Tycker det är typiskt svenskt att både gnälla, känna sig undervärdig och att allting ska vara så himla avslappnat de senaste 50 åren. Det har kanske med att göra att det var tvärt om förr.
Men nu klagar vi ju på allt som går att klaga på, t.o.m politiken ska vara lat och hes. Skolan har man gjort till en värsta djungel varför vi rasar ner på botten. Vi spärrar in äldre i deras egen avföring och går hem och lägger oss.
Domstolen skyddar inte ens folket längre utan friar folk hur som helst. Psykhemmen läggs ned för att vi inte har anseende och ork att driva dom eller få argument till att driva dom. Eller så kör man helt enkelt i stil med att "alla är lite knäppa idag, så ska vi ha psykhus kan vi lika gärna slänga in allihop".
Nej jag tycker..
Stå rakt upp och säg "ni", blir så förbannad varför det ska vara så himla märkvärdigt att vara artig någon gång. Det är ju nästan mode att allt ska vara slappt, hängigt och så himla tufft. "Fuck aina" sägs det istället för att ha lite respekt för ämbeten, dom som sköter gatorna och lärarna som lär ut.
"Ingen får ju liksom vara över ens egen värdighet, alla är lika värda" är ju grundtanken, men verkar ju bli precis tvärt om.
Ha överseende med att jag blev lite irriterad.