Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Skulle vilja ställa en fråga till de juridikkunniga här i tråden.
Efter att läst JA:s TR-dom så reagerar jag på att man nämner sådant som typ "det har inte förekommit någon information mellan psykologer/terapeuter och polis", "man har varit noggrann att skilja dessa verksamheter åt", " det inte finns anledning till antagande att Quick påverkats i sitt uppgiftslämnande genom det sätt polisutredningen bedrivits". Är det vanligt att man tar upp sådana här saker i domskälen, borde inte det vara självklart? Var det ändå så att domstolen hade detta "på känn", JA:s dom kom väl bland de sista, fanns det trots allt en misstanke om att det kunde vara på detta sätt? Borde man i så fall än mer kunna kräva att de tagit mer hänsyn till omständigheterna (läs osäkerheten)?

Skulle vilja ställa en fråga till de juridikkunniga här i tråden.
Efter att läst JA:s TR-dom så reagerar jag på att man nämner sådant som typ "det har inte förekommit någon information mellan psykologer/terapeuter och polis", "man har varit noggrann att skilja dessa verksamheter åt", " det inte finns anledning till antagande att Quick påverkats i sitt uppgiftslämnande genom det sätt polisutredningen bedrivits". Är det vanligt att man tar upp sådana här saker i domskälen, borde inte det vara självklart? Var det ändå så att domstolen hade detta "på känn", JA:s dom kom väl bland de sista, fanns det trots allt en misstanke om att det kunde vara på detta sätt? Borde man i så fall än mer kunna kräva att de tagit mer hänsyn till omständigheterna (läs osäkerheten)?

Skulle vilja ställa en fråga till de juridikkunniga här i tråden.
Efter att läst JA:s TR-dom så reagerar jag på att man nämner sådant som typ "det har inte förekommit någon information mellan psykologer/terapeuter och polis", "man har varit noggrann att skilja dessa verksamheter åt", " det inte finns anledning till antagande att Quick påverkats i sitt uppgiftslämnande genom det sätt polisutredningen bedrivits". Är det vanligt att man tar upp sådana här saker i domskälen, borde inte det vara självklart? Var det ändå så att domstolen hade detta "på känn", JA:s dom kom väl bland de sista, fanns det trots allt en misstanke om att det kunde vara på detta sätt? Borde man i så fall än mer kunna kräva att de tagit mer hänsyn till omständigheterna (läs osäkerheten)?

Min uppfattning (har en hel del erfarenhet inom juridik) är att dessa domar är speciella. Det tror jag främst beror på att omständigheterna kring målen var så oerhört speciella. Det var fråga om mord (dödsfall åtminstone, i vissa av fallen är ej klarlagt vad personerna dött av) begångna flera år före rättegångarna. Den tilltalade - Quick - hade inte varit misstänkt i de tidigare utredningar som var gjorda kring dödsfallen/ morden. Den enda anledningen till att han befann sig i rätten var att han "erkänt" morden varpå nya förundersökningar inletts och lett till åtalsbeslut. Redan detta är mycket speciella omständigheter som rätten inte bara kan förbigå. Dessutom visste rätten att Quick inte var frisk, att han var mentalpatient på Säter. Sen var "stödbevisningen" minst sagt skakig. Så dessa omständigheter medförde att rätten behövde ta ställning till om "erkännandena" kunde läggas till grund för bedömningen i målet. Och här trodde rätten på den bild som förmedlats från åklagarsidan, att berättelserna lämnats "under godtagbara omständigheter" och utan påverkan. Därav att Quick fälldes. Så svaret på din fråga blir att mot bakgrund av de omständigheter som rådde var rätten tvungen att uttala sig i den centrala frågan hur man skulle se på "erkännandet" från Quick.

Vi som har deltagit i tråden en längre tid är väl medvetna om att tråden återspeglar verkligheten därute!

Men det har visat sig att därute finns det folk som utan att ha läst juridik kan ana när det osar katt!

I Stures fall var det mer än en osande katt, eller som vi säger här i trådarna, det var inte en begravd hund, det var en begravd kennel.

För juristerna lever gott på rättsrötan därute, där förtvivlade människor bemöts med trevligt bemötande, där de skriver under fullmakter för att få hjälp. När rättsskyddet är förbrukat, ingås slarviga förlikningar för det är så illa, att ingen vill in i oförutsägbara mål, eftersom det är allmänt känt att domstolarna inte tillämpar gällande lag.

För att få framgång måste det till så mycket arbete och inköpta sakkunnigutlåtanden, att det inte går för privatpersoner att få rättvisa rättegångar. Det har gått så långt att man köper rättsutlåtanden till dyra pengar om gällande rätt, i struntsaker, där det finns fel och rätt på juridisk introduktionskurs!

Kan man få fram trovärdiga vittnen ur kategorin jurister eller läkare som ljuger med stödbevisning, finns det ingen dokumenterad sanning i världen som väger tyngre i en svensk domstol, för bevisningen är fri att pröva efter tycke ock smak, där egna lojalitetet avgör domslutet.

Tack för svaret.
Rent allmänt så finns det ju en uppfattning (i varje fall såvitt jag kan förstå) att TR-domarna utifrån vad som för dom var känt ändå var "riktiga". Tycker DU att utifrån vad du skriver att man skulle kunnat ställa större krav på tingsrätten i t ex Sundsvall att ifråga sätta mer än vad man gjorde?

Sen kan man fråga sej hur mycket "utanför" rättspsykiatrin var i de här målen med tanke på vittnesmål ifrån psykolog/terapeut och minnesexperten?

