Sverige: landet där det råder stor bostadsbrist

Ok, tänkte väl att du inte menade att Eriksberg är en slum idag. Områdena runt de gamla varven var iofs väldigt slummiga i 20-30 år tills de nu gentrifierats. Det dröjer nog innan Biskopsgården gentrifieras.


Jo, det är väl inte "samma system" som i Sverige. Dock har de åtminstone haft inslag av planekonomi på ett sätt som nog förvånar många svenskar.

Jänkarna kan vara mer socialistiska än man anar ibland, tex United States Post Office som har monopol på att dela ut post. Det finns alltså en lag som förbjuder alla utom USPS att stoppa brev i din brevlåda.

Men deras hyresmarknad funkar en bra bit bättre än i Sverige. I de flesta städer kan man få visning på ett antal hyresrätter samma dag, med snabb inflyttning och ofta till lägre pris än i Sverige.

Jag håller med övriga skribenter om att vi har ett kasst system idag, men det vete fan hur man tar sig till ett fungerande system utan att det blir för jobbigt längs vägen. Här lyser handlingskraftiga politiker med sin frånvaro.

På ett sätt är det en ganska lustig likhet med den amerikanska sjukvården. Det är ett enormt motstånd till en förändring här eftersom så många sitter med hyresrätter och bostadsrätter där man är nöjd med vad man har, och inte vill att hyran ska gå upp eller priserna gå ner. De som inte är med i systemet är ingen stark grupp politiskt sett.

På samma sätt har de flesta amerikaner redan en sjukförsäkring genom jobbet som de är nöjda med. Även om man har sympati för de som inte är med i systemet så vill man inte riskera att förlora det man själv har för stunden.

Ja, jag tror att det är samma fenomen i Sverige egentligen. De som bor i t.ex. Stockholm nära makten har sina bostäder. De är nästan en helt egen klass av lägenhetsinnehavare, som löper över hela det politiska spektrat vilka förstås gärna vill behålla sin privilegierade ställning. Under denna priviligierade adelsklass så finns det i Sverige dessutom en jättestor köande-klass som investerat väldigt mycket tid i att försöka klättra i bostadshierarkin, vilka förstås inte heller vill att systemet ska förändras. Längst ner finns ungdomar utan kötid eller finansiella medel, och de är i vanlig ordning oviktiga.

Men systemet är samtidigt väldigt sjukt vilket man ser både i vissa reglerade delar av New York och här. Det går i princip inte att få riktigt attraktiva objekt. Utan de som gynnats är den föregående generationen som råkade hyra lägenheterna när regleringen infördes. Man har på något sätt bestämt att de har någon slags universell rätt att uppehålla sig i dessa fina lägenheter utan att betala för det, helt enkelt eftersom de råkade hyra dem vid ett fördelaktigt tillfälle.

I vilket fall som helst är det någonting som är tokigt när man har en sådant där hamstrande av lägenheter som din artikel tog upp, att folk helt enkelt aldrig flyttar eftersom de har så otroligt förmånliga villkor (samma fenomen finns ju på fina adresser i Sverige).

Är det inte också så att kommunerna har en massa att vinna på dagens system med brist på billiga hyresrätter?

De som hyr billiga hyresrätter är i bästa fall lågavlönade som betalar mindre i skatt än de kostar i skola, äldrevård, osv, och i sämsta fall kostar de dessutom en massa i socialbidrag. Om det bara byggs dyra bostadsrätter och villor kommer de nyinflyttade att stärka kommunbudgeten.

Som sagt, de enda som som verkligen har ett incitament att förändra systemet är de svaga längst ner på stegen. Och de har inget att säga till om.

Ett undantag är kanske företagen. Det måste vara mycket svårare att rekrytera ny personal till storstäderna eftersom de som ska anställas i princip redan måste bo inom bekvämt pendlingsavstånd till arbetsplatsen. Men företagsledarna tillhör ju kategorin som inte vill rucka på dagens system.

Ja, det är självklart politiskt självmord men det är också det enda sättet att hitta jämvikt på bostadsmarknaden.
Trots att det är en objektiv sanning så fortsätter politiker att förespråka planekonomi, rena snurren.

Företagen tror jag uppskattar systemet, alternativt är neutrala till det. Om vi åter ser till USA så tycker ju företag som Walmart t.ex. om den här typen av "socialistiska" inslag - vilket man kanske inte kan tro - därför att de kan utnyttja det och då slippa höja lönerna, om staten delvis finansierar olika saker för en obildad arbetsstyrka.

Tar vi å andra sidan ett företag som Ericsson så är det förmodligen inget större problem då de som arbetar där är akademiker och kan köpa bostadsrätt eller hus.

Det som är intressant är att se vad som händer när den nya lägsta klassen växer för varje år, och unga vuxna i allt högre utsträckning bor hemma. Förr eller senare blir det ohållbart och då kommer man nog få göra om systemet när frustrationen börjar bli högljudd och ta sig uttryck i rena protester (kravaller).

Äh! Man får väl göra som romerna!!!
Man ska vara tacksam för det man har lärde jag mig i kyrkan!

Är man nyutexaminerad ingenjör från Lund är man förmodligen inte jättepigg på att köpa en bostadsrätt i Stockholm för att kunna jobba där.

Även en erfaren akademiker med villa i Umeå har nog svårt att ta ett jobb i Stockholm. Ska man sälja villan och direkt köpa en ny i samband med flytten till Stockholm?

De flesta vill nog hyra i 6-12 månader medan man känner på nya jobbet, staden, bestämmer sig för var man vill i Stockholm, säljer gamla villan innan man köper en ny, osv.

Eller så har jag fel? Folk kanske är mycket lättrörligare än jag inbillar mig?

Nej du inbillar dig inte alls. Hyra ett ställe innan man köper något som faller en i smaken är ett helt logiskt tillvägagångssätt.

Faktum är att många människor undviker Stockholm trots att jobb finns och pga detta förlorar man miljarder. Jag känner flera som gjort detta och även flyttat från staden.

Nä du inbillar dig inte. Jag befinner mig snart i den situationen att jag är nyutexaminerad och antagligen enklast skulle kunna finna jobb i Stockholm. Problemet är bara att jag knappast kan köpa en bostadsrätt. Att söka jobb i Stockholm får därför bli en nödlösning om jag absolut inte kan få jobb någon annanstans. Samtidigt läser jag Cornucopia som påstår att det inte alls råder bostadsbrist i Stockholm ... har han rätt?

Du har mer eller mindre svarat på din egen fråga. Visst tjänar kommunen på att inte ha arbetslösa som kostar pengar, men samtidigt förlorar man enorma summor i skatteintäkter när arbetskraft inte kan flytta dit och jobba.

Hade man haft lite stake som politiker kunde man lösa detta på enkla sätt. Tänk om kommunerna var som staterna i USA, där man har ett ganska stort självbestämmande och vet vad man behöver göra lokalt. Då kan man ge bidrag, subventioner och restriktioner som man vill.

Krafter från alla håll vill inte bygga då priserna riskerar sjunka. Men bygger man lite utanför städerna så blir påverkan i vart fall mindre.

Men så synd då. Alla kan bo i Stockholm bara de tar med sig sina hus så löser det sig med bostad.