Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

SB var, innan hans "erkännanden" kom, intagen på Säter för att han begått vissa brott samt bedömts vara för psykiskt störd för att dömas till fängelse. I det läget tilldelar Säter SB (en psykiskt instabil person) en "terapiform" som inte, såvitt jag kan förstå, var vetenskapligt förankrad. Denna "terapiform" i kombination med ovanligt kraftig medicinering och, hm....enorm uppmuntran från Säters personal, ledde till ett antal "erkännanden" från SB. Sedan kom rättsväsendet in med ledande frågor och en hantering av förundersökningarna som bidrog till att den psykiskt icke stabile SB blev fälld för åtta mord. Missa nu inte att det är just detta som utgör grunden för problematiken i skadeståndsfrågan. SB var inte en helt frisk person som råljög på eget initiativ. Han var en person med psykisk problematik som "uppmuntrades" och hanterades på ett MYCKET ovanligt sätt av systemet. Han var (är) också en begåvad person som passade in i den cirkus som började snurra på.

Fallet Quick är unikt vad gäller skadeståndsbedömningen. Något liknande fall lär vi inte få uppleva. Som GW Persson konstaterade var det en olycklig sammanstrålning av ett antal personer som alla drog åt samma håll. Men summan av det hela blir att systemet inte förmådde hantera denna situation på ett acceptabelt sätt och som en följd har SB suttit frihetsberövad för länge. HUR mycket för länge blir en fråga att framöver bedöma. Och dessutom har hans situation på senare tid, efter att han frikänts från alla mord, försvårats av bl a Lambertz uttalanden och av att han inte genast sluppit ifrån den instans som felbehandlat honom. Han borde ha förflyttats till annat vårdställe, senast då det stod klart att han var friad från samtliga Quick-mord. Så det är skadestånd för felbehandling inom tvångsvården, skadestånd för att ha varit frihetsberövad för länge samt skadestånd för hur han behandlats efter resningarna.

Det finns ingen liknande situation jag känner till i alla fall. Det finns några kända fall med personer som fått resning och sedan blivit frikända. Det har då fått ersättning för tiden som frihetsberövad. Joy Rahman fick väl ca en miljon kr per år han suttit felaktigt frihetsberövad. Men han hade hela tiden nekat till sin skuld och gjort allt för att bli frikänd (dock var Rahman ansedd som frisk nog att dömas till fängelse och då ställs högre krav på honom än man kan göra på en person som ej bedöms psykiskt frisk) En komplikation som jag dock kan se i SBs fall är att han väl kunnat, långt före Råstam kontaktade honom, ha gjort t ex Förvaltningsrätten uppmärksam på att hans erkännanden under 90-talet var falska. Om någon hade trott honom är en annan sak, men på så sätt hade han försökt begränsa sin skada. Det blir svårt för honom att hävda att han var i så psykiskt dåligt skick, efter att han avbrutit narkotikamedicineringen och "terapin" på Säter, att han inte då kunde påtala att han var oskyldig. För sedan han avbröt medicinering och terapi blev han väl i den form han är nu (och nu anser han att han är frisk nog att skrivas ut) Så det blir en delikat uppgift att väga samman alla dessa omständigheter och beräkna skadestånd.

Oklart vad du närmare menar men i skadetståndsrättsligt avseende har han naturligtvis ett eget ansvar som inte kan överföras på annan. Att han suttit inlåst på Säter förtar inte att han varit medvållande till den skada han kanske kan anses ha lidit.

Det är emellertid tveksamt om man kan komma fram till att han lidit någon skada över huvud taget. Vad skulle den i så fall bestå i?

Om inte annat kan man väl stämma Säter för att det smugglades in knark på avdelningen. Det försöker ju patienter göra hela tiden. Det är för fan inget som är speciellt anmärkningsvärt eller unikt för det här fallet. Det är väl sjukhusets ansvar att se till att så inte sker. Det är ju inte direkt något man kan överlåta på patienterna.

Eller vad fan tycker du?

Nej i den delen är jag nog enig med Bohllwinkel. Jag är väldigt tveksam till att man på ett seriöst sätt kan skaka fram något som renderar Bergwall något skadestånd.

Mööööööjligen kan man hävda någon sorts felbehandling men det brukar ytterst sällan leda till skadestånd. Däremot kanske något försäkringsersättning men jag känner inte till något fall inom psykiatrin, tidigare.

Bohlwinkel har goda kunskaper i juridik har jag förstått, från andra trådar och är dessutom en av de få jag litar på i dessa, juridiska, frågor.