Jag tror inte att man kan uttala sig om vad tingsrätterna borde ha insett utan att noga granska hur rättegångarna gick till och hur materialet i processerna presenterades för tingsrätten. Om materialet var tillrättalagt (ja, rent av manipulerat) var det nog svårt för domstolarna att göra en rättsligt sett korrekt bedömning. Så då skulle domarna vara korrekta utifrån det material som fanns men felaktiga utifrån att materialet var manipulerat. Redan de resningsbeslut som finns och efterföljande åklagarbeslut om nedläggande av fortsatta utredningar mot Quick visar på att mycket stora märkligheter förekommit i målen. Det blir nu för kommissionen att granska allt detta. Min gissning är att där det gått mest fel är på åklagar/ polis-sidan. Ja, vårdsidan har sina egna skandaler men det är åklagaren/polisen som "äger" förundersökningarna mot Quick och därmed det yttersta ansvaret för att psykologer släpptes in i utredningarna på det sätt som skedde.

Intro:
Jag har inget behov att briljera inom de områden som jag har kunskap, men jag tvekar inte att greppa min pekpinne och peka på fakta.

Finns det i gruppen en stökig individ, med ett lika begränsat ordförråd som intellekt och som genom sitt otrevliga och meningslösa dillande om saker vederbörande inte har minsta susning om, så försöker jag, att med en eller flera tillrättavisningar skapa ordning.

Lyckas jag inte, så kör jag ut bråkstaken.
Grismongis har inte ens kapacitet att inse att detta har skett, utan fortsätter att gapa och skrika.


Du 'Vresrosen' inleder med att ärligt positionera dig som en som inte har totalkoll på mediciner eller medicinering, men jag tror att du insett att Säterjäntorna och -gossarna var mer än lovligt generösa när de under många, många år till SB utdelade farmaka i excessiva doser och också på regelvidriga sätt och inte alltid på korrekta indikationer.

Dåvarande Socialstyrelsen ägnade knappt ens ett förstrött intresse av att utöva tillsyn över hur det gick till på Säter.
Man hade inga egentliga invändningar mot hur "vården" bedrevs, för man hade lämnat walk-over till det "moderna" sättet att på norellskt vis plocka fram vad patienterna hade begått för vidriga brott.
Brott som patienterna inte kom ihåg att de begått, för att de efter gärningarna bortträngt minnena av dessa vidrigheter etc.. etc.. etc..

Psykiatrin som disciplin står enkelt uttryckt på två ben:
(1) Det mänskliga mötet -med bl a samtalet som verktyg för bot och lindring.
(2) Det andra benet innehåller mycket farmaka men även elektrofysiologisk och tidigare också kirurgisk terapi.

Det som skedde med och runt SB, det var att farmaka i överdrivna doser sågs som ett medel för att få själva samtalet till stånd!
SB var inne i en häxkittel.
Slutade han fabulera, så sjönk givetvis de generösa doserna (eftersom hans "berättarångest" då minskade).

Och omvänt:
Ju mer blodigheter/vidrigheter SB lyckades avlocka sig själv (= fabulera fram), desto större blev ju hans ångest över allt hemskt han "insåg" att han hade begått (så uppfattades alltså det hela av Säters kohort + polis/åkl) och då var det ju "naturligt" att ge honom så mycket ångestdämpande, så att han kunde fortsätta att berätta.. och berätta.. och berätta..

Så ditt resonemang ovan är enligt mig inte helt korrekt.

Jag är den siste att försvara Claes Borgström, för han är enligt mig en mycket obehaglig jurist och en vidrig människa (och dessutom en politisk opportunist, men det är väl det minsta felet med honom i det här sammanhanget).

Vi skall inte anklaga honom för att han inte insåg att SB var drogad.
CB visste naturligtvis att SB var drogad!
Men CB hade också fått veta att själva "drogningen" var själva nyckeln till att SB skulle börja minnas dessa mord och börja berätta om dem, när ångesten över vad han gjort undan för undan skulle släppa (så var i alla fall tanken ad modum norelli).

(Att man så småningom började inse att allt bara var crap det har vi nu kunnat se!)

Socialstyrelsen lät allt detta bara få ske.

Socialstyrelsen var helt i händerna på gänget runt Norell (om jag får överdriva litet) eftersom den svenska terapimodellen ju var så sensationellt effektiv (jo, jo..) och hade lett till att en svensk man bekänt inte mindre än 39 mord han begått, men som han inte mindes något av.

Socialstyrelsen var imponerade över "resultaten" och ville naturligtvis inte gå in och störa med besvärande frågor om den minst sagt frikostiga farmakatilldelningen och liknande petitesser..


Nu till vad som för mig är riktigt, riktigt oroande:
Den s k Quick-kommissionen innehåller en professor emeritus, läkaren Kjell Asplund.
KA skall alltså vara med och granska bl a vården/vanvården av SB.
Är KA psykiatriker -eller ens farmakolog?
-Nej, inte alls. KA har jobbat mycket med hjärt-/kärlsjukdomar och diabetes.
Inget fel i det, men KA har ett annat förflutet också:
Under flera år var samme Kjell Asplund, som nu skall granska vården/vanvården av SB, generaldirektör för Socialstyrelsen!

När jag för ett tag sedan postade ett välskrivet (om jag får säga det själv) inlägg om vem Kjell Asplund egentligen är, så togs det raskt bort av Mod.

Det är det som gör mig så riktigt, riktigt orolig.
Jag råkade tydligen komma någon för nära.
Det är därför jag skärmdumpar. Det bör fler seriösa skribenter här i tråden göra. Jag noterar hur en del postningar ibland bara försvinner.

Dags för en egen tråd rörande Kjell Asplund? (Inte kollat).

Det här blev långt.
Beklagar, men härtill var jag nödd och tvungen.