Gammelmedias annalkande död

Det kan vara intressant att notera att kvoten mellan räckvidd och upplaga verkar vara ungefär 2 för morgontidningarna och 4 för kvällstidningarna:
http://www.medievarlden.se/nyheter/2013/02/dagspressens-rackvidd-och-upplaga-2013

Två tycker jag verkar rimligt för en morgontidning, då de flesta morgontidningsprenumeranter är äldre och troligvis är två i hushållet.
Att ett enskilt exemplar av kvällstidningarna skulle läsas av 4 personer i snitt tycker jag verkar helt orimligt. Om vi räknar väldigt generöst så köps hälften av kvällstidningarna av äldre med två i hushållet, dvs räckvidden skulle bli 2 gånger upplagan. För att få till en snitträckvidd på 4 så måste då resterande halva av upplagan läsas av 8 personer! Jag har väldigt svårt att se var det skulle kunna finnas en sådan läslust för kvällstidningar.

Räckvidds-begreppet är snömos. Det bör inte användas i seriösa sammanhang. Räckvidd = så många läsare som chefredaktören önskar att tidningen hade.

För övrigt kan man knappast räkna in folk som browsar startsidan i "räckvidd"; i så fall borde man räkna in även alla som ser den tryckta löpsedeln eller framsidan på papperstidningen i tobaksaffären. Räckvidden är 4 miljoner. Nej, vänta. 5 miljoner!

Många människor vill inte gärna förknippas med en grupp som de själva ser ner på. En litet hånskratt följt av "White trash" får en del under 40 att tänka till. Eller om man ser en sådan tidning hos någon kan man säga något som "Expressen, jag trodde det bara var white trash och andra losers som läste den".

Läsa Aftonbladet eller Expressen = White Trash

Sanningen är nog att det mest är pensionärer och folk i övre medelåldern som läser dessa alster inte tatuerade blandmissbrukare som har kamphund. Jag undrar om dessa äldre personer kan sägas ha fullt fungerande hjärnor eller om det befinner sig i något förstadium till demens. De har köpt tidningen i 50 år och fortsätter mekanisk med det utan göra någon utvärdering av vad det är de köper.

Räckvidd är för en annonsköpare ett bättre mått än upplaga. Speciellt räckvidd i målgruppen. Och vill man ha tag på unga, relativt outbildade människor för att kränga mobilabonnemang till eller som vill ha ett nytt okvalificerat jobb så är Metro kanon. Den + reklamradio så träffar man den svårflörtade gruppen under 35 bättre än genom Expressen eller Aftonbladet.

Ägarna till den franska dagstidningen Liberation planerar att sluta trycka tidningen. Journalisterna på redaktionen som består av en blandning av hårdföra kommunister och vänstersocialister protesterar i ett upprop på tidningens förstasida mot planerna. Men frågan är om inte verkligheten har hunnit ifatt journalisterna?

http://www.medievarlden.se/nyheter/2014/02/liberations-agare-vill-avveckla-dagstidningen

Klart räckvidden är ett väldigt bra mått, om det vore verklighetsförankrade siffror det gällde. Jag påstår dock att de siffror som publiceras är rena fantasifoster. För att göra en militär jämförelse så befinner sig nu Jan Helin och Mattsson i führer-bunkern och ser flaggor som representerar armeér, men som i själva verket endast är brigader.

Sanningen kanske har gått upp för dem, men båda vet att om de publikt medger att katastrofen är ett faktum så kommer fler annonsörer att kasta in handduken. Mitt stalltips är att vi kommer se fantasisiffrorna explodera innan tidningarna kursar.

Gör bara en google-sök på stampen så möts du av följande överskrift på företagets egen sida: "Stampen-gruppen är en snabbt växande mediekoncern"

Sanningen är att det kan vara så illa att de är på gränsen till konkurs: (FB) Stampen mot konkurs?

Jag skrev det här i tråden du hänvisar till:
Självklart betyder det inte en konkurs i egentlig mening om det är som jag tror utan bara att banken tar över företaget för att sälja det vidare. Men det kommer säkert att innebära ett stålbad hursomhelst. Förhoppningsvis många arbetslösa journalister.

Edit: Det mest sannolika är förstås inte att banken tar över utan att Stampen börjar sälja ut lönsamma delar för att stärka det egna kapitalet.

Väldigt intressant, må jag säga. Något som också intresserar mig, men som jag svävar i okunskap om;

1: hur ser ägarförhållandena ut i stampen och de andra mediehusen? Är det stora överlappningar där vissa aktörer äger stora delar av flera mediehus eller är det mer isolerade ägarförhållanden?

2: hur påverkar problemen psykologin bland ägarna till övriga mediehus? Mer konkret: kan någon tänka sig att köpa ens lönsamma delar till något annat än underpris med tanke på den negativa utvecklingen i branschen?

Blir snabbt väldigt komplext när en hel bransch är i gungning! En viktig fråga är: när blir priserna så pressade att det blir lönsamt att köpa upp tidningar/koncerner i syfte att ta över lokaler och realisera rent fysiska tillgångar?

Ägarbilden framgår av årsredovisningen. Vilka som äger Skäreleja AB kan man nog googla fram. Kanske är Hjörne det med.
Det här med stora goodwillposter är nog gemensamt för hela mediabranschen, dvs man har köpt en massa tidningar och annat för summor som idag framstår som absurda överpriser. Därför är det väldigt viktigt att hålla koll på skuldsättningsgraden. Om t.ex. Bonnier har stora skulder och tvingas till stora nedskrivningar så kan ju hela bonnierimperiet hotas. Detta är ännu så länge bara en fantasi vill jag tillägga, men man måste ju få dagdrömma.

Jag undrar hur många tidningar som kommer att gå under med tanke på den här ekonomiska krisen i stampen, det borde ju inte finnas några som är så korkad att de köper dödsdömda tidningar. I bästa fall går skittidningen GP i graven eller så får journalisterna en sådan enorm lönesänkning att de tvingas flytta ut i biskopsgården.

Det är dock värt att poängtera att reklamköpare inte är idioter. Folk förstår naturligtvis att räckvidden för Metro är extremt överdriven. Idag säger hälften av alla marknadschefer på de företag som köper mest reklam att man är väldigt skeptiska till dagspress. Åtminstone 20% tycker dessutom att hela formatet är gammalmodigt och förlegat. Över hälften tror att papperstidningen är död inom en kort till medellång framtid.

Sedan är det värt att påpeka att tidningarna ger väldigt dålig respons tillbaka. Om man annonserar i moderna medier kan man få helt annan statistik och följa upp effektiviteten av kampanjen i detalj - vilket också var en stor faktor som marknadscheferna själva tog upp som ett problem.