Citat:
Jag har sett folk skriva om att Bashar uppmuntrat internet, men jag har också läst inlägg av folk som vill att han, verkligen, skall ta i med hårdhandskarna, som sin far.
Jag tycker att det är sorgligt att många länder i Mellanöstern verkar vara utlämnade åt blott två alternativ:
Antingen en sekulär dikator/junta som hårdhänt håller emot flodvågen eller just en flodvåg av ogenomtänkt islamism som slutar i kaos.
Varför det är så, och hur det ev. skall kunna lösas långsiktigt kommenterar jag längre ned.
Jag skulle hävda att Thailändarna vet vad demokrati är. Problemet är bara det att en välmående minoritet vägrar att acceptera majoriteten vilja. Då skiter minoriteten i demokratin och försöker "lösa" det hela på odemokratiskt sätt, detta efter att de förlorat en mängd demokratiska val. Man vet alltså vad demokrati är, men av egenintresse vill man sätta den ur spel.
Paradexemplet är väl Ryssland där demokratin inte fungerade i ett sådant genomkorrupt samhälle.
Gott, och visst skulle ett omedelbart införande av demokrati kunna innebära problem. En viktig komponent för att demokrati skall fungera är, i alla fall någon form av, folkrörelse. I Tunisien så var det ett mäktigt fackförbund som tvingade parterna, dvs de "moderata" islamisterna och de sekulära till förhandlingar om en ny konstitution. Resultatet är förhoppningsvis lyckosamt, vi får väl se.
(Jag tror faktiskt att det var du som skrev det)
Japp, Ryssland som exempel igen!
Frågan är bara om det kan bli så mycket värre: Landet, till stora delar totalförstört, massor av flyktingar, ev. tiotusentals människor som ev. blivit torterade och avrättade av regimen. Sedan tillkommer givetvis allt hat som skapats under kriget och alla minnen av alla illdåd som begåtts av både regimen och terroristerna.
Men nu till min lilla korta analys:
Jag som ortodox marxist anser att den effektivt använda tekniska utvecklingsnivån och effektivt använda utbildningsnivån hos befolkningen har en mycket stor betydelse för historiens gång. Detta brukar, (med min def. av begreppet),kallas, produktivkrafternas inverkan på samhälles ideologiska överbyggnad.
Var inte oroliga, mer abstrakt än så här blir det inte, förutom att just produktivkrafternas utveckling har stor betydelse även för människornas attityder och värderingar, även fast de ingalunda bestämmer allt, de är blott den något starkare kraften i en ömsesidig växelverkan mellan samhällets bas, (produktivkrafterna), och samhällets juridiska överbyggnad.
Något som faktiskt bekräftar denna tes är faktiskt WVS kulturella karta:
http://www.worldvaluessurvey.org/wvs/articles/folder_published/article_base_54
Ser ni att den muslimska världen befinner sig ganska långt ner, till vänster på kartan?
Detta innebär att man är för traditionella värderingar och att man är måttligt postmoderna i sina attityder och värderingar. Ju mindre postmodern man är desto mer betyder kollektivet och "överlevnadsvärderingar".
Hur har det blivit så? Mitt svar är: val av "husfilosof", man valde Al Ghazali istället för Ibn Rushd. Utan att gå djupare in på detta så öppnades dörren för väst till renässans och upplysningstid, då man lyssnade på Ibn Rush. I och med detta så kunde produktivkrafterna snabbt utvecklas i väst.
Lägg märket till att världens demokratier i allmänhet ligger högt uppe på kartan och till höger, (med Indien som det stora undantaget). Det betyder att demokratierna, i allmänhet har en allmänhet med moderna och postmoderna värderingar. Gemensamt för dessa länder är också att de har utvecklade produktivkrafter, (med Indien, än så länge, som ett undantag) Ryssland och Kina är specialfall, som bara kommer att beröras längre ned.
Så visst kan du ha rätt: Skall man ha en stabil demokrati så måste också produktivkrafterna vara utvecklade för att ge befolkningen stabila demokratiska värderingar. Det vill säga: Moderna och postmoderna värderingar som ger demokratin ett någorlunda djup.
Så skall då Assad, via diktatoriska befogenheter tvinga fram en utveckling av produktivkrafterna och då i förlängningen också av det syriska folkets värderingar och attityder?
