Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Finally "Bohlwinkel", något du och jag kan enas om. Det är lättare än man tror att dras med när olika drev går eller debatter rasar. Och historien (den som blir bestående) skrivs alltid åratal efter något inträffat.

Sen är vi inte överens om analysen kring SB som person. Och för min egen del tycker jag faktiskt att frågeställningen om man ska tycka synd om/ illa om SB är rätt ointressant och irrelevant. Dock tycker jag det är allmänt obehagligt med uttryckt som "vämjeliga lilla skitmänniska", särskilt då det faktiskt är fråga om en person som inte behandlats på ett rimligt och korrekt vis av systemet/ vården.

För mig är det mest intressanta med detta fall alla svagheter i vårt rättssystem/ vårdsystem som uppenbarats. Det kanske behövs denna typ av praktskandal för att svagheter ska bli uppenbara för alla och därmed kunna leda till analyser och förbättringar av systemet.

(min fetning)

Jag utgår från att din fråga inte var specifikt riktad till 'Bohlwinkel', utan var av mer retorisk karaktär?

Då kommer jag med fyra motfrågor:
(1) Vad anser du vi skall göra med dessa individer som intensivt kämpar MOT "att svagheter ska bli uppenbara för alla"?

Oavsett om Lambertz hävdar att detta inte är en rättsskandal, så är det ju inte desto mindre en praktskandal, som du skriver.
Om vi tar flashen som utgångspunkt för hur stämningen/läget är i Sverige, så verkar det inte finnas ett brinnande behov hos folket att få praktskandaler uppenbarade.
(2) Hur ser du på att folket inte brinner för att bli upplysta?

Är du nöjd med vad Quick-kommissionen hittills åstadkommit?
I'll rephrase that..
Med tanke på att uppdraget skall vara helt klart och färdigt inom mindre än ett år:
(3) Har Quick-kommissionen hittills ingett förtroende i sitt arbete med att gå till botten med vad som ledde till praktskandalen?

(4) Hur ser du på att komplettera kommissionens rapport i januari 2015 med ett efterföljande 'utskottsförhör' (motsv) eller en offentlig hearing?

Fallet TQ/SB rymmer nära nog ett oändligt antal frågeställningar och vilka man är mest intresserad av är naturligtvis en personlig fråga. Jag är själv inte så jätteintresserad av SB men jag blir oerhört provocerad av en rad skribenters devota inställning till honom liksom alla försök att förminska det han faktiskt gjort sig skyldig till. Utan dessa avarter till inlägg i tråden skulle mitt behov av att grotta ned mig i personen SB avta rejält, det kan jag lova.

Däremot anser jag att ansvarsfördelningen i soppan är väldigt intressant. Och då kommer naturligtvis personen SB in i bilden, precis som poliserna, åklagaren och justitiekanslern/jr:et. När det gäller de sistnämnda är väl alla i tråden helt överens om vilket inkompetent pajasgäng det rör som om. Däremot måste SB kunna diskuteras eftersom meningarna om hans grad av skuld till det hela varierar enormt.

Det första fetade håller jag med om. Och det gäller inte bara snaskjournalistiken, som vill sälja lösnummer på att demonisera, utan även många grävande journalister, jo till viss del drivs dem av sanningssökande men också av prestige, en vilja att göra scoop, och då går nyanserna förlorade.

Det andra fetade håller jag inte med om. Det vill säga jo han har på vissa sätt blivit "bortskämd", men det ansvaret lägger jag på media. På Leif GW som kucklar i TV och säger att han också har sina dagar - vaddå, sina dagar? Det är inga smågrejer Bergwall blivit dömd för och det är faktiskt omöjligt för GW att säga om han idag är frisk. På Josefsson som säger "tjena mannen", allt det här oseriösa gullandet. På intervjuer får jag ofta intrycket av SB är en rätt sympatisk person som ångrar sig, men det blir helt fel, som jag ser det, om man ser honom som ett offer bara. Eller tror att han inte fortfarande kan dra rövarhistorier för att få fördelar av det. Eller som Josefsson, säger att hans enda problem har varit Säter. Det är galet vinklat. För förenklingens skull, för att det ska bli mer braskande och för att man ska tycka synd om SB. Dessutom, så tycker jag Josefsson verkar lite kåt på Bergwall, eller på nåt sätt förälskad.
Hela den här historian är underlig och funkar inte som "typfall" för människor som blivit felbehandlade eller för justitiemord. Om man vill kan man ju kalla det för en rättsskandal och det är viktigt att utreda hur det kunde gå så långt. Samtidigt som jag då inte tycker att det är så konstigt att dem lät sig luras, och att det inte går att bortse från att SB var väldigt aktiv i den processen, läste på, listade ut vad dem ville höra, osv.

1) De flesta "vanliga människor" verkar ha en insikt i att något gått allvarligt på tok när någon blir först fälld för åtta mord och sedan friad för samtliga dessa. Och de flesta på flashen som har väl motiverade nyanserade uppfattningar i SB-fallet är också av denna uppfattning. Till och med flera av de som återkommande upprepar epitet som "pedofil", "äckelgubbe" osv verkar anse att SB-fallet visat på brister i systemet. De som uttrycker djupt negativa åsikter om SB som person verkar jaga upp sig över främst två saker; 1) att personer som begått brott överhuvudtaget släpps ut igen (om det inte rör personliga vänner som blivit dömda, då är frisläppande både OK och önskvärt....) samt 2) eventuellt skadestånd till SB.

