Juristprogrammet

Kommer förmodligen söka mig till UU tillsammans med min flickvän. Det kommer vara en bekväm fördel i form utav boende men min fråga är hur mycket vi kommer ha användning utav varandra om man ser till plugget. Kommer vi kunna förenkla skoltiden för varandra eller spelar det inte så stor roll? Vi kommer självklart sitta och plugga tillsammans och i alla fall de första åren välja samma kurser, jag förstår att det kommer bli bekvämare då man kan sitta och bolla med någon annan men hur mycket enklare lyder frågan.

...sade snubben som har pluggat juridik i cirka en vecka.

Jag håller med dig aqxq. Vem som helst kan skriva 1.4 på Hp och komma in på juristP. Att däremot klara alla kurserna i ordning och inte släpa för mycket är en utmaning som är långt större än att få okej på högskoleprovet som vilken odugling som helst klarar.

I mitt gäng som tog examen föll ungefär hälften bort under tiden. Speciellt tjejerna som gapa o skrek i början o trodde dom skulle bli suits affärsjurister försvann efter termin 3-4.

Jodå, jag är fullt medveten om att man har nämndemän i förvaltningsdomstolarna också. Jag är dock inte så säker på att det alltid är en lysande idé, oavsett huruvida lagstiftningen är tekniskt komplicerad.

Angående vem som vet vad så vet du nog rätt mycket mer om just det praktiska kring straffprocessen än de flesta som gått ut juristprogrammet, framför allt vad gäller bevisning. Konstigt vore det väl annars, med tanke på din erfarenhet och att du inte verkar korkad.

Meningen är att vi skall kunna den juridiska metoden, vilket nämndemän inte behöver. Ett lite petigt exempel är att du skriver att ni avgör vad som är rätt. Domstolens uppgift är snarare att avgöra vem som får rätt. Sedan är det precis som eXtremo skriver, att det finns oceaner av juridik som inte hanteras av nämndemän, men som jurister förväntas kunna hantera. Ytterligare en intressant fråga är också hur djupt man som nämndeman sätter sig in i de rättsliga bedömningarna. Jag är helt med på att bevisvärderingen kan hanteras självständigt, men hur är det med lagrummen i det specifika målet? Läser du ofta in dig på prop. 1972:5 och Bengtssons kommentar när någon vill ha skadestånd i ett brottmål, eller får juristdomaren ta hand om det?



Har de aldrig sett ett så kallat AB-barn förr?

Haha ja fan vad man har hört åklagare och advokater predika för sin klients sak i rätten men i slutändan så är det domaren och nämndemän med i många fall knapphändig kunskap som ska avgöra utgången i målet .

Jag är själv nämndeman och har varit med om åklagare som helt sonika har valt åtalspunkter som rätten aldrig i sin vildaste fantasi kommer att gå på. Om då åklagaren inte har andra åtalspunkter så faller hela åtalet, när denne istället kunde ha valt en annan mildare åtalspunkt och fått personen fälld.

Men sen har man varit med om massa annan dynga också, när åklagare eller advokater står och pläderar för klienten i ett mål där bevisningen inte är styrkt, man har två vittnen från vardera sida som säger två helt olika saker, likväl så håller åklagare och advokat halvtimmeslånga pläderingar där informationen som sprutar ut ur käften inte kan styrkas med bevisning (vittnen eller annat).

Det är främst åklagare som inte har alla hästar hemma i stallet, om man väljer att åtala en person så ska man i alla fall se till att ha bevisning eller något säkert vittne som kan gå i god för målsägandens uppgifter. Detta är långt ifrån fallet, ibland så känns det som att åklagare driver fall bara för att de tror att de ska vinna utan att ha något på fötterna.

Jag som nämndeman lyssnar ju givetvis på domaren och hur han resonerar och denne resonerar i flera fall helt annorlunda mot åklagare eller advokat, men hur kan det vara så stora luckor när bägge är utbildade på juristlinjen? Domaren verkar veta rätt bra, eller slå upp i boken att det finns tveksamheter eller liknande hur man ska agera. Men sen kan domaren inte göra något åt våran röst i sig. Jag har en juridisk översiktskurs som max från mina högskolestudier men jag får med mig många för att jag verkar ha bra åsikter, jag tänker logiskt. Om det inte finns tillräckliga bevis eller är inom rimligt tvivel så säger jag ifrån, jag tänker inte fälla någon för det och sen förklarar jag varför. Kan domaren resonera bra vilket de många gånger kan samt andra nämndemännen så håller jag också med och går på den linjen. Men när åklagare eller advokater ska slutplädera så stämmer inte alls slutpläderingen med historien som sådan, dvs, vittnesuppgifter eller bevis, det är löjligt egentligen, men likväl så svammlas det på iaf.

