Permanent ego-död?

.

Vad skumt. Låter som att du har mått så pass dåligt att du undermedvetet kopplat bort alla känslor, permanent eller temporärt , om det ens är möjligt

Gå till flera olika läkare och psykologer och allt vad det nu är och se om någon vet vad som har hänt med dig. Man kan ju ha otur med många läkare som bara skriver ut något skit och skickar hem en

En förutsättning för att det undermedvetna ska kunna jäklas med en är ju att man först och främst har ett medvetande?

Nej, dock bipolaritet.

Tack för alla inlägg.

Att du kände dig "lycklig" med endorfiner osv är ju typiska bipolära känslor när man blir "hög".

Dock, att du beskriver dig som "tom" och att ditt "du" har stigit ovan ditt fysiska jag har jag faktiskt aldrig hört talats om.

Det enda som påminner om det skulle isåfall vara Depersonilazation/ Derealization?

Men sålänge du känner dig nöjd så?

Men vad är "jag" då? Det finns inget jag.

Egodöd är du då inte, men ett lager kanske har lossnat och det är det som du upplever. Svårt för mig att säga dock eftersom det inte jag är själv som upplever det.

Hur gick det till när du "upplöstes"? Under vilka sammanhang?

vet inte vad som har hänt, men det lät vackert

i din sits skulle jag vilja skala av ännu fler lager, som någon sa tidigare: titta på Eckhart Tolle och börja en resa som är få förunnat

Ge det tid så kommer detta endast vara en episod i ditt liv.
Inget permanent.
Saker och ting har en förmåga fluktuera.
Man glömmer, saker förvrängs i tidens flod.

Min tanke också. Men om TS faktiskt beskriver egodöd behöver jag nog läsa på om fenomenet, gillar inte att sätta titlar eller bygga upp förväntningar kring psykedeliska upplevelser.

När jag varit i ett tillstånd när jag inte känner gränser, jag finns inte och min omgivning är lika mycket en del av allt som något annat. Jag har inte kunnat skilja på min kropp och soffan jag sitter i, det fanns inget som definierade kroppen som mitt medvetandes bostad, mitt medvetande var jag väl inte direkt medveten om utan man bara observerade utan tankar på att man existerade på en avgränsad plats, jag fanns inte utan var allt och inget. Då har jag i efterhand tänkt att mitt ego börjat försvinna, var jag helt fel ute?

Oavsett är TS tillstånd märkligt, om kroppen sticker sig med en nål, vad händer då?

Jag vet precis vad du talar om. Jaget har lämnat kroppen. All ångest, all oro och alla "tankar" är försvunna. Hjärnan slappnar av och man bara är. Man är i nuet. Nirvana.

Jag upplevde det efter peaken av en kraftig tripp. Det gav med sig när jag nyktrade till. Jag skulle inte vilja leva permanent i det tillståndet, men det var en skön och intressant upplevelse som jag gärna upplever igen.

jag tycker det låter som om du har växt och gått vidare på något vis. saker som bekymrade dig bekymrade dig inte längre, saker som brukar vara kul är inte kul längre. Jag tror bara du har mognat och det inbringar ett lugn inom dig. ta vara på lugnet och pröva något nytt