Lambertz? Hans mörkläggningsförsök och förtalande av enskild person utgör enligt mig en skandal i sig självt. Så varför kan jag inte känna "mildhet och förståelse" för hans agerande? Jo, därför att han gör sina uttalanden i egenskap av högt uppsatt jurist/ makthavare. På honom ställs då särskilt höga krav. Dessa har han inte kunnat leva upp till. Hans uttalanden om att "SB kan vara skyldig fast han officiellt är friad" kombinerat med hans konspirerande i kulisserna med "Quick-gänget" anser jag vara så avvikande att hans trovärdighet för alltid är skadad. JAG vill inte bli dömd av en domare som gjort på detta vis, och det lär finnas många som känner likadant.

2)Kanske genom fortsatt debatt? Förhoppningsvis kan även många av dessa en dag se ljuset och inse att demokrati och rättssäkerhet inte är självklarheter utan något som ständigt måste bevakas och kämpas för.

3)Jag hoppas att kommissionen ska presentera en utförlig och trovärdig analys. Jag känner dock tveksamhet till om de verkligen kommer våga lägga fram alla brister som finns och har funnits. Det är lite märkligt att det i kommissionen ingår en f d generaldirektör för Socialstyrelsen då det kan ifrågasättas hur den myndigheten genom åren skött sitt uppdrag i SB-fallet. Men, om kommissionen gör ett dåligt jobb och försöker mörklägga, kommer detta slå tillbaka på dem själva och Sveriges anseende. För alla vet redan att detta är en skandal, och omvärlden vet också. En mörkläggning skulle förlänga läkningsprocessen och permanenta bilden av Sveriges rättssystem som bristfälligt.

4)Det tycker jag skulle vara utmärkt! Kanske egentligen en nödvändighet för tilltron till kommissionens slutsatser.

På vilket sätt har SB inte tagit ansvar för sina handlingar de senaste åren ? Kan du ge några exempel. Hur tycker du att han borde ha agerat istället (de senaste åren) ? Jämför till exempel med Lambertz, Kwast, Penttinen, Christianson och Ståhle. Vilket ansvar har de tagit ?

Vad då "ge några exempel på att han inte tagit ansvar de senaste åren"!? Finns det något dummare än människor som vill ha exempel på saker som inte inträffat? Ge istället exempel på att han faktiskt tagit ansvar för sitt agerande sedan 1991 t.ex. Det finns väl ingen anledning att begränsa sig snävare tycker jag.

- Vad har han gjort för att undvika den soppa han ställt till med?
- Vad har han gjort för att ställa saker och ting till rätta?
- Vad har han gjort för att underlätta en analys av hans mentala hälsa?
- Vad har han gjort för att underlätta för förvaltningsrätten att fatta korrekta beslut i samband med utskrivningsprövningar?
- Vad har han gjort för offrens anhöriga?

Jag formulerar om frågan:
Vilka handlingar som SB begått de senaste åren, och då menar jag sedan han blev avgiftad, har han inte tagit ansvar för ?

Det ointressant om han varit avgiftad eller inte eftersom man måste ta ansvar för sina handlingar även oavgiftad, i synnerhet i de stunder man tänker klart. Vilket i SBs fall varit hela tiden i princip. Resten är historia och behöver knappast upprepas ytterligare en gång, men du får några ledtrådar i mina frågor strax ovan.

Du har alltså inte ett enda belägg för ditt påstående:
för hela den tid som gått sedan han blivit avgiftad.



Han har medverkat i hög grad till att åtta felaktiva morddomar har rivits upp och att en av de största rätts- och vårdskandalerna i vårt land någonsin uppdagats.




Har har varit mycket beredvillig till att få sin mentala hälsa undersökt på ett professionellt sätt för att på så sätt ge förvaltningsrätten ett bra underlag. Dock har han av naturliga skäl inte velat få denna undersökning gjord av de som felbehandlat honom grovt. Jag ser inget vettigt skäl alls till att det dröjde så länge innan en oberoende undersökning gjordes.



Han har uppriktigt bett om ursäkt. Vad mer kan han göra ? Vad har Lambertz, Kwast, Penttinen, Christianson och Ståhle gjort ?

(min fetning)

Du har väl ändå inte haft möjlighet att göra bedömningen om SB varit förmögen att tänka klart eller ej?

'oavgiftad' var en neologism. Kan du gå med på att byta ut den mot 'förgiftad'?

För förgiftad det var vad SB var under långa tider, men jag tänker inte ta upp den diskussionen.
Jag nöjer mig med att konstatera, att de excessiva doser och de märkliga kombinationer av farmaka som vi vet att SB utsattes för, skulle kunna betecknas som en 'lytisk cocktail' även om syftet inte var palliativt utan mer terapeutiskt indikerat.

Man ville hjälpa SB att befrias från ångest, så att han skulle kunna berätta mer om fler mord..

Om nu detta var ett korrekt agerande från Säters sida -ja, det är väl just det vi alla med spänning väntar på att få höra vad Q-kommissionen anser.
Vad kommer Socialstyrelsen att säga tro?

Eller vänta litet nu!
Var det just det som Q-kommissionen inte skulle titta närmare på?
Fast då fanns det väl ingen anledning att ta med SoS:s förre GD, Kjell Asplund, i kommissionen?

Det är en ny uppgift. Ge ett exempel på vad denna beredvillighet bestått i.

Tidigare har ju kritiken varit monumental mot förvaltningsrätten som låtit SB kvarbli på Säter trots bristfälligt underlag men nu skriver du att underlaget varit bra. Då så, då har han alltså suttit där han skulle hela tiden. Det kan vi vara överens om.


Ser inga som helst sådana skäl. Säter är väl lämpat att göra den bedömningen men lille prinsen på ärten ska minsann ha allt på sina villkor. Men, men - det har ju bara drabbat honom själv om han nu inbillar sig att han skulle ha kunnat komma ut tidigare.