Levnads standard?

TS har runt 3500 efter att "hyran" är betald att köpa käk och leksaker för. Att han råkar vara dålig på att hushålla med pengar är han inte ensam om, men faktum kvarstår, många låginkomsttagare (icke räknat söndercurlade nittiotalister som fortfarnde snyltar på mamma) och så gott som alla studenter klarar sig på dessa summor. Utan att gnälla efter mer bidrag.

Vad som är en låginkomsttagare kan man såklart fundera på, även om det glider lite ifrån ämnet. Men tänk dig en ensamstående mamma med deltidstjänst som undersköterska (sådana finns det många i vårt avlånga land) - hon har troligen inga tusenlappar (plural) att gödsla med efter livets nödtorft är betald.

men herregud? han har ju ingen bil...

Du kan inte få bostadsbidrag då du är inneboende.

Försörjningsstöd går inte heller.

Försök fixa svartjobb någonstans eller något enklare arbete. Fundera på vad du är bra på och som företag eller privatpersoner gärna betalar för vid sidan om. Är du fullt arbetsför så kan du säkert göra nytta någonstans och tjäna extra pengar.

Fokusera inte bara på inkomstsidan, titta på dina utgifter. Telefoni och internet 700 kr är för mycket, du ska kunna skära ner ett par hundralappar där. Skulden, hur länge löper den, och betalar du ränta? Är det privatskuld? Knappast kronofogden då du ju inte har ekonomiskt utrymme.

Det absolut enklaste är att öka inkomsterna genom arbete för din del. Att dela ut reklam eller tidningar, gå till hotell och erbjuda dig att diska om ordinarie personal är sjuk och liknande är enklare än att traggla med bidrag. Dessutom kommer du in på arbetsmarkaden och kan därifrån börja planera för din arbetssituation eller studier.
Jag förstår att det kan kännas lönlöst och hopplöst ibland när man är i din situation, men kommer du bara igång så kommer det lossna på ett par år med både bostad och jobb.
Du kommer ha roligare om du skaffar jobb och har 10-12 000:- över när räkningarna är betalda. och det kan du fixa på bara ett par år.

När man går på aktivitetsstöd är det fritt fram att arbeta mellan 17.00-8.00 samt under helgerna och man får behålla aktivitetsstödet. Ta vilket jobb som helst och håll dig till dom tiderna så fixar det sig. Förresten är man 25+ så är det hög tid att klara sig själv.

Jag förstår er helt. Det med telefon var ett bra tips och jag ska byta till det billigaste abonebanget för min del. Internet kan jag inte göra något åt då bindningstiden går ut 2015 på det. Jobb vill jag självklart ha, men det är grymt svårt att få och många jobb behöver man bil i tjänste n och långt ifrån alla arbetsgivare erbjuder detta. Då jag redan har ett lån sedan tidigare, tar jag ogärna ett till då jag vet hur osäker arbetsmarknaden är med al denna varsel som förekommer. För övrigt har jag bara ett par byxor jag kan använda så jag vill ha mer pengar i bidrag då jag faktiskt vill kunna köpa åt minstånde ett par byxor till. Så nån skattesnyltare är jag knappast, en kille som har hamnat jävligt snett och haft otur med tidigare anställningar bara.

Byxor kan du köpa på second hand för några tior. Ser inte riktigt varför du tar upp detta. Får du mat av dina föräldrar för de 1500?

Sälj lite prylar.. du har säkert något som du inte använder.

Med din hyra borde du klar dig bra på 5000 kr i månaden. Här görs det inte av med speciellt mycket mer per person och då har vi en hyra på 7000 kr/månaden...

Det kan du få resebidrag på tror jag.

Skaffa ett jobb. trött på alla som inte vill arbeta. väx upp för fan. alla måste arbeta.

Jag är inte här för att bråka jag vill bara ha lite tips. Jag mår så jävla piss att det inte är sant. Jag har ca 100 kr kvar tills den nya aktivitets ersättningen kommer och den kommer vara på ca 4100kr. Innan dessa pengar ska jag betala min psykolog som jag går till för att jag mår dåligt! när jag sen fått dessa 4100 ska 1500 av dessa till hyra, 1300 till skulden, 700 på telefon och internet. Kvar = 600 kr på mat och allt annat.

fråga 1: Ska jag behöva ha det såhär jävla dåligt ekonomiskt?
fråga 2: Hur har jag råd att ta mig in till arbetsgivarna?
fråga 3: Hur får man ett snabbt jobb?

Jag förstår att många av er blir irriterade på dom som inte "tar" ett jobb, men ni måste förstå att marknaden är kanske inte så lätt som när ni fick jobb eller ni kanske till och med har utbildning. Nåt jag i dagsläget inte har pengar till. Jag skickar in CV'n till höger o vänster, ringer upp arbetsgivarna frågar om dom fått mitt cv jag gör allt som står i ABC boken för såhär får du ett jobb. Men kanske ser dom igenom min dåliga självbild att jag inte ens har råd att sko mig själv längre.

Jag har sålt allt jag har av värde, min bil, mina hobbies, jag kan inte göra mycket mer än såhär.

någon får hjälpa mig här, men är det sjukpenning eller aktivitetsersättning man får om man är sjukskriven?

till trådstartaren, bevisligen kan du väl inte spara in på så mycket mer än vad du redan gjort, men den rimliga frågan är varför du inte arbetar extra, eller någonting, alls, eller överväger att studera?

Jag har svårt att få grepp om vad ett extra arbete skulle kunna vara för något. Jag tycker alla jobb är jävligt svåra att få utbildning eller ej. Att studera är totalt uteslutet då jag skulle bli ännu mer ekonomisk pressad och få mer skulder förmodligen. Det verkar som att nästan alla som har jobb har antingen fått det via bekanta eller så hade dom jävligt tur efter en precis avslutad utbildning. Vi som "klantar till det" verka inte få någon ny chans i detta landet. Jag får väl sikta in mig på att bli uteliggare, för landet verkar inte vilja hjälpa dom i min sits helt enkelt.