Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Man kan säga att ni var många som inte förstod hur en rättsprocess fungerar.

"ett dolt bevis"

Det är klart, läkaren sövde flickan med de anhörigas goda minne. Med avsikten att avsluta flickans liv sprutade läkaren tiopental i 1till 2 minuter i flickan.

Den venösa delen av blodsystemet fylldes. Och gav upphov till mätvärdet.

Alltså, i Belgien är även bordeller tillåtna. Belgisk lagstiftning används inte i svenska domstolar för att fria svenska sexköpare, som t ex HD-domaren Leif Thorsson (eller kanske en kvinnlig läkare som köper sex av en 30 år yngre kvinna i stället för att bli sambo med henne).

Det hade varit högst rimligt om det här rättsfallet prövats enligt svensk lagstiftning, gärna i en prejudicerande hovrättsdom. Jag skrev dock själv innan tingsrättsdomen föll att jag inte trodde att åklagaren skulle överklaga vid en friande dom (han skulle inte tordas). Tyvärr fick jag rätt här. Fast man vet ju inte hur lätt hovrätten tagit på de bevisproblem som sannolikt blivit följden om man underkänt rättens/Socialstyrelsens expert Mörlands, svenska RMV:s och finska RMV:s utlåtanden i hovrätten. Man borde rimligtvis inte ha varit så extrem att man tagit de konsekvenserna. Men man vet ju aldrig.

Din argumentation skulle fungera lika bra som försvar för rättsväsendet och domarna mot de anklagade i läkarkonspirationen på 50-talet i Moskva. Du räknar upp många mänskliga tillkortakommanden, men missar de mer egoistiska som i större eller mindre grad, mer eller mindre omedvetet, får domstolar att avkunna domar som gynnar domstolens medlemmar.

Det ligger i sakens natur att den som instämmer i domen inte kan se den gynnande effekten medan de med avvikande åsikt uppfattar det som korruption i högsta grad.

Med det sagt så undrar jag hur du ser på att domstolen så fatalt missuppfattade vad som var outspätt och vad som inte var det när de tog den finska analysen som intäkt för att misstänkliggöra RMVs hantering av provet?

Det är klart, läkaren sövde flickan med de anhörigas goda minne. Med avsikten att avsluta flickans liv sprutade läkaren tiopental i 1till 2 minuter i flickan.

Den venösa delen av blodsystemet fylldes. Och gav upphov till mätvärdet.

OK, bortsett från att du inte på något sätt kopplat eventuella felaktigheter i domen till din slutsats så anklagar du här flnckans föräldrar för att anstiftat mord på sin egen dotter.

Men säg mig,tycker du då inte att det är konstigt att samma föräldrar gjorde polisanmälan?

Kritiken som riktats mot dina inlägg i tråden har gått ut på att du aldrig ens försökt förklara hur tingsrättens förmenta felaktighet i domskälen skulle kunna ha påverkat den slutliga utgången i målet, d.v.s. domslutet. Nu kommer ett svar som inte är något annat än en extremt illa underbyggd spekulation från din sida om själva händelseförloppet (!!) som dels motsägs av utredningen i målet, dels inte ö.h.t. berör kopplingen mellan tingsrättens förmenta misstag och domslutet. Din inlägg i den här saken gränsar till trolleri måste jag säga. Alltså, en gång till: På vilket sätt har tingsrättens förmenta misstag påverkat utgången i målet. Jag vet att du förstår frågan.

Läs domen: Det står uttryckligen att argumentet om att provet inte var representativt har förts fram men att man inte behöver ta ställning till detta eftersom man redan avvisat bevisningen av andra skäl. Detta var en frikännande dom; här räcker det med att man knäcker en vital länk i beviskedjan. Du å andra sidan förordar en fällande dom, och då måste du visa att alla länkar i beviskedjan håller. Då duger det inte att du ständigt duckar för argument mot din beviskedja. Så bevisa nu att provet måste vara representativt, eller lägg ner ditt korståg mot en troligen helt oskydlig läkare!

Vad det beträffat thiopentalsprutan så har jag läst vittnesmålen (till skillnad från dig tydligen?), och vad budskapet i det läkaren säger är att hon inte minns just dessa thiopentalsprutor specifikt, men att det normala hade varit destruera dem. Att detta på något sätt skulle knyta läkaren till en dödlig thiopentalinjektion is sig är ju naturligtvis absurt.

