Vilken film såg du senast?

Surf's up
http://www.youtube.com/watch?v=d1RH866AvJQ

Skön animerad film. Man kände igen alla röster ganska så snabbt. Bara kända och softa röstskådisar i denna. Speciellt Jeff Bridges. 7/10.

Her (2013)

Någonstans i en alternativ snar framtid så lever Theodore: en introvert man som jobbar för en firma som skriver känslosamma personliga brev när släktingar och käraste känner att de själva inte kan få fram orden. Theodore är en komplex man som ganska nyligen brutit upp md sin barndomskärlek och tillika fru Catherine. Han eftersträvar närhet och letar efter någon att älska. När ett nytt avancerat operativsystem som är intelligent och utvecklar en egen personlighet dyker upp på marknaden, så hittar Theodore allting han någonting sökt hos en människa i sitt operativsystem Samantha.

Her kan ses som en otroligt lågstämd föreställning om framtiden, men om man tänker efter så är hela situationen så jävla patetiskt underbar. Folk är fullständigt upptagna med sina telefonliknande manicker som de hela tiden bär med sig. Mänsklig närvaro är för människan inte längre ett måste. När det hyperintelligenta operativsystemet sedan dyker upp på marknaden så dejtar helt plötsligt hela världen sina operativsystem - det är otrohet mellan systemen och människorna, dubbeldejter och fifflande mellan operativsystemen och människorna. Hela tanken är ju så underbart skrattretande att jag flera gånger under filmens gång bara skrattar högt ut över hur jävla patetisk historien är. Patetiskt i detta sammanhanget betyder verkligen inte dåligt, nej det är så sjukt underbart egentligen.

Jag är säker på att detta är någonting som kommer hända i framtiden - datorerna kommer aldrig att sluta utvecklas och tillslut så kommer datorerna kunna ersätta intelligent liv. En tråkig, men ack så sann tanke och observation. Det är det som gör att filmen smälter så bra för mig - det är så jävla troligt och äkta. Det känns som någonting som står och knackar på dörren. Historien är verklighetstrogen, trots att den får klassas som science-fiction, igenom hela filmen.

Fotot har en sådan där varm anonym ton som är så väldigt vackert. Det är fyra olika platser i filmen som Theodore ständigt vistas i och återkommer till. Där kameran får leka med nya olika vinklar och hållningar. Det är: hissen, lägenheten, tunnelbanan och jobbet. Självklart så besöker karaktärerna fler ställen, men dessa fyra återkommer fler än alla andra. För att fotot inte ska bli återkommande och tråkigt så utmanar kameran hela tiden nya sätt att filma på. Det kan vara en sådan liten detalj som att kameramannen har tagit två steg tillbaka, till att bilden av karaktären nu filmas i profil istället för rakt framifrån.

Humorn är ett faktum som gör att filmen blir lättare att ta sig igenom. Tillsammans med The Wolf of Wall Street, så är det den absolut roligaste filmen från 2013. En av de absolut roligaste scenerna är när Theodore i början av filmen har telefonsex med en annan kvinna och hon helt plötsligt utbrister - "Choke me with that dead cat". Nu, denna replik är en av filmens alla fullständigt absurda repliker, som gör den så älskvärd. När Theodore sedan, via telefon, ska kväva en kvinna med en död katt så eskalerar scenen till något av det pinsammaste, fortfarande på ett bra sätt, jag sätt på väldigt länge.

Filmen snuddar så många gånger på att gå över gränsen till att vara för absurd, men när den precis ligger vi klimaxet att trilla över, så faller den tillbaka: till en helt "vanlig" småpatetisk film. Det är ett annorlunda sätt att bygga upp en film på, men samtidigt riktigt intressant. Det är också en av de lite mindre detaljer som ter sig så bra till just denna film.

Detta är första filmen som Spike Jonze har skrivit och regisserat, allting helt baserat på hans egen originalidé. Spike Jonze är en fascinerande regissör som regisserat alldeles för lite långfilm egentligen. Ett exempel på hans intressant regi är - att han låste han in Amy Adams och Joaqiun Phoenix i ett rum ett par timmar varje gång under inspelningen så att de skulle kunna vara genuint nära varandra i filmen. Något som verkligen har givit ett positivt resultat för filmen.

Den helt fantastiska stylingen som de lyckats få till på, ja alla män i filmen är så jävla bra. Det är hela tiden färgglada skjortor med midjehöga byxor. Det kan vi en första anblick se alldeles för simpelt och vardagligt ut men det ligger så mycket mer i det. Just denna stilen fyller sin perfekta funktion på varje karaktär. Särskilt Joaquin Phoenix karaktär platsar idealiskt i denna styling och den är riktigt snyggt gjord på honom.