EDIT: Alltså; Säter har brustit. Den saken kan vi nog vara ganska överens om, kanske..

Tyvärr brister vi, ibland, inom vården men att patienter erhåller skadestånd i domstol för detta är alltså undantagsfall, är min erfarenhet,

Det är dags att du läser på lite lagstiftning om skadestånd och hur man förhåller sig till frihetsberövande av enskilda människor i de konventioner Sverige förbundet sig att följa. Att vara frihetsberövad är en skada som individen själv inte kan ansvara för när det är åtgärder/påföljder inom ett rättsväsende.

Jag ska göra ett undantag och besvara ett av dina inlägg.

Folk som sitter frihetsberövade, d.v.s. tusentals människor bara i Sverige, sitter där de sitter för att de dömts av domstol för någon olaglig gärning. Det ger inte upphov till någon rätt till skadestånd helt enkelt för att det inte anses att de lider någon skada. Under alla förhållanden är det brottslingarna själva som orsakat "skadan". När det gäller SB vet vi att han sitter för gamla försyndelser eftersom han inte släppts trots att han är frikänd från alla åtta mord. Hade han bara suttit för morden skulle han omedelbart ha försatts på fri fot när den sista domen upphävdes. Det finns dessutom en purfärsk undersökning från november/december 2013 som slår fast att han alltjämt är för tokig för att släppas ut.

Vidare så har han vägrat att underkasta sig undersökningar i samband med de regelbundna undersökningarna som syftat till att fastsälla han mentala hälsa vilket alltså innebär att han haft sig själv att skylla för att han sitter inlåst även om han skulle ha befunnits vara frisk. Vilket han alltså emellertid inte är.

Så här står det i LRV:

21 b § I fråga om muntlig förhandling gäller bestämmelserna i 36 och 37 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.

Det hänvisas alltså till LPT:

37 § Muntlig förhandling hålls på sjukvårdsinrättningen, om inte särskilda skäl talar för något annat. Patienten skall vara närvarande vid förhandlingen, om det är möjligt med hänsyn till hans psykiska tillstånd. Patientens stödperson har rätt att närvara vid förhandlingen och skall om möjligt underrättas om den. Chefsöverläkaren skall höras vid förhandlingen, om det inte är uppenbart obehövligt.
Om det inte är uppenbart obehövligt, skall förvaltningsrätten i ett mål enligt denna lag höra lämplig sakkunnig vid muntlig förhandling. Vid förhandlingen får den sakkunnige, i syfte att få upplysning rörande omständigheter som är av betydelse för dennes uppgift, ställa frågor till chefsöverläkaren och patienten.

NB: min fetning ovan. I tillämpningen av LPT brukar sakkunnig läkare närvara vid förhandlingen. Om praxis är likadan vid tillämpningen av LRV törs jag inte säga, men sannolikt. I SUP-ärenden är det ju två aspekter som är viktiga i bedömningen, dels det medicinska vårdbehovet och dels återfallsrisken i "brott av allvarligt slag"; det blir en mer juridisk prövning än medicinsk, jfrt med LPT-förhandlingen. Lagarna tycks dock kunna lämna öppet att ändra praxis beträffande sakkunnigs bedömning, med formuleringen "om det inte är uppenbart obehövligt".

Nu försöker vi använda normal logik igen.

SB sitter inlåst på Säter för att han inte är ansvarig för sina handlingar. Annars skulle han ha varit dömd till fängelse. Ansvaret för hans handlingar när han är inlåst på Säter, faller helt och hållet på dem som är satta att se till hans väl och ve (eftersom det har bedömts att han inte klarar detta själv och därigenom har man fått lagligt stöd att låsa in honom). Sålunda - ansvaret är Säters!
Jag kan inte finna att det går att komma runt dessa resonemang.

Han kan ha varit medvållande till ett tredje världskrig, men han kan trots detta inte dömas till ansvar för detta. Det skulle så att säga bli rundgång i systemet.

Om han skulle ha tillfrisknat under tiden på Säter, vilket ju inte är alldeles omöjligt, så skulle han varit släppt från Säter (om vårdsystemet fungerat som tänkt, vilket vi i och för sig vet att det inte gjort), vilket som bekant inte är fallet.

Sålunda - så länge han sitter på Säter är han inte ansvarig för sina handlingar. Än en gång.