Vad är det då för vital länk som fortfarande är bruten om man nu håller med Bustopher/Ericson om att finska RMV:s mätningar visar att det absoluta, teoretiska golvet för tiopentalhalten i provmaterialet var 210 mikrogram/gram? (Samtidigt som bara 15 mikrogram/gram kan förklaras av eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA injektioner som dessutom skall ha varit 3 ggr så stora som normala, ”lagliga” terapeutiska doser.) Samtidigt säger läkaren själv enligt domen säger att hon destruerat den 250 mg tiopentalspruta som fanns på sjuksalen. Det står inget om att hon var osäker eller liknande på om sprutan används eller inte. Så här står det:

”Hon har däremot uppgett att hon den 20 september 2008 förberedde en spruta innehållande tiopental för det fall det skulle bli aktuellt att ge det under Linnéa sista tid i livet, framförallt om Linnéa skulle få kramper. Denna spruta kom dock aldrig att användas enligt V***** L***** själv.

[- - -]

Den spruta med tiopental som låg på medicinbänken använde hon aldrig. Sprutan med natriumklorid hade hon närmast sig. Hon skulle ha märkt om det hade skett någon förväxling.”


Sedan skulle man ju kunna tänka sig att det faktum att de anhöriga som i polisförhör säkert kunde knyta en injektion till den tidpunkt när babyn dog blev mer svävande i tingsrätten skulle kunna betraktas som att en länk i beviskedjan bröts. Jag har dock inte hittills i tråden eller någon annanstans sett något rättsfall, något förarbete eller något inom doktrin-området som säger att svagheter i vittnesbevisningen övertrumfar teknisk bevisning i kombination med uttalanden av gärningsmannen själv. Speciellt inte om det finns goda, eventuella förklaringar till försvagningarna i vittnesbevisningen. (Föräldrarna själva hade avstått ifrån att berätta om den dödande sprutan, sannolikt p g a att de upprepade gånger bett att deras baby skulle få något mer, vilket eventuellt skulle kunna vridas till att de på något sätt gjort sig skyldiga till något slags anstiftansbrott, och då är det ju bra om föräldrarnas och släktingarnas vittnesmål avviker mindre från varandra. Att de skulle ha bett läkaren döda deras baby framstår dock inte som trovärdigt eftersom pappan blev så arg att han gick ur rummet när man föreslog ”avveckling”, trots att han i det läget hade viss kunskap om att babyn var påtagligt hjärnskadad. Notera också att pappan hade vuxit upp med en svårt hjärnskadad bror.)

Sedan har vi det där med att vittnena bommat att sprutan skulle vara gulaktig. Av domen framgår att läkaren uppger att tiopental är ”ljusgult”. Om det är så att 2,5-procentig tiopentallösning inte är genomskinlig som gultonade bilrutor eller gultonade glasögon så innebär väl detta att läkarens koppling till injektionen försvagas. Notera dock att Kaj Linna dömdes till livstid för mord trots att ett vittne sett en bil med en helt annan färg än den färg Kaj Linnas bil skall ha haft. Detta struntade domstolarna i. Det man gick på var ett vittne som inte var med på mordplatsen men uppgav sig ha fått reda på mordplanerna samt mobilkoordinater som visade att Linna varit tillräckligt nära mordplatsen, även om det var på gnällen. Och om nu tiopental är genomskinligt trots sin gulaktighet så tycker jag inte att det råder någon påtaglig motsättning mellan vittnesuppgifterna och hur tiopental ser ut. I alla fall är det här fråga mindre avvikelser än i Kaj Linna-fallet.

Om man jämför med fallet Kaj Linna så tycker jag som lekman att bevisningen i det här fallet var påtagligt starkare. Jag har heller inte sett några rättsfall, någon doktrin e dyl i den här tråden eller i övriga media som motsäger detta intryck.

Vad är det då för vital länk som fortfarande är bruten om man nu håller med Bustopher/Ericson om att finska RMV:s mätningar visar att det absoluta, teoretiska golvet för tiopentalhalten i provmaterialet var 210 mikrogram/gram? (Samtidigt som bara 15 mikrogram/gram kan förklaras av eventuella, tidigare EJ JOURNALFÖRDA injektioner som dessutom skall ha varit 3 ggr så stora som normala, ”lagliga” terapeutiska doser.) Samtidigt säger läkaren själv enligt domen säger att hon destruerat den 250 mg tiopentalspruta som fanns på sjuksalen. Det står inget om att hon var osäker eller liknande på om sprutan används eller inte. Så här står det:

”Hon har däremot uppgett att hon den 20 september 2008 förberedde en spruta innehållande tiopental för det fall det skulle bli aktuellt att ge det under Linnéa sista tid i livet, framförallt om Linnéa skulle få kramper. Denna spruta kom dock aldrig att användas enligt V***** L***** själv.

