Chess var en feg djävel som levde på sitt rykte mest, hans "hangarounds" ännu fegare.
De gick på smågrabbar och snodde konsertbiljetter innan konserter och halsdukar efter. Han åkte på pisk många gånger, svansen hade en benägenhet att jogga. Tror han var från Alby.
Kul att någon som fått berättat om honom från äldre släkt sedan bevittnat en fight personligen. Jag tror att den fighten är en skröna dessutom.
Skrönor och obekräftade rykten florerade hela tiden såklart, många var på tå på den tiden. Tränade man inte kampsport av något slag var man en nobody. Bortsett skinnskallar.
TKD var coolast, mest p.g.a. spektakulära sparkar. Wushu var också inne, wushuutövare och TKD-killar käftade allt som oftast om vilket som var "bäst". Alla hade en historia om hur tränare i respektive sport spöat en tränare i den andra. Chago, hårdaste TKD-tränaren, var såklart inblandad i tiotals skrönor. Chagos "grabbar" började använda en viss modell skor av märket Karhu, de som använde nämda sko utan att träna på klubben fick stryk och varning.
Alla kunde smälla på alla, även om s.k. rastas oftast hamnade i bråk med skinnbollar eller punkare.
De som, fegt nog, fick spö av alla var bögarna. De som gick på, eller var i närheten av, de olika bögklubbarna fick utstå mycket. Ägarna av desamma också givetvis, skadegörelse var ju tufft
Det var extremt viktigt att man kunde utläsa redan på långt håll vilken falang man tillhörde. Det fanns en fastställd dresscode kan man säga. Accessoarer som stora tygmärken och pins dessutom.Man ville ju inte sätta en "spinning round kick" i nian på en av sina egna.
Alla gängen hade riktigt tuffa killar, men mest var det medlöpare, såna som bara hänger på om man har stort numerärt överläge, så att man kan sparka lite på någon som redan är utslagen.
Att bli skinnhuvud var ju lite annorlunda, då fick man alltid skit så länge man inte var bland sina gelikar när det väl blivit uttalat rasistiskt att vara det. Skinheads var på intet sätt rasistiska från början, det var en musik- och modeinspirerad ungdomsrörelse, politiken kröp in senare.
Nu, efter att 30 år förflutit, är många av de tunga antagonisterna inom de olika "gängen" goda vänner.
Även de som inte suttit inne tillsammans