Citat:
Ursprungligen postat av
smålandtintin
Praxis anges i domen som beskrivs i NJA 2013 s 376. Det är dumt om tingsrätts- och hovrättsdomare inte följer den för att reta justitieministern.
Den ska naturligtvis följas. Men den domen avkunnades för det första innan justitieministern började prata om en ny straffskala för mord. (Den baserade sig på ny lagstiftning, införd 2010.) För det andra tolkar jag inte den domen likadant som du. För mig är NJA 2013 s 376 inte någon dom som avsåg öka antalet livstidsdömda, utan det är domen som fastställe normalstraffet vid mord till fjorton år.
Och HD skriver fortfarande så här:
Citat:
Ursprungligen postat av NJA 2013 s 376
29. En läsning av endast förarbetena till ändringen av straffskalan för mord (prop. 2008/09:118) leder till bedömningen att lagstiftaren då får antas ha haft uppfattningen att utgångspunkten för mord skulle vara fängelse tolv år. Efter lagändringarna den 1 juli 2010 är det dock berättigat att dra slutsatsen, att utgångspunkten för mord numera ska vara fängelse fjorton år. Livstids fängelse ska tillämpas endast i de undantagsfall då ett tidsbestämt fängelsestraff på arton år inte är tillräckligt, t.ex. då gärningsmannen har mördat mer än en person eller då omständigheterna annars är synnerligen försvårande.
30. Att utgångspunkten ska vara att straffet för ett mord ska bestämmas till fängelse fjorton år innebär att straffet normalt ska bestämmas till fängelse tolv år då omständigheterna sammantagna i någon mån talar för ett lägre straff och, som har nämnts i det föregående, tio år när det kan sägas att omständigheterna är förmildrande. För att straffet ska bestämmas till fängelse sexton år bör det tvärtom krävas att det kan konstateras att omständigheterna sammantagna tydligt talar för ett högre straff medan fängelse arton år bör tillämpas endast i de fall då omständigheterna är mycket försvårande, samtidigt som de inte är av sådant slag att livstids fängelse bör dömas ut. Att fängelse arton år ska tillämpas restriktivt har att göra bl.a. med att livstids fängelse enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid kan omvandlas till fängelse arton år samtidigt som livstids fängelse är ett svårare straff än ett tidsbestämt fängelsestraff.
Inte bara livstids fängelse, utan också arton års fängelse, ska alltså tillämpas restriktivt.
Citat:
Redan i dag finns enligt domen det särskilt skyddslösa som en särskilt försvårande omständighet.
"12. I 29 kap. 2 och 3 §§ BrB ges ytterligare bestämmelser angående bedömningen av ett brotts straffvärde. Enligt den förstnämnda paragrafen ska som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas bl.a. om den tilltalade har visat stor hänsynslöshet (punkt 2), om den tilltalade har utnyttjat någon annans skyddslösa ställning eller svårigheter att värja sig (punkt 3)"
Jag har aldrig någonsin förnekat att Spekerödsfallet innehåller ett antal försvårande omständigheter, och att straffvärdet således är väsentligt över 14 år. Men att något utgör en försvårande omständighet innebär därigenom
inte att det prompt ska dömas till livstid - med dagens lagstiftning, i alla fall. Och det hävdar heller inte NJA 2013 s 376.
Citat:
Det fetade är nästan exakt vad Spekerödsmordet handlar om. Enligt den åklagare jag talat med så är det den paragrafen som gör att avrättningsliknande skjutningar på öppen gata oftare ger livstid än när män slår ihjäl sina fruar/ex. Avrättningsliknande betyder ofta livstid.
Vad gäller det fall som NJA 2013 s 376 behandlar, är det centrala följande stycke:
Citat:
Ursprungligen postat av NJA 2013 s 376
36. Vad som är mest försvårande är dock tveklöst att CS, med full insikt om det, har utfört gärningen inför sina minderåriga barn och dessutom genom gärningen har berövat dem deras mor. Detta vittnar om en total hänsynslöshet. Barnen kommer under resten av sina liv att få leva med det trauma som upplevelsen av hur deras far mördade deras mor inför deras ögon innebär. Ett beteende av detta slag – genom vilket man inte bara har tagit den dödades liv utan även förstört barnens – är så utomordentligt allvarligt att det har ett synnerligen högt straffvärde.
Det mest försvårande - således rimligen det som får HD att tippa över till livstids straffvärde är alltså omständigheter som för ingen del föreligger i Spekerödsfallet. MJ har
inte mördats inför några sina minderåriga barn, och några sådana har heller inte berövats sin mor och fått sina liv förstörda.
Jag hävdar således fortfarande, att att NJA 2013 s 376 inte kan användas som argument för livstid i Marinafallet, och att den öht inte kan användas för att argumentera för en utvidninging av livstidsstraffet när det bara finns ett offer. Resonemangen i stycke 36 ovan går ju ut på att också barnen måste anses vara så allvarliga offer för förbrytelsen att livstid kan utmätas.