Nog är det skrämmande hur Margit Norell kunde bli en sån dominerande ceremonimästare och sekten kring henne så inavlad och även luckra upp en vettig brottsutredning och alla parallella och efterföljande led. I brist på rättssäkra system så måste systemen förlita sig på rättskaffens tjänstemän, men med ofelbara, prestigedrivna och förnekande personer med personliga behov att åsidosätta sunda principer så blir det en växande snöboll som mosar många på vägen. Man kan bara hoppas att det någon gång städas upp i denna härva.

Jag läste Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick" med stor behållning och tänker även läsa Dan Josefssons "Mannen som slutade ljuga" som verkar inträngande och avslöjande. (OT: Sven Å Christiansons bok "I huvudet på en seriemördare" ger ett ganska hafsigt intryck, med ofta felstavade namn på historiska och nutida seriemördare, ibland flera olika stavningar på samme person, och hela boken ger intryck av att - vid sidan om mer generella eller sammanfattande teorier om mördarpsyken - vara ett hopkok av mer instuderade fallrapporter istället för egna erfarenheter. Men den kan läsas som kuriosa. En vetenskapligare, seriös bok, om våldets och psykets biologi är Adrian Raines "The Anatomy of Violence".)

Ja. Jag visste bara inte att man hänvisade till LPT. Den lagen har jag anledning att studera då och då, annars.

Tack. Det var bara min lathet som hindrade mig från att söka den där infon själv.

Du blandar ihop handlingar och handlingar. Det är inte så att han saknar rättshandlingsförmåga. Han har t.ex. själv utsett sin advokat, han har ingått någon form av samarbetsavtal med denne om utgivande av en bok. Han har säkert själv skrivit under avtal med SvT i samband med den senaste medverkan i tv. Han har rätt att vidta alla de saker som är tillåtna inom ramen för en tvångsvistelse på Säter. Han är inte satt under förvaltning. Endast i det fallet hade det varit på det sätt du anger.

Att han i samband med sina rån och sexövergrepp ansetts inte kunna svara för sina handlingar är en helt annan sak.

Tack, the saint för det börjar bli tröttsamt med den juridik Bohlwinkeln, framför.

Det är märkligt att nu när saken blir belyst så arbetas det på att få patienten som ansvarig för vad man tillåtit i form av lagbrott och struntande i andra regler och praxis inom sluten psykiatriskvård. Man försöker också hitta stöd i lag för att dumpa skulden för alla brister i rättssystemet på en tvångsintagen psykpatient.

Saken handlar ju nu om skadeståndet; man missunnar Sture Bergwall den upprättelse som pengarna ger och det handlar om att pengar har ett symbolvärde. Det är känslor som ofta styr det juridiska tänket, och jag ser ofta att rimlighetstänk, byter ut juridiken och de lagar domstolar borde följa. Den bristande objektiviten lämnar fältet öppet för den kreativitet som leder till rättsliga övergrtepp mot enskilda människor.

För Bohlwinkel och hans gelikar är det orimligt att en person som Sture Bergwall får rättvisa, enligt gällande rättsordning, den rättsordning som är skriven och utgiven som lag. Det ryser inom dem av obehag!

Det är en dum förklaring att Sture Bergwall vägrade vård, för en tvångsintagen patent kan inte vägra vård om man inte tillåter honom att vägra…

Det enda vettiga är när en patient vägrar vård är att kalla in tyngre artilleri, eller andra förmågor, men det gjordes inte för det är en officiell hemlighet/sanning att Sture Bergwall inte är farlig, när han är drogfri och nykter.

Enda anledningen till att Sture Bergwall är kvar på Säter är att det har de bestämt. Och detta har de bestämt utan att följa lag och andra regler för verksamheten.

Det som pågår nu är gemensamma ansträngningar för att sopa igen spåren, och retroaktivt legitimera de övergrepp som skett. Jag kallar det för att hitta laglig grund retroaktivt!

Sture Bergwall farlighet var också värderad av kvasten under pågående brottsutredning när Sture Bergwall kunde röra sig fritt, och till och med besöka Kungliga Biblioteket i huvudstaden.

Det som verkligen är bestickande är att Sture Bergwall tillåts åka till TV studion, och vara i samma rum som justitieministern, Lambertz och Leif GW, en omständighet som visar att ingen upplever Sture Bergwall som farlig.

När man nu som Bohlwinkeln påstår att Sture Bergwall har sig själv att skylla, underkänner man samtliga som jobbar inom psykvården och rättsväsendet. Och visar därmed ingen framtidstro på bot och bättring.