Uppenbarelseboken skrevs i slutet av första århundrade av modern tidräkning av (ganska) monoteistiskt kristna som levde i en polyteistisk värld.
Syftet med profetian om Babylons sköka i uppenbarelseboken var att ta avstånd från polyteismen och sälja in sin egen förträfflige människogud Jesus.
Babylonsk mytologi berättar att Guden Bel (Marduk) i begynnelsen dödade kaosmakten/draken/ormen Tiamat. Bel skapade ordning i världen och jorden formades av Tiamats döda kropp.
De kristna ville också att folk skulle tro att urtidens och bibelns skapelseberättelses drake/orm/synden/döden var besegrad, men genom tron på Jesus död och uppståndelse.
För att få folk att tro på Jesus besegrade skapelseberättelsens drake/orm/djävul var de tvugna att smutskasta Babyloniernas skapelseberättelses drake och kaosmakt som dödades av Bel, särskilt som den är så lik den kristna mytologin.
Kaosgudinnan Tiamat, urtidsdraken, är alltså Babulons sköka i Uppenbarelseboken.
Babylons gud
Bel kalades i syd- och västeuropa för
Belenus och i nordeuropa kallades han
Wulthus (de första århundradena av vår tidräkning) men namnet utvecklades under 1000 år och blev
Ullr för vikingarna.
Det finns en anledning till att drakslingor var poppulära på runstenarna, för draken var en del av den indoeuropeiska polyteismens skapelsemyter.
http://en.wikipedia.org/wiki/Bel_(mythology)
http://en.wikipedia.org/wiki/Tiamat
http://en.wikipedia.org/wiki/Belenus