledningen för RMV och "rättssystemet" (i någon sorts vidare bemärkelse) eftersom man uppenbarligen där inte har gjort klart att det måste ställas krav på att analyser även i obduktionärenden görs med ackrediterade metoder. Annars blir det bara litet som att "skjuta på pianisten".

Det här är något som man efter den här historien måste ta tag i och reda upp och man måste då också se till att ackrediteringskravet gäller HELA kedjan, dvs provtagning, analys och utvärdering. Och med utvärdering menar jag då inte bara utvärderingen av analyserna på laboratoriet (kvantifiering och identifiering) utan också den avgörande rättsmedicinska utvärderingen av analyssvaren från laboratoriet. Detta inte minst mot bakgrund av det sätt som denna skett på i det här fallet.

Det där är ju faktiskt korrekt av Beck. Han beskriver ju bara sitt syfte med granskningen han gör.

Det är däremot direkt vilseledande av RMV att påstå att " I det granskade ärendet har det inte funnits anmärkningar om provets beskaffenhet i den dokumentation som granskats" . Det finns massor av tveksamheter med provtagningen även om det tillvaratagna blodprovets beskaffenhet inte uppmärksammas i dokumentationen.

Men av harangen jag citerade kan den som inte förstår skillnaden mellan "prov" och "provtagning", förledas att tro att provtagningen var korrekt.

Det var den inte.

(Jag har litet längre citat av mig själv än vad nono2 kostade på sig. Antar att det med kortare citat var lättare att få det till att jag håller med nono2, vilket jag inte gör. Läser man mitt ursprungliga inlägg och bakåt i tråden bör väl detta framgå rätt klart, tycker jag.)





Tja, alltså hade det varit fråga om att knarkar-Leffe skjutit i knarkar-Pluffe en överdos av någon slags narkotika i en knarkarkvart så hade det väl inte behövts något mer än svenska RMV:s utlåtande för fällande dom. Krister Nilssons förbryllade attityd inför mätvärdet, där en injektion i samband med döden framstår som typ minst orimligt enligt honom, hade väl varken gjort från eller till, skulle jag tro. I det här fallet förhåller det väl sig ungefär likadant med vad Krister Nilsson säger. Det han säger ger väl dock fingervisningar om hur man bör gå vidare för att utesluta olika alternativa förklaringar till mätvärdet. Sedan gick man vidare med Rune Dahlqvist och sedan med Socialstyrelsens oberoende expert Mörland. Och när Mörland var klar hade man eliminerat alla andra möjliga förklaringar än huvudspåret en massiv överdos av tiopental i samband med döden.

Tingsrätten tyckte dock inte detta utan hävdade att eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA tiopentalinjektioner (som dessutom skulle ha varit 3 ggr så stora som normala tiopentalinjektioner) skulle ha kunnat vara förklaringen eftersom den bevisade tiopentalhalten enligt tingsrätten bara var 10 mikrogram/gram. Och eftersom upp till ca 15 mikrogram/gram enligt Mörland teoretiskt skulle kunna förklaras av dessa eventuella, ej journalförda tiopentaldoser (som skulle vara 3 ggr så stora som normala tiopentaldoser) så gick det inte att bevisa att något utöver, eventuella tidigare, ej journalförda tiopentaldoser getts till babyn.

