25-årige studenten Per Häggström mördad på Valhallavägen (1996-10-14)

Han har säkerligen berättat om natten för bekanta och kanske till och med erkänt för nån eller några i förtroende!

Några reflexioner som baserar sig på fakta
De personer som har jobbat med detta fall och som vet mest om omständigheterna tycks vara säkra på att den som ringde också är gärningsman. GW anser dessutom att GM är en kriminell person både vid brottets utförande och idag 17 år senare, kanske också en knarkare i alla fall då vid den tiden.
Polisen har en längre tid vetat namnet på GM men inte velat ingripa då man inte haft bevisning nog.
Den idag häktade har erkänt att han var den som ringde.
För att caset ska fortfarande vara aktuellt torde det krävas att det handlar om överlagt mord dvs vad som ska bevisas är ett uppsåt att döda. Om det bara handlar om ett rån som gått snett eller nån form av snedtändning kan GM komma undan med rubricering som dråp vilket innebär att brottet är preskriberat. Man förstår att polisen har en delikat uppgift att skapa hela beviskedjan.
Några frågor som dyker upp är om GM verkligen är den helylleperson som alla tycks anta. Hur är det med källkritiken, stämmer uppgifter om examina etc?
Varför tog polisen in honom för ett röstprov just nu trots att man misstänkt honom så länge?

Jag borde ha ställt upp egna punkter eftersom jag inte menar att 39-åringen har kommit med något falskt erkännande överhuvudtaget.

De scenarier jag finner trovärdiga*

Erkännandet om uppringningen:

1. 39-åringens initiala erkännande är korrekt. Tillbakatagandet är oriktigt.


Psykiska tillståndet och tillbakatagandet av erkännandet:

A. 39-åringen spelar medvetet en roll (psykiskt) för att "förklara" det första erkännandet.

B. 39-åringen är psykiskt sjuk och orkar inte bära erkännandet alternativt mår så dålig att han inte riktigt fattar vad som är sant eller osant.

*) Det finns flera tänkbara scenarier, men jag tar upp dom jag tror på. Tror alltså inte på något tvång eller på falskt "Quick"-erkännande.
Angående tvång: har inget att gå på. Skulle det framkomma annat kan jag väl i så fall ompröva uppfattningen, men nu: nej, tror inte på tvång/hot.

Det som ligger honom i fatet är att han inte har trätt fram tidigare. Logiken för många har ju varit att detta gör honom misstänkt.

Nej, brottet är inte preskriberat om det handlar om dråp. Bara dråp som hann preskriberas före 1/7 2010, dvs de dråp som begicks före 1/7 1995 är preskriberade.

Om vi accepterar att RO:s erkännande av att vara uppringaren är korrekt, måste han väl var något av dubbelnatur under alla förhållanden?

Uppringaren har bevittnat skeendet så nära att h*n nästan måste ha deltagit i händelserna. Och i synnerhet om uppringaren är RO, gör han vidare påtagliga och konsekventa insatser för att blanda bort korten.

Min poäng är att det inte räcker med att konstatera vem som utförde själva handlingen. För att driva fallet som ett cold case måste man bevisa ett uppsåt, även ett dråp kräver uppsåt att döda. Det finns många brottsrubriceringar som kan tänkas tillämpas av en slipad advokat. Det är inte omöjligt för den som höll i kniven att komma undan här.

Oaktsamhet är ytterligare en möjlighet, vållande till annans död, men det kanske inte räcker för Cold Case.

Jag tycker att vi skiljer på:

2. RO:s initiala erkännande är inkorrekt och framkallat av hot/tvång
3. RO:s initiala erkännande är inkorrekt och framkallat av psykisk störning

När det gäller hypotes 2 har den två svagheter. Den första är att komma på en rimlig och sannolik hotsituation. Det är extremt ovanligt i Sverige att det uppdagas att folk har erkänt allvarliga brott som de inte har begått pga hot. Han erkänner ju någonting som han rimligen måste inse gör honom starkt misstänkt för mordet. Den andra svagheten är återtagandet av erkännandet. Om han har hotats till att erkänna sig vara uppringaren, borde då inte livet vara skitfarligt för honom om han blir släppt ur häktet eller friad i rättegång? I vilken situation är det rimligt att man först erkänner pga hot, och därefter tar tillbaka erkännandet?

Hypotes 3 är i sig osannolik. Jag har aldrig hört talas om att någon person falskeligen erkänt ett brott till följd av en akut psykos som råkat inträffa just precis den dag personen skulle förhöras av helt andra skäl. Men den är naturligtvis inte omöjligt på basen av vad vi än så länge vet. Rimligen bör den rättspsykiatriska undersökningen ge vid handen om det finns någon möjlighet för detta eller ej.

I jämförelse med de andra scenarierna som är tänkbara, tycker jag att detta förefaller i hög grad rimligt. Du slipper laborera med folk som har hotat RO à la Mats Alms friterade kineser, och du slipper förutsätta att en akut psykos slår ner i huvet på RO just när han ändå ska förhöras. Vad är det för konstigt att tänka sig att RO, om det nu är han som är uppringaren, har känt en kraftig ångest inför att gå omkring och bära på den där hemligheten, att hans ångest stegras av att inse att det nog är klippt nu när han gör röstprovet, och att det enda sättet att bli av med denna kraftigt stegrade ångest är att så fort som möjligt erkänna att det är han. Och till en början funkar det ju. Vad skönt! Han har inte längre någon gammal otäck hemlighet som det blir katastrof om någon får reda på.

Men när den ångesten har lagt sig, kommer verkligheten ju ikapp med ny ångest: Vad har jag gjort? Kommer jag att få sitta i fängelse i en förskräcklig massa år för det här? Vilken jävla idiot jag var som babblade ur mig att det var jag! Hur fan ska jag ta mig ur det här?

Och så börjar man att fabla, och försöker framställa sig själv som så galen och otrovärdg som möjligt, för att det ursprungliga erkännandet ska bli så lite värt som möjligt.

Riktigt så enkelt är det alltså inte. En intressant grej är ju om de här fabelbeskrivningarna inte bara är väldigt långt från vad som är offentligt bekant om fallet, eller om de är lika långt från det som polisen har hållit på. För att konsekvent kunna vara det senare, underlättar det ju starkt om RO faktiskt vet hur brottet gick till.

En ytterligare aspekt är att röstanalysen blir rätt intressant i det här läget. Om röstanalysen säger att det är RO med en +2:a eller bättre, då leder det, ihop med hans oprovocerade erkännande, till att RO är uppringaren bortom rimligt tvivel - för mig, men också med all sannolikhet också för rättsväsendet. Om röstanalysen säger +/0, eller att mer talar för att det inte är RO - dvs ett minusvärde - bör erkännandet betraktas som otillförlitligt. Och om röstanalysen säger +1, ja då blir det riktigt kul...

Det räcker inte i det här fallet, eftersom vållande till annans död redan är preskriberat.

Greppar inte riktigt din poäng: helt klart så återstår det ju att se om den som höll i kniven kommer att undslippa straff men om man nu lyckas med att konstatera vem som högg ihjäl PH/utförde handlingen så borde det rimligtvis räcka hela vägen till fällande dom (om nu inte GM är avliden).

"Driva fallet som ett Cold Case"?

Om nån blir dödad med många knivhugg är uppsåt inget problem. Om det bara är ett hugg kan det bli svårt att bevisa uppsåt. Gärningsmannen kan hävda att det var en olycka.