[- - -]

Den spruta med tiopental som låg på medicinbänken använde hon aldrig. Sprutan med natriumklorid hade hon närmast sig. Hon skulle ha märkt om det hade skett någon förväxling.”


Sedan skulle man ju kunna tänka sig att det faktum att de anhöriga som i polisförhör säkert kunde knyta en injektion till den tidpunkt när babyn dog blev mer svävande i tingsrätten skulle kunna betraktas som att en länk i beviskedjan bröts. Jag har dock inte hittills i tråden eller någon annanstans sett något rättsfall, något förarbete eller något inom doktrin-området som säger att svagheter i vittnesbevisningen övertrumfar teknisk bevisning i kombination med uttalanden av gärningsmannen själv. Speciellt inte om det finns goda, eventuella förklaringar till försvagningarna i vittnesbevisningen. (Föräldrarna själva hade avstått ifrån att berätta om den dödande sprutan, sannolikt p g a att de upprepade gånger bett att deras baby skulle få något mer, vilket eventuellt skulle kunna vridas till att de på något sätt gjort sig skyldiga till något slags anstiftansbrott, och då är det ju bra om föräldrarnas och släktingarnas vittnesmål avviker mindre från varandra. Att de skulle ha bett läkaren döda deras baby framstår dock inte som trovärdigt eftersom pappan blev så arg att han gick ur rummet när man föreslog ”avveckling”, trots att han i det läget hade viss kunskap om att babyn var påtagligt hjärnskadad. Notera också att pappan hade vuxit upp med en svårt hjärnskadad bror.)

Sedan har vi det där med att vittnena bommat att sprutan skulle vara gulaktig. Av domen framgår att läkaren uppger att tiopental är ”ljusgult”. Om det är så att 2,5-procentig tiopentallösning inte är genomskinlig som gultonade bilrutor eller gultonade glasögon så innebär väl detta att läkarens koppling till injektionen försvagas. Notera dock att Kaj Linna dömdes till livstid för mord trots att ett vittne sett en bil med en helt annan färg än den färg Kaj Linnas bil skall ha haft. Detta struntade domstolarna i. Det man gick på var ett vittne som inte var med på mordplatsen men uppgav sig ha fått reda på mordplanerna samt mobilkoordinater som visade att Linna varit tillräckligt nära mordplatsen, även om det var på gnällen. Och om nu tiopental är genomskinligt trots sin gulaktighet så tycker jag inte att det råder någon påtaglig motsättning mellan vittnesuppgifterna och hur tiopental ser ut. I alla fall är det här fråga mindre avvikelser än i Kaj Linna-fallet.

Om man jämför med fallet Kaj Linna så tycker jag som lekman att bevisningen i det här fallet var påtagligt starkare. Jag har heller inte sett några rättsfall, någon doktrin e dyl i den här tråden eller i övriga media som motsäger detta intryck.

Vad är det då för vital länk som fortfarande är bruten om man nu håller med Bustopher/Ericson om att finska RMV:s mätningar visar att det absoluta, teoretiska golvet för tiopentalhalten i provmaterialet var 210 mikrogram/gram?

”Hon har däremot uppgett att hon den 20 september 2008 förberedde en spruta innehållande tiopental för det fall det skulle bli aktuellt att ge det under Linnéa sista tid i livet, framförallt om Linnéa skulle få kramper. Denna spruta kom dock aldrig att användas enligt V***** L***** själv.

[- - -]

Den spruta med tiopental som låg på medicinbänken använde hon aldrig. Sprutan med natriumklorid hade hon närmast sig. Hon skulle ha märkt om det hade skett någon förväxling.”

Sedan har vi det där med att vittnena bommat att sprutan skulle vara gulaktig. Av domen framgår att läkaren uppger att tiopental är ”ljusgult”. Om det är så att 2,5-procentig tiopentallösning inte är genomskinlig som gultonade bilrutor eller gultonade glasögon så innebär väl detta att läkarens koppling till injektionen försvagas.

Om man jämför med fallet Kaj Linna så tycker jag som lekman att bevisningen i det här fallet var påtagligt starkare. Jag har heller inte sett några rättsfall, någon doktrin e dyl i den här tråden eller i övriga media som motsäger detta intryck.

För det första är provet taget i strid med gällande instruktioner.

För det andra är det fortfarande inget prov på flickans blod utan på RMVs blodpudding. Samma blodpudding som fortfarande är underkänd som bevismatrial pga RMVs bristande hantering.