Haken med tingsrättens resonemang är dock att man ”glömmer” det faktum att det kan anses bevisat att det ackrediterade labbet i Finland mätt upp en tiopentalhalt om minst 210 mikrogram/gram (alternativt 380 mikrogram/gram om apparaturen automatiskt tar hänsyn till den spädning som gjorts) även om svenska RMV spätt så maximalt fel som det gått genom att inte späda något alls. Man låtsas indirekt i domen som att det faktum att man i Finland inte fick något fenobarbitalvärde eftersom värdet hamnade under ”utskriftsgränsen” innebär att det möjliga spädningsfelet var typ obegränsat, vilket det inte var. Man låtsas också som om det var oväntat att fenobarbitalvärdet skulle hamna under utskriftsgränsen, vilket det inte var eftersom det provmaterial finska RMV fick var spätt 10 ggr. Att provmaterialet var spätt 10 ggr framgår också i andra delar av domen, otroligt nog. Detta utgör väl en indikation på att tingsrätten var väl medveten om vad man gjorde när man gjorde den här fulingen. (Dessutom bör man komma ihåg att svenska RMV hade apparatur som gjorde att man fick fram ”utskrifter” på fenobarbitalhalten även på spätt provmaterial och att detta indikerade att spädningen var korrekt. Så i själva verket framstår det som ytterst tveksamt att underkänna även tiopentalhalten 2000 mikrogram/gram även om man till fullo köper Olof Becks formella invändningar mot svenska RMV:s procedurer.)









Alltså, det Krister Nilsson uttalade sig om i rätten var väl att ”huvudspåret” tedde sig som mindre osannolikt än övriga, tänkbara förklaringar. Längre än så ville han inte gå. Och det är kanske heller inte rimligt om han i rätten skall uttala sig som sakkunnig och inte själv borrat sig in djupare i ämnesområdet.

Jag svarar punkt för punkt precis som förra gången. Rent generellt vill jag påpeka att den teknik Clodius använder sig av är att få det att framstå som självklart att han har relevanta och tänkvärda synpunkter i en språkdräkt som ger ett väldigt vederhäftigt intryck. Rent språkligt är Clodius prestationer imponerande. Jag har påpekat detta tidigare. Men jag ber läsaren tänka efter vad det är han egentligen säger och om han säger något vettigt eller relevant. Pröva tanken att det Clodius säger faktiskt är strunt, om än i vederhäftig förpackning.

1) Jag noterar som tidigare att varken du eller någon annan här i tråden, eller i domen, eller i Läkartidningen, eller i något annat massmedium eller annat medium pekat på någon enda studie eller artikel som tyder på att tiopental som injiceras direkt i blodet, i kliniska doser, fördelar sig påtagligt skevt om man jämför olika delar av kroppsfettet. Än mindre har vi fått se några kvantifieringar av hur stora skevheter det skulle vara fråga om. Dessutom anser du tydligen att ett argument som inte använts i domen, och någon metod du som icke-naturvetare någon gång sett demonstreras, och som du själv säger att det inte finns någon forskning på, skulle vara tillräckligt för att styrka hypotesen att tiopental som injiceras direkt i blodet i terapeutiska doser kan fördelas så pass otroligt skevt mellan olika delar av kroppsfettet att tiopentalhalten skulle kunna höjas avsevärt mer än 14 ggr (vilket krävs eftersom det fanns nästan dubbelt så mycket fett som blod i babyn). Vi skulle alltså tala om en koncentrationshöjning om mer än 25 ggr p g a en sådan här snedfördelning mellan olika delar av kroppsfettet. Jag tycker att försvaret borde ha nämnt något om någon sådan här förklaring om det fanns någon slags substans i den här typen av teorier.

2) Vad är det i domen som du tycker indikerar att läkaren menar att hon inte typ bergsäkert säger att hon destruerade sprutan?

3) Jag har inte alls sagt att föräldrarna i det här fallet ingick i någon konspiration för att mörda sin hjärnskadade baby. Tvärtom påpekar jag ju att pappan blev så arg att han gick ut när man föreslog ”avveckling” av hans hjärnskadade baby. Det är då inte rimligt att anta att han skulle vilja medverka till aktiv dödshjälp. Däremot är det väldigt rimligt om föräldrarna bad om mer medikamenter så att deras baby inte skulle känna av andningsproblemen. Det är också ett rimligt antagande att de kan ha blivit rädda för att anklagas för någon slags anstiftan när de upptäckt att det polisen var intresserad av inte var hur hjärnskadan uppkom, utan hur babyn dog, eftersom babyn verkar ha dött när det gavs extra medikamenter.



