För oss som uppskattar olikheter, och inte är rädda att lyfta fram dem så att alla kan njuta av det, så rekommenderar jag ”the Italian Job” av Gianluca Vialli & Gabriele Marcotti, med den i sammanhanget relevanta underrubriken ”A journey to the heart of two great footballing cultures”.
Samtidigt är det naturligvis gigantiska olikheter inom Italien. Vafan, tänk Juventus mot Napoli.
Finns ingen anledning att vara ängsliga att vi skiljer oss från de andra trådarna.
Citat:
...
Har läst boken ”the Italian Job” av Gianluca Vialli & Gabriele Marcotti.
En insiktsfull bok med undertiteln ”A journey to the heart of two great footballing cultures”. Och Vialli har onekligen något att bidra med i det sammanhanget. Samt har tillgång till Mourinho, Ferguson, Lippi, Capello osv…
Finns många visdomsord, men jag koncentrerar mig här på de kulturella skillnaderna. Eftersom England ligger jävligt nära Sverige i det sammanhanget, inte minst när det gäller fotboll, så kan man nästan likställa Sverige med England…
Bokens uppdelning är spelaren, tränaren och allt annat. Och visst är där självklarheter som att engelska träningar och matcher håller ett jämnt och relativt högt tempo, samt att Calcio är mer taktiskt och strategiskt. Men där finns också små guldkorn.
Att italienarna är mer rationella, medan engelsmän mer går på hjärta. Att italienare är resultatorienterade medan engelsmän går på inställning. Att engelska spelare inte ifrågasätter på träningar, medan italienarna vill veta varför de gör en viss övning. Samt naturligtvis att italienarna inte är så benägna att följa auktoriteter.
Och Vialli har också bra förklaringar till det klassiska påståendet att italienska lag aldrig utklassar ett annat. Samt varför de mot slutet av en säsong kan förlora mot ett sämre lag som verkligen behöver poäng.
Dels finns det rationella, dvs att spara krafter till viktigare matcher. Men mer intressant tycker jag att det är när Vialli nämner att efterkrigstidens Italien dominerats av å ena sidan katolska kyrkan och å andra kommunister. Och det de har gemensamt är att man ska hjälpa de behövande. Och man vet aldrig när man själv kan behöva hjälp…
Medan en italienare tycker att det är oförskämt att sparka på den som ligger, tycker en engelsman att det är osportsligt att inte ge sitt bästa i alla lägen…
Har läst boken ”the Italian Job” av Gianluca Vialli & Gabriele Marcotti.
En insiktsfull bok med undertiteln ”A journey to the heart of two great footballing cultures”. Och Vialli har onekligen något att bidra med i det sammanhanget. Samt har tillgång till Mourinho, Ferguson, Lippi, Capello osv…
Finns många visdomsord, men jag koncentrerar mig här på de kulturella skillnaderna. Eftersom England ligger jävligt nära Sverige i det sammanhanget, inte minst när det gäller fotboll, så kan man nästan likställa Sverige med England…
Bokens uppdelning är spelaren, tränaren och allt annat. Och visst är där självklarheter som att engelska träningar och matcher håller ett jämnt och relativt högt tempo, samt att Calcio är mer taktiskt och strategiskt. Men där finns också små guldkorn.
Att italienarna är mer rationella, medan engelsmän mer går på hjärta. Att italienare är resultatorienterade medan engelsmän går på inställning. Att engelska spelare inte ifrågasätter på träningar, medan italienarna vill veta varför de gör en viss övning. Samt naturligtvis att italienarna inte är så benägna att följa auktoriteter.
Och Vialli har också bra förklaringar till det klassiska påståendet att italienska lag aldrig utklassar ett annat. Samt varför de mot slutet av en säsong kan förlora mot ett sämre lag som verkligen behöver poäng.
Dels finns det rationella, dvs att spara krafter till viktigare matcher. Men mer intressant tycker jag att det är när Vialli nämner att efterkrigstidens Italien dominerats av å ena sidan katolska kyrkan och å andra kommunister. Och det de har gemensamt är att man ska hjälpa de behövande. Och man vet aldrig när man själv kan behöva hjälp…
Medan en italienare tycker att det är oförskämt att sparka på den som ligger, tycker en engelsman att det är osportsligt att inte ge sitt bästa i alla lägen…
Samtidigt är det naturligvis gigantiska olikheter inom Italien. Vafan, tänk Juventus mot Napoli.
Finns ingen anledning att vara ängsliga att vi skiljer oss från de andra trådarna.
