Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Bostadsbristen mäts enligt efterfrågan på lägenheter med mycket låga pristak. De enda lägenheterna med 30 års kötid är det billigaste beståndet på de mest attraktiva adresserna. Den absoluta majoriteten av personerna i dessa köer har redan bostad, HR eller BR, eller är fortfarande barn, och bor redan i Stockholm.

Jag undrar hur stor den egentliga bostadsbristen är, alltså de som hoppar omkring på korttidskontrakt, de som bor hemma trots fast anställning, de som pendlar in från andra städer men letar boende i Stockholm...

Bostadsbristen är hemsk det går inte att få 14 rum i Stockholms innerstad för 5000:- / i månaden. Buh uuh uuh. Varför gör inte politikerna något åt saken?

Jag tycker den här tråden är meningslös. Vänsterflummare tror man kan få allting för ingenting och höger dogmatikerna säger att släpp hyrorna fri så försvinner bostadsbristen.

På vänsterkanten anse, utan att de är särskilt tydliga på den punkten, att staten ska subventionera byggandet så alla kan få en fin rymlig bostad i toppenläge.

Högerdoggarna tror att folks bostadsbehov försvinner om de måste betala vad bostaden egentligen kostar.

Det där är lite överdrivet. Det finns säkert de som bara kan tänka sig att bo i stan, synd om dem då. Men de allra flesta vore mer än glada åt att få en lägenhet i Stockholms ytterområden. Men det finns inga lediga lägenheter varken i Alby, Tensta eller Rinkeby. Eller, de få som finns kräver 4-5 års köande och räcker inte till alla som vill ha.

Låt säga att jag bor i Malmö, och just slutat min anställning. Nu har jag två fina nya jobberbjudanden; ett i Stockholm, och ett i San Diego.

I San Diego verkar inte boendet vara något problem alls (googlade "rent apartment san diego"): länk. Där finns det alltså mängder av lediga lägenheter (minst 595 st, bara på en site) att välja på till rimliga priser.

I Stockholm blir det svettigare. Du kanske är bättre på att Googla än vad jag är, men jag hittar bara rum, andra hand, och byten.

Så för min del köper jag inte att det inte skulle vara nån bostadsbrist i Stockholm.

Vi får ta det här från grunden.
Byggbolaget får betalt av fastighetsbolaget som tänker hyra ut lägenheterna. De kan vara både privat och allmännyttigt.
Fastighetsbolaget ser på befintlig prisinformation (dvs hyran) att det finns efterfrågan på hyresrätter och ser att de kan gå runt på att tillhandahålla mer HR.

Den som är utblottad blir en fråga för socialen. Den senare kan lösa boendefrågan på många sätt.
Det verkar dock vara vårdslös hantering av skattemedel att hyr lägenheter med hög hyra åt bidragstagarna.
Mer effektivt är då att hitta relativt billiga lägenheter att hyra åt dom.

En möjlighet där är att man hyr billiga bostäder i avfolkningskommuner. Där borde man kunna komma över boyta till ett bra pris.

Du glömde kanske bort att man hade tryck på sig att bygga nytt. Och på detta sätt ökar antalet bostäder även om antalet HR inte ökar.

HGF är väldigt tydliga med att allmännyttan inte får ta ut hyra för några amorteringar. Allmännyttan kan således inte bygga nytt utan att sälja först.

Fö gör inte allmännyttan någon utdelning till staten. Ägare är kommunen som under vissa omständigheter får beordra utdelning så skattebetalarna får ränta på sina pengar.
Även om det tar emot att höra för en del så är det inte meningen att hyresgästerna skall stjäla av kommunen.

Det jag pekar på är just de lagar och regleringar som riksdagen genomdrivit som ger HGF dess möjligheter att obstruera.

Du måste missförstått mitt inlägg fullständigt. Jag hävdar inte att det inte är bostadsbrist i Stockholm - tvärtom. Däremot påpekar jag att den inte är så allvarlig som vissa får det att verka när de talar om 30 års kötid, eftersom att denna kötid bara gäller ett mindre bestånd, och majoriteten av dessa i kö har redan fast boende i Stockholm.

Jag undrar hur stor den egentliga bostadsbristen är. Läs mitt inlägg igen.

Kan inte HGF råda allmännyttan att göra som bolånetorskarna, och ta ut nya lån med fastigheterna som säkerhet och betala amorteringarna med dem? I stället för att åka till Thailand för extralånen, som bolånetorskarna, kan allmännyttan skjuta på amorteringarna tills bostäderna stigit så mycket i värde att man kan sälja av en del och på så sätt betala lånen. På detta sätt behöver man inte belasta hyresgästerna med höjda hyror.