Sedan några ord om mace2422:s inlägg. Det är väl den gamla vanliga visan han kör med. Att Mörlands lägsta injektionsstorlek om 125 mg innebar att typ hela sprutan skulle ha getts efter döden har väl inte varit något problem för åklagarsidan. Läkaren hade ju erkänt att hon hade en 10 ml-spruta som med tillgängliga koncentrationer borde ha innehållit 250 mg tiopental. Att sprutan inte skulle ha innehållit tillräckligt med tiopental har tingsrätten inte använt som argument för att fria.

Måste också kommentera det här med kravnivån på svenska RMV. Ingen verkar påstå att RMV inte hållit sig till de kravnivåer som lagtext, förarbeten och svensk rättspraxis stadgat. Notera också att finska RMV, som Olof Beck inte kritiserar, kom fram till nästan exakt samma tiopentalvärde som svenska RMV. Detta indikerar väl, mellan tummen och pekfingret, att svenska RMV:s standardnivå ändå var rätt hyfsad.

Åklagarens problem var betydligt större än vissa vill medge. Man bör främst tänka på vad begreppet bortom rimligt tvivel innebär. Domaren klargjorde ganska tydligt att i rättsfall duger inte gissningar.
De utredande myndigheterna fick uppenbarligen inledningsvis för sig att här skulle statueras exempel. Det är en mycket olämplig inställning om man har ett objektivitetskrav på sig. Claeson hade det dåliga omdömet att ta på sig fallet trots att han hade deltagit i kampanjens debattartikel. Sedan lyckades han ligga något lägre.
Bara för att RMV eventuellt har mätt rätt på den ml som späddes och har en stark indikation på tiopental i en originalmätning innebär det inte att man har gjort särskilt rätt i hela processen från obduktion till utvärdering. Tvärtom vet vi att obduktionen utfördes uppenbart slarvigt (man missade att notera många uppenbara journalförda åtgärder som satt spår). Kanske viktigast är att man aldrig blev trovärdig i frågan hur "blodprovet" egentligen togs.

Som alla ser så har PCuri på inte sätt bemött sed jag sagt, men för ordningens skull skall jag hastigt påvisa detta.

1) Bevisbördan ligger hos dig. Både jag och Hamilkar som lär ha en hög akademisk tittel i ämnet anser att det på inte sätt har visats att provet är representativt, och att läkemedel kan snedfördelas i kroppsvävnader är något som så vitt jag vet står i varje farmaceftisk lärobok. Däremot är det förmodligen så att det inte finns någon vetenskaplig litteratur som studrat hur thiopnental fördeleas under nedbrytning av spädbarn som förmodligen dessutom hade organsvikt innan döden. Hur du nu skall får detta till at tala till åklagarens fördel. Snarare tvärt om. Det är ett mordåtal vi talar om och saker skall bevisas mot allt rimligt tvivel.
2)Saken togs inte upp i domen (inte mer än i förbigående iallafall) eftersom bevisningen redan hade avvisats på andra grunder. Läs vittnesmålen så får du se. Läkaren är inte alls bergsäker på att hon destruerade sprutorne, men försök inte blanda bort korten. Sprutan har så gott som ingen betydelse eftersom det finns mer thiopenthal i universum är det som fanns i sprutan. Du måste knyta läkaren tull en thiopenthal injektion, och det har varken du eller åklagaren gjort. Om det nu var så att barnet fick en injektion under sista tiden eller t.o.m. efter döden (vilket knappast är troligt), så är det mågna andra som kan ha haft tillfälle att göra det.
3) Du har tidigare anklagat föräldrarna för att ha begått mened. Om du nu tar tillbaka detta är det ju bra, men då erkänner du ju vittnesmål som friar läkaren eftersom barnet enligt föräldrarnas vittnesmål inte dog under injektionen. Hur skall du ha det?

PCuris luftslott till indiciekedja faller samman som ett korthus...