Juristprogrammet

Goldwater, sluta gråta om vilka utbildningar som är bäst. Hitta lite ödmjukhet så kommer det gå bättre för dig i största allmänhet.

Ni andra, arbetslivet kryllar av det ni kallar "stolpskott", helt oberoende av bransch. Att man inte förstår detta om man har spenderat hela livet i en studentbubbla är rimligt, men det är fortfarande väldigt korkat och obildat. Alltså då väldigt ironiskt att kalla andra korkade.
Precis, och tvärt om utgör universiteten en positiv filtrering. Även om man inte bryr sig om IQ-mått och liknande så innebär programstudier ett visst mått ambition att utvecklas.

För att göra situationen värre är inte befordran och dylikt riktigt så linjärt som långtids-studenter kan få för sig. Någon har någon gång exempelvis påstått att många blir befordrade utifrån sin inkompetens, en inte helt dålig observation eftersom arbetsgivaren måste hitta en position den anställde hanterar bättre.

Summa summarum är sannolikheten ganska stor att ni kliver ut i arbetslivet och kallar era kollegor, kunder och chefer för stolpskott. Känns inställningen då fortfarande lika vettig, eller kan möjligen problemet ligga hos er?

Och tycker man detta är jättejobbigt att höra, om egot får sig en obehaglig smäll, skulle åtminstone jag ifrågasätta att fokusera livet på att göra karriär.

Nu nämnde jag ju iofs inte dig uttryckligen, men det är rätt talande att du känner dig träffad.


Det här var nog bland det mest humanistiska, realistiska och sympatiska jag läst på länge i den här tråden. Jag kunde inte hålla med dig mer. Fortsätt gärna skriva här - tråden behöver verkligen sådana som du som motpol till de annars rätt vanligen förekommande lökigt elitistiska, omogna och studentcentrerade perspektiven.

Du vet om att Trillske är känd för att vara en av de mest arroganta civilingenjörsstudenterna på flashback? Humanistisk och sympatisk...lol

Du verkar ha ett tvångsmässigt behov av att trycka ned andra för att framhäva dig själv. Du framstår som en synnerligen osympatisk person utan en tillstymmelse av självinsikt.


Mycket kloka ord, håller med dig fullt ut.

Antingen bör du googla ordet arrogant eller så har du fel. Hur det än är med den saken förstår jag att vissa tycker mina inlägg är jobbiga. På nätet lindar jag sällan in saker för att bevara folks känslor, jag tycker nämligen att det är rätt meningslöst. Vet man med sig att man tycker ärliga svar är jobbiga så är det nog lika bra att sätta ignore istället.

Jag håller inte på med karaktärsanalys. Det jag uttalade mig om var inlägget jag citerade, inget annat. Och vad det anbelangar tycker alltjämt likadant.

Kommer ihåg för några veckor sedan när någon snubbe påstod att juristprogrammet var svårare än civ.ing. Var det inte du som drog en liknelse mellan socialbidragstagare och folk som arbetar? Låter ganska arrogant...inte särskilt ärligt

Andelen material som man får ha med sig till tentorna varierar på juristprogrammen i de olika orterna. I Stockholm och Göteborg tror jag att man endast få ha med sig lagboken, medan i Uppsala och Umeå får man ha med sig all kurslitteratur, anteckningar osv. Vad är det för skillnader på tenta frågorna när denna skillnaden finns? Har Stockholm mer basic/lättare frågor? Medan frågorna är svårare i Uppsala?

Civ. Ing vs juridik är ju en efterbliven jämförelse hur man än gör. Däremot vågar jag mig på att säga att snittstudenten på respektive program hade tyckt att motsatta programmet var jobbigare än det de nu läser. Och framförallt tråkigare.

Ju mer material man får ha med sig desto större krav på svarens djup och bredd kan ställas. Det blir därför lite missvisande att prata om lättare och svårare frågor.

Ett bra sätt att ta reda på hur frågorna ser ut är helt enkelt att läsa gamla tentor, och se hur frågorna skiljer sig åt från varandra. SU har sina tentor på nätet, och tidigare i tråden laddade jag upp ett antal tentor från T1-T6 i Uppsala.

Eftersom att jag bara har haft open book-tentor kan jag tyvärr inte ge ett helt korrekt svar. Men min känsla är att tentafrågorna blir mer "skruvade" när studenterna får ha böckerna med sig. Det skall ju inte vara möjligt att direkt utläsa svaret ur böckerna. Med detta sagt är det inte alls säkert att sådana tentor är svårare, utan bara att metoden skiljer sig åt. Jag hade en lärare under programmet som sade att han ville ha closed book-tentor på sin fördjupningskurs, just för att frågorna inte skulle behöva vara så tillskruvade.

Vilken typ av tentor som man föredrar är ju självklart individuellt. Jag tycker personligen att det är ganska soft att kunna ha med sig böcker, anteckningar i lagboken samt anteckningarna. Nu är det ju absolut inte så att man har tid att läsa in sig på ett nytt ämne under själva tentan, utan jag brukar mest använda materialet för att dubbelkolla viktiga principer, rättsfall eller krångliga metoder (t.ex. uträkningar eller liknande).

Så det skulle inte göra någon direkt skillnad om vi inte fick ha med oss böckerna. Men någonting som skulle vara märkbart var om anteckningarna inte fick tas med. Då skulle hela tentaplugget få göras om, då det är väldigt behändigt att veta att man får ta med sig anteckningarna.

Kommer fortsätta kalla dumma människor för dumma, oavsett hur mycket osammanhängande dravel som kommer ur dig.
Just på juristprogrammet blir de duktiga studenterna i högsta grad lidande av den stora dumma massan, om man ens yttrar sig om att två timmars lektionstid är oerhört lite så får man en vägg emot sig av beklagande om att det skulle försämrat studieklimatet... "Ja men din pajas, hoppa av då" är min återkommande tanke när jag får dessa argument emot mig.
För juristprogrammet ska inte vara anpassat efter alla dessa BA-förmågor som känner sig obekväm i att inte längre vara gullegrisen i klassen, som de var på gymnasiet. Juristprogrammet ska vara anpassat efter de riktigt starka.

Känner mig förövrigt ganska trygg i att de arbetsplatser jag har som mål att landa inte är fyllda av rödvinssörplande stolpskott som kåtar upp sig på de malplacerade genusföreläsningarna.

edit: förr eller senare måste man acceptera sina begränsningar, om man har valt att skjuta upp den tidpunkten till universitetet så kan jag förstå att det känns tungt då man trots allt hela livet har sett sig som en akademiker, men det är faktiskt individens eget ansvar.

Edit: Läser i ett annat inlägg här att just du verkar ha en taskig människosyn, blir bra komiskt när du då försöker argumentera utifrån någon sorts "måbra, alla ska med-linje". misstänker starkt att ditt inlägg är skrivet i ren affekt då du är avundsjuk på jurister med bra möjligheter (bra betyg).