Joaquin Phoenix är en av mina nu levande absluta favoritskådespelare. Han kan verkligen lyfta varje film han är med i med minst 1-2 poäng. Han tar varje roll dödligt seriöst och ingen utmaning är för stor för denne herre. I Her så har herr Phoenix fått sig en välbehövlig mustig mustasch som passar utmärkt både på hans karaktär och honom själv. Phoenix gör, som i alla filmer han är med i, en helt oklanderlig och felfri rollprestation som lyser upp hela filmen. Joaquin Phoenix gör en av årets bästa manliga huvudroller och det är konstigt och tråkigt att han inte fick en nominering till Oscars för den. Jag försöker få grepp i hur akademin tänker i år - två av de allra bästa rollprestationerna från i år, Joaquin Phoenix i Her och Robert Redord i All Is Lost, har inte ens blivit nominerade. Visst, det har varit hård konkurrens i den kategorin, men inte gjorde till exempel Christian Bale en bättre prestation än varken Redford eller Phoenix. Nej, det är knepigt det där.

Scarlett Johansson gör en röstroll som den datorbaserade Samantha. Det har varit en del hype kring denna prestation, och efter att hon nominerades för en Golden Globe för rollen - så har det spekulerats i om Johansson möjligen skulle kunna få en Oscarsnominering för en roll där hon inte visar sig själv någon gång. Det blev ingen Oscarsnominering heller för Scarlett Johansson, vilket jag kan tycka vara lite tur. För även om hon lägger riktigt bra djup och är äkta i sin röst så tycker jag att man i alla fall måste visa sig för att kunna ha en chans till ett pris av den karaktär.

Även Amy Addams och Rooney Mara, som har lite mindre roller i filmen gör riktigt bra ifrån sig och spelar sina roller med värme och genuinitet. Det har varit ett bra filmår för både Addams och Mara 2013 som gått. Rooney Mara har gjort två nämnvärda och minnesvärda huvudroller - Ain't Them Bodies Saints och Side Effects. Amy Addams gjorde en lysande prestation i American Hustle, och briljerar nu ännu än gång i Her.

Mina förväntningar var enorma innan jag startade Her. Jag vet inte om den var så bra som jag väntade. Jag vet inte ens vad jag väntade mig. I vilket fall som helst så fick jag verkligen inte vad jag förväntade mig. Jag är inte ett dugg besviken någonstans. Snarare nöjd, jävligt nöjd Betyget är ett av de knepigaste jag delat ut till en 2013 film. När jag skriver om den såhär och belyser allting som den verkligen hade att erbjuda ligger den någonstans mellan en 7/10 och 8/10. Jag vet inte. Jag är osäker. Just nu sätter jag den där eftertraktade 8/10. Jag har dock en tendens att ändra betyget när jag är osäker väldigt frekvent.

Jag snor denna med hörru. Hänvisar såklart tillbaka!
Dina senaste recensioner har blivit mycket uppskattade bland folk kan jag tala om och det är synd att man inte kan se statistik på Flashback här. Så därför tycker jag du skapar en blogg somsagt.
Den kommer bli stor, tro mig.
Tack för läsvärda ord!

Folk får väl betygsätta bäst fan dom vill eller? Personligen gillar jag inte, 10 skalan. Alldeles för bred, enligt mig. Men inget att bli upprörd över. Och att man ger 4 av 10 till Wolf of Wall Street, kan jag också absolut förstå.
Sen är det inte alla som har, ork, lust, kunskap eller tid att skriva, en 1000 ords recension. Då anser jag att det är ok, att bara skriva ett par rader om vad man tyckte om en film.
Ge den en chans till vetja! Ne den har jag inte sett, men har sneglat på den. Ska definitivt ses när jag får tid.
Ne det är klart, en väldigt smal film. Inget jag skulle rekommendera till gemene man.

Är det något som är skit så är det att klaga på folks smak. Om någon ger Dirty Dancing 2 av 10 så är det väl inte mer med det? Det betyder att personen inte gillade filmen. Själv skulle jag ge den 4 av 10, om jag nu prompt skulle använda en 10-gradig betygskala.

Jag blir förvånad när folk inte kan förstå att olika människor har olika smak.

En av dom bästa dokumentärerna om filmindustrin som jag sett!

Cool Hand Luke http://www.imdb.com/title/tt0061512/

En klassisk fängelsefilm från 67, helt klart en film från en tid som inte finns längre, med kedjefångar och vakter med spegelbrillor, noterbart är 'Man with no eyes', han säger inte ett enda ord

En film alla filmintresserade bör se, den är lång, men väl värd se.

Drygt två timmar är ju inte långt för en film, det är ju vanlig speltid nuförtiden och fanns gott om filmer ifrån förr som klockade in på över tre timmar i speltid om man ska jämföra.