Jag har snart suttit i 4 år som nämndeman och många rubriceringar är återkommande och till sin art nästan lika. Man sitter mycket på misshandel som i grunden är fylla eller drogrelaterat, hastighetsöverträdelse som folk överklagat som i princip alla blir dömda för, vårdnad av barn vilket kan vara komplicerat. Det svenska rättssystemet känns mycket som att om man verkar trovärdig i sin bedömning och i det man lägger fram så får man rätt i slutändan, samt att vi i rätten gör en bedömning av den tilltalade, hur för denne säg, vad säger personen, hur ser denne ut, sådant som egentligen inte har med fallet att göra.

Som när belastningsregisterutdrag läses upp så efter det så ska man ändå vara neutral i sin bedömning för fallet som sådant men det är ju ganska svårt om personen har blivit dömd 15-20 gånger tidigare för drogrelaterat brottslighet, vilket jag varit med om flera gånger.

Juridiken handlar egentligen bara om sunt förnuft och att kunna bedöma situationen som sådan vilket långt ifrån alla åklagare kan, jag säger åklagare iom att advokater ofta, jag säger ofta då jag anser att advokater faktiskt har en mer sund syn på sin klient och inte är helt uppe i det blå när det gäller påföljder eller liknande.

Juristlinjen kräver inte 5 års studier, den kräver kanske 2-3 års studier om man redan i inledningen måste välja vad man vill inrikta sig på. När man själv kan sitta och argumentera ner en domare eller bara tycker att det som åklagaren lägger fram känns patetiskt sett till bevisning och vittnesmål så blir det ju inte trovärdigt. Det är konstigt i Sverige.

Det som jag är osäker på är dock hur mycket man själv måste ta initiativ under PBL. Alltså, att svara på några faktafrågor kan göras på en halvtimme, men jag antar att svaren måste ackompanjeras med bred läsning i litteraturen och inte bara använda den som uppslagsverk á la begreppet "rättsfaktum" beskrivs på två sidor i "Tolkning och Tillämpning"...läs dessa två sidor....svara på frågan....gå vidare.

Problemet som jag ser det är alltså att dessa frågor inte ger upphov till någon bredare/längre läsning än 15-20 sidor max, vilket har resulterat i att om jag hittar något om lex superior, till exempel, så läser jag hela kapitlet och inte bara de sidor som beskriver begreppet. Detta börjar dock kännas lite överflödigt.

Jag är antagligen lite för ängslig, vilket säkert märks på mina långa inlägg.

PS: Jepp, imorrn blir det togafest för hela slanten.

Juridiken handlar egentligen bara om sunt förnuft och att kunna bedöma situationen som sådan

Om du vill ha lektioner med mycket att läsa till innan - med läsanvisningar - kom till SU!

...

Det är nämndemän i Förvaltningsrätten också och jag kan utan att ha juridisk kunskap sitta där, har tom blivit tillfrågad.

Juridik handlar om vad som är rätt och fel, det är så folk förknippar det. Om en målsägare sitter i rätten så vill denne ha rätt, tilltalade vill ha rätt, det är vi som bestämmer om det är rätt eller fel.

Bevisfrågor är ju det viktigaste när vi bedömer ett fall. Vi bedömer trovärdighet hos vittnen trots avlagd ed men sen har vi inte annat att gå på än vad som tekniskt kan läggas fram av åklagare/advokat i målet i fråga. Fan jag sitter med domare som resonerar på samma sätt. Åklagare och advokater läser alltid upp polisförhör och vad som har sagts där, men det är vad som sägs i domstol som är viktigt, vi skiter fullständigt i om åklagaren läser upp ett polisförhör som var för 1,5 år sedan som alla har glömt bort, så lång tid tar det i många fall innan ett mål kommer upp i domstol. Sen är det inte ens säkert att vittnen är tillgängliga eller kommer.

Säg vad ni vet då som jag inte vet eller har lärt mig genom att ha suttit som nämndeman, jag har suttit på en jävla massa fall, tagit del av förundersökningar och bevisning.

När det gäller skattebrott och bokföringsbrott och skatteteknisk juridik, har suttit på sådana fall men här bör man ha specialister, men det är på grund av ekonomin i sig, inte på grund av juridiken. Juridiken är ganska enkel.

All juridik handlar inte om "sunt förnuft", som möjligtvis straff- och förvaltningsrätt gör. Vissa ämnen är tekniska. Komplicerade. Komplexa. Ämnen som kanske inte kräver 30 hp för att förstå, men i alla fall ämnen som kräver att personen är väl insatt i dels den juridiska metoden, dels ämnet i sig. Du ser det utifrån straffrätten, det förstår jag, men det finns en ocean av juridik som inte hör hemma inom straffrätten, eller för den delen i allmän domstol.