Tha Shining filmen vs TV serien vilken var bäst?

Nicholsons mest kända roll tillsammans med Gökboet som bekant. För övrigt är det mycket märkligt att Gökboet inte är med på topp 4 Known For på IMDB. The Shining visas i alla fall först.

Jag såg serien för några dagar sen och filmen var i och för sig ett tag sen man såg. Filmen slog klart serien, men i mitt tycke var det så mycket i serien som kunde gjorts tusen gånger bättre och ändå följt boken väl. Skulle nu med färskt minne kunna nämna en drös med saker som gjordes fel i serien.

En grej är häckarna som lever, kunde gjorts mycket bättre och läskigare...

Kort sagt serien var bra, men filmen är oslagbar i jämförelse.

Jag gillar inte riktigt att Jack Nicholson hela tiden spelar över sin roll i filmen, jag får intrycket att han försöker vara så läskig som möjligt i varenda scen och det gör att jag får svårt att ta honom på allvar.
Hur kan han bli så makalöst förbannad bara för att Wendy stör honom medan han sitter och skriver boken, till exempel?
Det verkar inte som någon helt realistisk reaktion, känns mest som om han och Stanley Kubrick tänkte "ja, nu är det Jacks tur, han är den där otäcka karaktären som alltid är galen" när de spelade in den scenen.
Sen blir han galen alldeles för snabbt, man märker redan i början av filmen att han har en extremt sarkastisk och hotfull ton mot folk i allmänhet, och efter bara ett par dagar står han och avreagerar sig med en tennisboll i det stora rummet.

Han hade varit mycket otäckare om han var lite mer mänsklig och faktiskt kunde visa lite mer sympatiska sidor ibland, ungefär som Steven Weber - det skulle göra honom mycket mer oberäknelig och därmed otäckare.
Men det finns ju förvisso en del såna scener också, till exempel när han drömmer att han mördar Wendy och Danny och verkar helt förstörd och panikslagen när han vaknar upp - den delen var ett stort plus.

Att skriva romaner, noveller eller manus är jävligt krävande, och det krävs inte mycket för att man ska bli förbannad om någon kommer och stör en när man arbetar.

Ja, men det känns ändå som att Jack Nicholson är onödigt lömsk redan i början av filmen.
Visst, han är definitivt väldigt skrämmande och professionell på alla sätt, men hans galenskap känns lite konstlad i början av filmen.

Det är inte meningen att Jack Torrance ska vara "läskig", Stephen Kings bild av honom är att han är en helt vanlig människa som råkar ha en del psykologiska problem och som påverkas av hotellet.
Jack Nicholson är definitivt skrämmande på ett övertygande sätt, men han är inte i närheten så mänsklig som Stephen King ville ha honom;
i det avseendet har Stephen Weber lyckats mycket bättre.

Det här är precis anledningen till att jag tycker så mycket om den från 1997. Det går i mer rimlig takt. Självklart är inte en film bättre än en annan bara för att den följer en bok mer slaviskt, men i det här fallet är det en kvalitet i boken som jag uppskattar att 1997:an bejakat.

Kubrick hade aldrig som avsikt att göra ett verk troget till boken. Det är ett tema han upprepat i alla sina filmer och därför tyckte ofta författarna inte om filmerna. Kan man bara se bortom det faktum att vi inte ser Stephen King's The Shining utan Kubrick's The Shining ser man snabbt att det är ett mycket bättre hantverk på mer eller mindre alla plan.

Jag gillar också att den nyare versionen har en mycket mer sympatisk stil och ett lyckligare slut (jag gillar lyckliga slut).
I originalversionen får jag mest känslan att Jack Nicholson är det där blodtörstiga monstret som springer runt och vill mörda folk för sitt höga nöjes skull, och han visar nästan ingen sympati överhuvudtaget.
Visst, det finns ett fåtal scener då han påstår med ytterst mordisk blick att "han älskar den där skitungen" (a.k.a. Danny), men man kan ju knappast påstå att han visar det på något särskilt bra sätt.
Sen gillar jag inte riktigt att han , det kändes lite onödigt och får honom att framstå som ännu mer omänsklig.

I den nya versionen har de sett till att få ett lyckligare slut på allting - , Jack visar tydligt att han egentligen är en god människa och att han bryr sig om Wendy och Danny, och i slutet visar han sig till och med som ett spöke på Dannys examen och säger några vänliga ord till honom.

Men visst, båda filmerna är bra på olika sätt, och det finns faktiskt en del scener i originalversionen som känns som om de borde ha varit en del av boken (min favoritscen är den när Wendy upptäcker att Jack har skrivit en kort mening tusentals gånger på en stor hög pappersark) - men den nya versionen känns som helhet mer välgjord.

En annan sak som jag tycker är väldigt obehaglig i originalversionen är när Tony helt plötsligt säger att Danny är "borta" och sen säger själva Danny inte ett ord under resten av filmen, förutom när han ropar "mommy!" i slutet av filmen.
Där kändes det ungefär som om Dannys själ var död och hade övertagits av Tony, och det var en väldigt unik och intressant idé.

Det är just det lyckliga som är så himla fånigt. Får filmen att kännas som ett överdrivet långt Goosebumps-avsnitt istället för en skräckfilm.

Stephen King är som bäst när han är elak och svinig (Pet Sematary och IT). Enligt mig, då.

skillnaden är att kubrick visste vad som fungerar på film och hur man får nåt att fungera på film.. det har inte King en susning om och det är därför alla projekt han blandar sig i blir dåliga. jag gillade de två första avsnitten i tv-serien skarpt, men den sista blev bara långdragen och tråkig.

Mick Garris är också en riktigt dålig regissör. Vilket är tråkigt, då han är en riktigt cool snubbe.