Tha Shining filmen vs TV serien vilken var bäst?

Haha, jisses ta det inte så jävla blodig. Visst är lappsjuka en bit av det hela. Det blev lite väl blött igår och blev mer argumentation för argumentationens skull.

ok. Jag ber om ursäkt. Tog det själv på för "blodigt" allvar. Var dumt av mig att ta i. Alla får väll tolka filmen som dom vill. Blev bara sur för det där du skrev om mört och mask. Men vi sluter fred nu.

Den längre versionen håller högre klass och är väl egentligen bättre enligt mig, men jag måste säga att jag saknade flera scener från originalversionen.
Enligt mig så är scenen där Wendy upptäcker att Jack har slösat tusentals pappersark på att enbart skriva "All work and no play makes Jack a dull boy" om och om igen i flera veckor en av de absolut smartaste och otäckaste psykopatscenerna som någonsin har gjorts.

En sak som jag också tyckte var extremt cool och originell i originalversionen var att Danny nästan verkade förlora sin egna personlighet halvvägs in i filmen, och så gott som ersattes av Tony.
Helt plötsligt bara säger han "Danny's gone" och pratar sedan som Tony.

För övrigt så tycker jag att killen som spelar Danny i originalversionen är mycket coolare än grinollen i den nya versionen.

Jag håller dock med dig.
Alkoholismen är den stora grejen. Inte fan blir man lappsjuk bara efter nån månad när man dessutom har sin familj med sig.

Det stora med berättelsen, som jag tycker Kubrick får fram, är att den man förlitar sig på och som ska skydda familjen börjar angripa sin fru och barn. Hur huset får grepp om honom genom, som du sa, hans svaghet för alkohol.

Tydligen ska Stanley Kubrick försökt knäcka skådespelerskan Shelley Duvall, på ett mycket otrevligt sätt, för att få henne i det känsloläge han ville ha för att få fram den rätta skräcken som han ville förmedla i filmen.

Flera i filmteamet inklusive Jack Nicholson tyckte att han gick för långt då hon mer eller mindre var ett vrak under inspelningen.

Jag gillar filmen bättre. Även om Jacks stora akilleshäl är alkoholen så tycker jag definitivt att lappsjuka framstår som en bidragande faktor till galenskapen. Jag tror till och med att det faktum att Jack tvingas umgås med sin familj som jag personligen tror han hatar redan från början bidrar till hans känsla av instängdhet (lappsjuka) och alkoholsug.

Det kan mycket väl vara så, märks ju hur mycket han tycks avsky Wendy i filmen, säkert underliggande aggressioner som kommer ut.

Det är väl inte första gången det pratas om att regissörer agerar så för att få någon person i rätt stämning. Tänker på hur "The Girl" vinklar Hitchcocks tillvägagångssätt mot Tippi Hedren t.ex. Hur mycket av det som nu stämmer då.

Men nu är jag OT.

Kubrick ville ha med lappsjuka. Flertal scener med exempelvis Jacks trötthet, att han sover länge och irriterar sig på de folk han är "isolerade" med är tecken på det.

MEN, Kubrick missade det viktigaste av allt när det kommer till lappsjuka. Man vill HEM, bort från stället/ödemarken. Jack ville inte alls det, utan han önskade att stanna där for ever and ever and ever...

Så, jag tycker det är välmotiverat att påstå att lappsjuka är med i filmen, men inte vidare korrekt framställt (alls).

Sen kan man väl argumentera för att "huset" tog över innan Jack ville resa hem (om han hade lappsjuka). Men det är ju ganska krystat.

Intressant! Inte sett det utifrån den vinkeln innan.

Jag föredrar Stanley Kubricks verison, har inte läst boken, men Jack Nicholson är en av mina favoritskådisar och jag tycker att de har lyckats med stämningen i den filmen

Har också hört det där. Men man kan väll säga att han lyckades ganska bra.