Haha ja fan vad man har hört åklagare och advokater predika för sin klients sak i rätten men i slutändan så är det domaren och nämndemän med i många fall knapphändig kunskap som ska avgöra utgången i målet

.
Jag är själv nämndeman och har varit med om åklagare som helt sonika har valt åtalspunkter som rätten aldrig i sin vildaste fantasi kommer att gå på. Om då åklagaren inte har andra åtalspunkter så faller hela åtalet, när denne istället kunde ha valt en annan mildare åtalspunkt och fått personen fälld.
Men sen har man varit med om massa annan dynga också, när åklagare eller advokater står och pläderar för klienten i ett mål där bevisningen inte är styrkt, man har två vittnen från vardera sida som säger två helt olika saker, likväl så håller åklagare och advokat halvtimmeslånga pläderingar där informationen som sprutar ut ur käften inte kan styrkas med bevisning (vittnen eller annat).
Det är främst åklagare som inte har alla hästar hemma i stallet, om man väljer att åtala en person så ska man i alla fall se till att ha bevisning eller något säkert vittne som kan gå i god för målsägandens uppgifter. Detta är långt ifrån fallet, ibland så känns det som att åklagare driver fall bara för att de tror att de ska vinna utan att ha något på fötterna.
Jag som nämndeman lyssnar ju givetvis på domaren och hur han resonerar och denne resonerar i flera fall helt annorlunda mot åklagare eller advokat, men hur kan det vara så stora luckor när bägge är utbildade på juristlinjen? Domaren verkar veta rätt bra, eller slå upp i boken att det finns tveksamheter eller liknande hur man ska agera. Men sen kan domaren inte göra något åt våran röst i sig. Jag har en juridisk översiktskurs som max från mina högskolestudier men jag får med mig många för att jag verkar ha bra åsikter, jag tänker logiskt. Om det inte finns tillräckliga bevis eller är inom rimligt tvivel så säger jag ifrån, jag tänker inte fälla någon för det och sen förklarar jag varför. Kan domaren resonera bra vilket de många gånger kan samt andra nämndemännen så håller jag också med och går på den linjen. Men när åklagare eller advokater ska slutplädera så stämmer inte alls slutpläderingen med historien som sådan, dvs, vittnesuppgifter eller bevis, det är löjligt egentligen, men likväl så svammlas det på iaf.
Jag har snart suttit i 4 år som nämndeman och många rubriceringar är återkommande och till sin art nästan lika. Man sitter mycket på misshandel som i grunden är fylla eller drogrelaterat, hastighetsöverträdelse som folk överklagat som i princip alla blir dömda för, vårdnad av barn vilket kan vara komplicerat. Det svenska rättssystemet känns mycket som att om man verkar trovärdig i sin bedömning och i det man lägger fram så får man rätt i slutändan, samt att vi i rätten gör en bedömning av den tilltalade, hur för denne säg, vad säger personen, hur ser denne ut, sådant som egentligen inte har med fallet att göra.
Som när belastningsregisterutdrag läses upp så efter det så ska man ändå vara neutral i sin bedömning för fallet som sådant men det är ju ganska svårt om personen har blivit dömd 15-20 gånger tidigare för drogrelaterat brottslighet, vilket jag varit med om flera gånger.
Juridiken handlar egentligen bara om sunt förnuft och att kunna bedöma situationen som sådan vilket långt ifrån alla åklagare kan, jag säger åklagare iom att advokater ofta, jag säger ofta då jag anser att advokater faktiskt har en mer sund syn på sin klient och inte är helt uppe i det blå när det gäller påföljder eller liknande.
Juristlinjen kräver inte 5 års studier, den kräver kanske 2-3 års studier om man redan i inledningen måste välja vad man vill inrikta sig på. När man själv kan sitta och argumentera ner en domare eller bara tycker att det som åklagaren lägger fram känns patetiskt sett till bevisning och vittnesmål så blir det ju inte trovärdigt. Det är konstigt i Sverige.