The Wolf of Wall Street 4/5
Den uppfyllde alla högt ställda förväntningar. Scorsese och DiCaprio, vilken kombination säger jag bara. Även Jonah Hill och fantastiskt vackra Margot Robbie skötte sig också felfritt. Jag gillade miljöerna, storyn och hela stämningen som filmen utstrålar.

Scorsese och De Niro är snäppet vassare men visst håller jag med om att det är en grym film.

Tycker den kombon funkade bättre förr. Nu för tiden tycker jag inte De Niro är lika vass, vilket ger mig känslan att Scorsese bytt ut den äldre mot en yngre DiCaprio. Även om dom vanligtvis spelar helt olika roller.

The Best Offer (2013)

Virgil Oldman är en något excentrisk auktionsförrättare. Han jobbar på sitt egna auktionshus som är mycket uppskattat inom konst och antikvitets kretsar. En dag så får han ett samtal från en viss kvinna som vill sälja allt arvegods från hennes föräldrar. I början så visar Oldman inget intresse för kvinnan, som för övrigt benämns vid Claire. Men hennes rädsla och ångest över att ej visa sig för honom gör att Oldman blir intresserad och till och med något besatt av denna kvinna.

Vi får i en av inledningsscenerna se hur Oldman, med hjälp av en vän, lurat till sig en målning såld på sitt eget auktionshus. Detta genom att benämna den som utförd av en okänd konstnär och låta den gå till - "The best offer", för att själv kunna få den till kraftigt reducerat pris. Redan här är mitt intresse för filmen fångat - en auktionsförrättare som lurar till sig värdefull konst för sin egen samling. Men det är inte detta som själva filmen kommer att utvecklas till att handla om. Nej, det är Oldmans besatthet för kvinnan som vill sälja sina föräldrars alla antikviteter som blir filmens huvudtema.

Redan de första minuterna så kan vi andas den där mystiska stämningen som ligger över filmen. Den där stämningen som tyder på falskspel lögner och något mycket djupare än vad vi får se. Den växer sig starkare ju längre filmen går och vi anar hela tiden på att något är fel. Det är en ganska läskig och mystisk stämning som också gör att filmen får sin vackra aura och gör den så älskvärd.

Jag ska inte spoila någonting om slutet. Men jag kan säga att jag blev, till min egen förvåning, chockad och helt ställd av slutet. I början av filmen så tänkte jag faktiskt tanken att filmen kunde utvecklas till något sådant här. Men tanken verkade för invecklad och ju längre filmen fortskred så släppte jag tanken helt och hållet. Det är sådana här slut som gör att man sitter och tänker på filmen timmar efteråt. Visst så är det en liten moralkaka som kastas i ansiktet, men jag gillar det ändå, väldigt mycket faktiskt. Nu har jag suttit och frestat på slutet ganska länge, jag hoppas att jag lyckats fånga ert intresse till att kolla på denna film nu.

Geoffrey Rush har huvudrollen som auktionsförrättaren Virgil Oldman. Vilken otroligt bra pretation han gör; jag tycker det är konstigt att han inte fått mer uppmärksamhet för den. Det känns som en sådan klassisk Oscarsnominering roll. Inte för att jag tycker att han gör en av de fem bästa prestationerna från 2013, även om det inte är långt ifrån. Men ändå så känns det som en roll som går hem på diverse galor, vilket den konstigt nog inte gjort.

Jag har ganska svårt för Jim Sturgess som också han har en roll i filmen, men jag måste säga att han gör det bra. En mycket acceptabel prestation som ligger långt över medelsnittet av en Sturgess prestation. Sylvia Hoeks spelar den mystiska Claire och gör en fantastisk prestation, hon känns precis som den där mystiska kvinnan som hon ska gestalta. Jag har faktiskt inte sett någonting av Holländska Hoeks förut, vilket gör att jag uppskattar hennes roll lite mer, hennes ansikte känns inte så uttjatat helt enkelt. Även Donald Sutherland, som är en personlig favorit, har fått sig en liten roll i filmen som han gör väldigt snyggt.

Fotot och de metaforiska små notiserna som döljer sig i det, är igenom hela filmen mycket snyggt. Även om skådespelarna kan röra sig i smutsiga och trånga miljöer så känns fotot alltid kliniskt och rent. Det är snygga utzoomningar och vackra inzoomningar, blandat med en rad andra faktorer som gör fotot riktigt bra.

Stämningen är igenom hela filmen mycket bra, även om det kan ses som att den tappar lite tempo i mitten så är den alltid riktigt bra och spännande. Jag blir aldrig uttråkad och filmen engagerar hela tiden tittaren. Jag blev mycket positivt överraskad av The Best Offer och det är en av de bättre filmer jag sett från 2013.

Betyget är en stadig, mycket stadig 8/10, en av totalt åtta filmer jag gett 8/10 från 2013. Just nu så klättrade den sig in på en elfte plats på 2013-listan med Upstream Color över och American Hustle under.