Juristprogrammet

Ungefär 4500 kr per termin som ett ungefärligt genomsnitt, vissa terminer mer och andra mindre.

4500* 8 terminer = 36 000 kr.

Då har jag oftast köpt även rekommenderad litteratur som inte är ett måste, och ibland även något extra som bara verkat intressant. Allt beställt via nätbokhandlare i ett svep när listan för en kurs kommit. Man skulle nog kunna spara en slant på att jämföra priser, men det är för tråkigt/ tidsödande. Som kuriosa kan nämnas att jag som bokmal lade ungefär samma summor på nöjesläsning innan studierna, men då helt andra titlar.

Namninsamling ja, omfattande nej. Vissa lärare dör martyrdöden (kanske med all rätta) och en del studenter gråter pretto-tårar över KERAI, that is all. Ända sedan starten har det florerat rykten kring denna sablans kursen och personligen har jag aldrig brytt mig men ambivalensen bland vissa människor är djupt störande. Tidigare så var det en katastrof att kursen fanns och nu är det en katastrof att den inte finns.

Om mitt framtida yrkesliv totalt spolieras pga jag inte genomfört KERAI blir jag mäkta förvånad...

Igår blev jag ganska paff på ett seminarium. Läser termin 2 och vi skulle upp i slumpvisa grupper och redovisa instuderingsfrågor. Alltid i sådana här sammanhang så tenderar det att bli helt värdelöst och mer en kamp om vem som kan ta parollen. Mina tre kamrater börja uttömmande svara på frågan och när det sedan blir pinsamt tyst tittar man på mig som om att jag ska fylla ut med någonting.

Jag orkar verkligen inte med sånt där skit. Men det som slog mig hårdast var att jag ifrågasatte om jag verkligen vill detta något mera. Mina kamrater är väldigt hetsiga i både sitt sätt att prata och studera i grupp. Jag drar mig ifrån alla sammanhang som har att göra med att jag måste studera med en annan jurist. Det går inte.

Så vafan tror ni? Hamnade jag bara oturligt med hetsarnas apor eller är det så jurister ska vara? Om man menar på att det är det "brinnande intresset" som visar sig så känner jag mig inte ett dugg intresserad.

Inte heller jag gillar dessa jävla kollektiva övningar, men det är bara att bita ihop. Är inte övningarna betygsgrundande utan enbart obligatoriska så gör bara det du ska, men inte mer.

Jag förstår inte riktigt problemet. Har frågan besvarats på ett adekvat sätt finns det ingen anledning för dig att säga någonting gällande just den frågan. Nu beror det självklart på vilken sammanhang vi talar om. Ibland så räcker det att svara på frågan, ibland behöver man teoretisera kring frågan, men det känner man ju av.

Tycker du att någon är hetsig, för att vederbörande svarar uttömmande på en fråga?

Kunde du inte ha påbörjat svaret på nästa fråga istället för att sitta tyst?

Det ska inte vara en tävling om vem som först kan öppna munnen och få prata oavbrutet tills den har tömt alla sina kunskaper. Formulera ett vettigt svar, avsluta svaret och andas några sekunder, dels för dig själv och för att låta någon annan komma in.

Fan vad jag hatar den här skiten. Den skadar mer än vad den gör nytta.

Fast det är väl ändå ganska vettigt att man avslutar sin argumentation istället för att pausa mitt i? Pausar du mitt i din argumentation som handlar om varför X och inte Y bör göras så tappar du ju tråden. Nu räknar jag inte med konstpauser, vilket alla tar, utan jag tolkar det som att du menar en längre paus, för att lämna över ordet till dig.

Spelar det f ö någon roll huruvida någon annan öppnar munnen först? Du kan lika gärna svara på nästa fråga som kommer.

Det finns många som gillar att höra sin egen röst. Försök att bortse från dem. Seminarierna är inte (i vart fall vid UU) betygsgrundande och det spelar alltså egentligen ingen roll om du öppnar käften eller inte. Det enda vettiga rådet jag kan ge är att försöka få svar på de frågor som du har inför varje seminarium - det är det som de är till för. Om det sen är du eller någon annan som faktiskt ställer dem gör mindre skillnad. Men ställ dina frågor, och utgå inte från att de som pratar mest är de som har mest koll!

Har du sagt något till de andra eller nöjer du dig med att vara passiv-aggressiv på flashback? Inte säkert att de uppfattat det likadant som du gjort.

Det här seminariet så hade vi snackat om svaren innan, så alla i gruppen kände till vad vi gemensamt kunde. Däremot var det två av gruppens fyra st. som hade dragkamp om vem som snabbast kunde pricka av varenda svar som vi hade att presentera.


Ja jag tappar något överdrivet hoppet på människan i sådana här sammanhang. Alla är så jävla kåta på att säga vad läraren vill höra och som du säger att höra sig själva prata. Bottnar väl säkert i en osäkerhet från deras sida. Till en början fick det mig att känna som om att det var jag som inte kunde ett skit när alla var så rappa. Men när det sakta sjönk in insåg man att ingen sa någonting utöver det vanliga.

Nä jag nöjer mig med att skriva av mig och vara passiv-aggressiv på Flashback. Något bittert börjar jag acceptera att jag får klara mig själv på juristprogrammet.

Då är det ju egentligen inte något problem. Om en person säger allt som behöver sägas så behöver inte resterande gruppmedlemmar göra någonting. Jag har sett många basgrupper där en, eller högst två, är aktiva medan resten sitter och stirrar ned i blocket när läraren säger att det är deras grupp som skall föredra frågan.

Nu tar du allt i.