Vi är väl alla överens om att bostäder alltid stiger i värde exponentiellt? Givetvis är vi det, och då är allmännyttans lån helt riskfria. Man går till banken och lånar en miljard och bygger 1.000 nya miljonprogramslägenheter. När bygget är klart går man till banken igen och hävdar att lägenheterna nu är värda 2 miljarder, och ber att få låna ytterligare en miljard. Sedan bygger man 1.000 lägenheter till som man säljer för 3 miljarder. Bostadsbubblan gör ju att bostäderna ökar i värde exponentiellt, och kommer alltid att göra så. Sedan betalar man lånen och räntan, och borde ha cirka gurka 800 miljoner kvar att använda som utdelning till hyresgästerna i form av hyressänkningar. Låna, bygg nytt, casha in. Låna, bygg nytt, casha in. Vad kan gå fel med den principen? Börjar bankerna bråka om allmännyttans hemsnickrade analys för bostäders värde är det bara att hänvisa till Flashbacks forum i nationalekonomi där det finns en tråd om att bostäder alltid ökar i värde. För det gör de ju. Ökar i värde exponentiellt alltså. Alltid.

Sorry, missförstod dig.

Men den som tycker att bristen på hyresrätter inte är ett problem får gärna svara på mitt inlägg.

För att svara på vad du skrev: Visst är det svårt att mäta nivån på den egentliga bristen. Men jag tvivlar inte på att den är mycket hög i jämförelse med de flesta andra västländer.

Det räcker med att kolla på hur lång kötid de flesta har för att få en hyresrätt, även dyra såna i mindre attraktiva områden. Det krävs idag flera års kötid (och uppåt!) för att få vanliga hyresrätter i getton runt storstäderna. Det räcker med att gå tillbaka till 90-talet så var det kort kötid till samma hyresrätter. Och gettona har inte blivit roligare att bo i sen dess...

Jämför då med tex San Diego, där det finns hundratals hyresrätter att välja på som man kan få kontrakt på samma dag med inflyttning imorgon.

Så här är det ofta ute i världen, dvs att det finns bostäder att få tag på. Ute i Europa är det inga större problem att få tag på bostäder och det är gott om hyresobjekt att få tag på. Dumsvenskarna level i sin lilla egna svenska värld, fattar inte hur ett riktigt land fungerar och tror att bostadsbristen är någon som är normalt. Ungefär som medel DDR-tysken trodde det var normalt att köa 10 år för en skitbil.

Svenskarna ska kräva att släppa marknaden fri på bostäder så att investerare är villiga att skapa nya bostäder.

Det är mycket riktigt den enda lösningen, men tyvärr omöjlig eftersom hyrorna då under lång tid skulle bli för höga för landets väl och ve. I princip alla hyrestorskars pengar skulle gå åt till hyror, och det allmännas kostnader för bostadsbidrag skulle nå ohållbara nivåer. Dessutom skulle ett utökat utbud av bostäder på sikt slå hål på bostadsbubblan, vilket vi kan ana inte skulle falla i god jord hos bolånetorskarna som trots allt är en viktig väljargrupp. För bolånetorskarna finns det inget "vänster" och "höger", eller "socialistisk" eller "borgerlig", utan man kommer att rösta på det parti som utlovar flest privilegier för de överbelånade. Fler hyresrätter är inte ett privilegium utan ett hot.

1. Väldigt ofta så är de väl redan lika belånade som de värst belånade bostadsrättsinnehavarna. Skillnaden i det sammanhanget är väl att refinansieringen av allmännyttan riskerar att bli problematiskt i termer amortering vs. byggnadslivstiden. Dvs. de riskerar att behöva låna dubbelt upp till nästa rekonstruktion av det befintliga fastighetsbeståndet. (Sedan kanske det inte är ett problem i typ Norrförorterna eftersom värde-kontra belåning är <1000.000 standardiserat varvid byggande av nytt standardiserat bo i samma stil nog landar kring 1000.000 varför 2000.000 krävs i lån (idag). Så för att klara refinansieringen utan att höja hyrorna i slutstadiet med samma modell så måste hyrorna eller värderingen av fastigheterna höjas. Notera att den tidpunkten kan ligga i förväntan 20-40 år bort.


1. Bostäder ska minst öka i värde i takt med inflationen, ifall man strävar efter prisstabilitet, då normalt kalkylerat på 5, 10 eller 20 årsperioder.

2. Bostäder ökar inte alltid i värde, kolla på typ Inlandet tex. Norrköping, sexa, 140 kvm2, centralt, 220.000 , Jämtland, gård 200kvm2, vildmarken, 390.000, officiellt.

3. Det mesta av prisstegringarna består av inflation, det är huvudkomponenten sedan typ sextiotalet, tillgång/efterfrågan är den 2:a komponenten. Förstås också en anledning till att deflation är farligt....

4. Summa summarum. Det råder svår bostadsbrist i Stockholmsstad fram till Norrförorterna. Totalt saknas väl kring 300.000-400.000 lägenheter inom en tioårsperiod (under antagandet bibehållen invandring, dagens nivå).