Tyvärr, vilket exemplen Ryssland och Kina visat, så verkar just ett sådant tvång deformera snarare än bygga upp folks sinnen. Så det finns alltså ingen lätt väg för Syrien:
Å ena sidan snabbt skapa en demokrati och sedan hoppas på att även samhällsutvecklingen snabbt utvecklar produktivkrafterna, så att demokratin blir stabil.
Å andra sidan: Att genom diktatur snabbt bygga upp produktivkrafterna, trots att de deformerar, snarare än bygger upp, folks sinnen.
I det första fallet så riskerar man kaos, och ett bakslag, som i Ryssland.
i det andra fallet så riskerar man att folk sinnen blir deformerade, trots starkare produktivkrafter, och att vi, likt förbannat hamnar i Rysslands situation.
Utvecklingen i Tunisien ger dock hopp om att man kan gå den första vägen och börja med demokrati. Men, visst, det är en osäker och mycket skakig väg.
Jag tycker att det är sorgligt att många länder i Mellanöstern verkar vara utlämnade åt blott två alternativ:
Antingen en sekulär dikator/junta som hårdhänt håller emot flodvågen eller just en flodvåg av ogenomtänkt islamism som slutar i kaos.
Varför det är så, och hur det ev. skall kunna lösas långsiktigt kommenterar jag längre ned.
Jag skulle hävda att Thailändarna vet vad demokrati är. Problemet är bara det att en välmående minoritet vägrar att acceptera majoriteten vilja. Då skiter minoriteten i demokratin och försöker "lösa" det hela på odemokratiskt sätt, detta efter att de förlorat en mängd demokratiska val. Man vet alltså vad demokrati är, men av egenintresse vill man sätta den ur spel.
Paradexemplet är väl Ryssland där demokratin inte fungerade i ett sådant genomkorrupt samhälle.
Gott, och visst skulle ett omedelbart införande av demokrati kunna innebära problem. En viktig komponent för att demokrati skall fungera är, i alla fall någon form av, folkrörelse. I Tunisien så var det ett mäktigt fackförbund som tvingade parterna, dvs de "moderata" islamisterna och de sekulära till förhandlingar om en ny konstitution. Resultatet är förhoppningsvis lyckosamt, vi får väl se.
(Jag tror faktiskt att det var du som skrev det)
Japp, Ryssland som exempel igen!
Frågan är bara om det kan bli så mycket värre: Landet, till stora delar totalförstört, massor av flyktingar, ev. tiotusentals människor som ev. blivit torterade och avrättade av regimen. Sedan tillkommer givetvis allt hat som skapats under kriget och alla minnen av alla illdåd som begåtts av både regimen och terroristerna.
Men nu till min lilla korta analys:
Jag som ortodox marxist anser att den effektivt använda tekniska utvecklingsnivån och effektivt använda utbildningsnivån hos befolkningen har en mycket stor betydelse för historiens gång. Detta brukar, (med min def. av begreppet),kallas, produktivkrafternas inverkan på samhälles ideologiska överbyggnad.
Var inte oroliga, mer abstrakt än så här blir det inte, förutom att just produktivkrafternas utveckling har stor betydelse även för människornas attityder och värderingar, även fast de ingalunda bestämmer allt, de är blott den något starkare kraften i en ömsesidig växelverkan mellan samhällets bas, (produktivkrafterna), och samhällets juridiska överbyggnad.
Något som faktiskt bekräftar denna tes är faktiskt WVS kulturella karta:
http://www.worldvaluessurvey.org/wvs/articles/folder_published/article_base_54
Ser ni att den muslimska världen befinner sig ganska långt ner, till vänster på kartan?
Detta innebär att man är för traditionella värderingar och att man är måttligt postmoderna i sina attityder och värderingar. Ju mindre postmodern man är desto mer betyder kollektivet och "överlevnadsvärderingar".
Hur har det blivit så? Mitt svar är: val av "husfilosof", man valde Al Ghazali istället för Ibn Rushd. Utan att gå djupare in på detta så öppnades dörren för väst till renässans och upplysningstid, då man lyssnade på Ibn Rush. I och med detta så kunde produktivkrafterna snabbt utvecklas i väst.
Lägg märket till att världens demokratier i allmänhet ligger högt uppe på kartan och till höger, (med Indien som det stora undantaget). Det betyder att demokratierna, i allmänhet har en allmänhet med moderna och postmoderna värderingar. Gemensamt för dessa länder är också att de har utvecklade produktivkrafter, (med Indien, än så länge, som ett undantag) Ryssland och Kina är specialfall, som bara kommer att beröras längre ned.
