Allt om Calcio!

Ta er i röven!

Min mor dog i min famn ikväll, min son är svårt sjuk och min fru går sönder. Att jag senaste tiden haft lättare att tända till? Ta er i röven. Eller som spaggarna säger. Vaffanculo! Eller som jag lite snällare brukar skriva, vafan.

Finns de som vill dra jantelagens gråa filt över tråden. Vafan! Finns de som inbillar sig att politik och Calcio inte hör ihop. Vafan!

Off Topic? Vafan i helvete!

Allt är politik i Italien. Särskilt Calcio. Den andra republiken anses ha gått i graven nyss. Med Berlusconis fall. Den inleddes i början av 1990-talet då de etablerade partierna föll pga att de var alltför korrumperade och inblandade med maffian. Som just då bekämpades tämligen effektivt.

Upp från ingenting uppstod Forza Italia. Berlusconi som red på sina kontakter, att han förstod TVs makt och framförallt sina framgångar med Milan. Världens då bästa fotbollsklubb. En ny era.

Under den andra republiken, som dominerats av Berlusconis Forza Italia, har vi sett fotbollsspelare som Lucarelli och Di Canio. Klubbar som Hellas och Livorno. Ultras-grupperingar som rört sig från yttersta vänstern till yttersta högern så att de i princip möts i deras kamp mot det etablerade samhället.

Ekonomi! Klubbar som går i konkurs och återuppstår. I finalen i Coppa Italia möts två klubbar som varit nere i skiten och vänt. Tack vare en stark ledning och konsekvent agerande är de nu tillbaka i toppen. Medan Milano-klubbarna krisar. Inte så märkligt eftersom Milano är Italiens finansiella centrum. Och Italiens ekonomi krisar.

Däremot fungerar den grundläggande verksamheten fint. Fiat står starkt. Tagit över Chrysler. Juventus dominerar återigen efter att media och banker har problem.

Anarkistiska ägare som utmanar och bankar huvudet i väggen mot byråkratin. Tänk öarnas huvudstäder. Cellino och Zamparini. Outsiders geografiskt och maktmässigt.

Att kulturen inte spelar in. Att Napolis inställning inte skiljer sig från Stilo Juve? Att Milans elegans inte skiljer sig från Cagliaris testa dura?

Har inte lust eller tid att skriva något välformulerat inlägg. Men ni som hävdar att Italien är som alla andra länder. Att Calcio är som fotboll i andra länder. Att vi som följer Calcio är som alla andra. Eller ni som hävdar att politik inte har med Calcio att göra. Säger jag:

Ta er i röven!

Min mor dog i min famn ikväll, min son är svårt sjuk och min fru går sönder. Att jag senaste tiden haft lättare att tända till? Ta er i röven. Eller som spaggarna säger. Vaffanculo! Eller som jag lite snällare brukar skriva, vafan.

Hade det dock inte varit för att Italien som land är speciellt, mer speciellt än andra länder. Eller att politiken och calcio går hand i hand. Alla dessa presidenter och sportchefer. Alla dessa olika ultrasgrupper och deras påverkan inom fotbollen. Alla paralleller man kan dra från vardagliga situationer och föra in i något slags "calcio-sammanhang". Alla dessa konspirationer om mutskandaler hit och fusk dit. Alla dessa underbara karaktärer som utgör hela den sfären som calcio är.

Hade det inte varit för dom sakerna hade jag förmodligen helt saknat intresse för italiensk fotboll. Det är dom saker jag nämner ovan som gör den italienska fotboll till vad den är.

Nu ska jag inte dra diskussion ovan allt för långt men jag kan inte riktigt hålla med Stivali, det är är min berättelse:

Det fetmarkerade menar jag dock är oerhört synd att du påstår. Jag hoppas att du inte menar det riktigt så som du skriver. Italienarna är alltså oerhört duktiga i den här sporten & där finns en stor passion för den här sporten. Räcker inte det?