Så visst kan du ha rätt: Skall man ha en stabil demokrati så måste också produktivkrafterna vara utvecklade för att ge befolkningen stabila demokratiska värderingar. Det vill säga: Moderna och postmoderna värderingar som ger demokratin ett någorlunda djup.
Så skall då Assad, via diktatoriska befogenheter tvinga fram en utveckling av produktivkrafterna och då i förlängningen också av det syriska folkets värderingar och attityder?
Tyvärr, vilket exemplen Ryssland och Kina visat, så verkar just ett sådant tvång deformera snarare än bygga upp folks sinnen. Så det finns alltså ingen lätt väg för Syrien:
Å ena sidan snabbt skapa en demokrati och sedan hoppas på att även samhällsutvecklingen snabbt utvecklar produktivkrafterna, så att demokratin blir stabil.
Å andra sidan: Att genom diktatur snabbt bygga upp produktivkrafterna, trots att de deformerar, snarare än bygger upp, folks sinnen.
I det första fallet så riskerar man kaos, och ett bakslag, som i Ryssland.
i det andra fallet så riskerar man att folk sinnen blir deformerade, trots starkare produktivkrafter, och att vi, likt förbannat hamnar i Rysslands situation.
Utvecklingen i Tunisien ger dock hopp om att man kan gå den första vägen och börja med demokrati. Men, visst, det är en osäker och mycket skakig väg.
Intressant
När det väl kommer till Thailand så är det inte demonstranterna jag tänker på utan vanligt folk som lider av en undermålig skola och spåren av feudalismen (där varje delstat har sin egen påve/gansgsterboss). Dessutom en omfattande och systematiserad praxis med röstköp (fungerar t.ex. som att en byäldste avgör vad hela byn skall rösta på efter att ha fått diverse löften om gåvor eller investeringar). Ett stort probem där är dessutom hederskulturen som gör att ingen vill tappa ansiktet så man tiger om dumheter istället för att larma. Man talar helt enkelt inte om för högsta chefen att hans idè var idiotisk för då skulle han se dum ut, och låter hellre skeppet sjunka.
Men nog OT om det.
Ryssland och Thailand har kanske korruptionen gemensam med Syrien men skillnaden i att de varit feodala stater med tillhörande livegenskap för inte alltför längesedan vilket är positivt ur Syriskt perspektiv.
Hur pass deformerade är redan folk efter ett långt krig och diktatur sålänge man kan minnas?
Min tro är att det skulle bli lite Ryssland över det hela, med oligarker och allt i form av redan rika Assyrier och Alawiter som har pengarna att satsa idag.
Tråkigt nog så är nog Syriernas valmöjligheter ytterst begränsade så man har kanske inte lyxen att bygga upp sin kapacitet nedifrån och upp istället för uppifrån och ner (om jag förstått din argumentation rätt). Håller defintivt med om att det blir en annan hållbarhet om gräsrötterna driver på istället för att bli tilldelade. En diktator kommer aldrig att nå helt i mål, det ligger lite i sakens natur för jag ser inte hur man i slutändan kan sitta och toppstyra utvecklingen så att den verkligen följer verkligheten och inte regimens bild av verkligheten.
Men står fast vid att Syrien idag behöver stabiliteten och en bättre grund ("allt" är ju plundrat och sönderbombat) innan man kan ta steget mot att de främsta produktivkrafterna inte har en given koppling till Baathpartiet.
Därför är det också av yttersta vikt att diktatorn Assad och hans regim försvinner vid lagom tidpunkt när stabilitet och återuppbyggnad kommit igång på allvar. Främst för att man skall slippa ett par decenniers kaos och inbördeskrig mellan andra grupper (t.ex. ett all out krig mellan alla olika befolkningsgrupper, alla slåss mot alla).
Erkänner att jag kan ha fel
Blir kanske lite svårläst, men fattar Ola är jag nöjd.
Moget skrivet Soria , du är den största hycklaren här i tråden du påstår att Syrien ska vara demokratiskt men ändå så stödjer du Assad som släpper barrelbombs på civila det spelar ej roll om det är barn så länge det gynnar er
, du kallar även kurder rasister när de kristna i MÖ är de största rasisterna 
Om du vill så kan vi kan vi säga att du var iskall/lugn och blev inte stressad av min press.