Citat:
Ursprungligen postat av
Enzenn
Intro:
Jag har inget behov att briljera inom de områden som jag har kunskap, men jag tvekar inte att greppa min pekpinne och peka på fakta.
Finns det i gruppen en stökig individ, med ett lika begränsat ordförråd som intellekt och som genom sitt otrevliga och meningslösa dillande om saker vederbörande inte har minsta susning om, så försöker jag, att med en eller flera tillrättavisningar skapa ordning.
Lyckas jag inte, så kör jag ut bråkstaken.
Grismongis har inte ens kapacitet att inse att detta har skett, utan fortsätter att gapa och skrika.
Du 'Vresrosen' inleder med att ärligt positionera dig som en som inte har totalkoll på mediciner eller medicinering, men jag tror att du insett att Säterjäntorna och -gossarna var mer än lovligt generösa när de under många, många år till SB utdelade farmaka i excessiva doser och också på regelvidriga sätt och inte alltid på korrekta indikationer.
Dåvarande Socialstyrelsen ägnade knappt ens ett förstrött intresse av att utöva tillsyn över hur det gick till på Säter.
Man hade inga egentliga invändningar mot hur "vården" bedrevs, för man hade lämnat walk-over till det "moderna" sättet att på norellskt vis plocka fram vad patienterna hade begått för vidriga brott.
Brott som patienterna inte kom ihåg att de begått, för att de efter gärningarna bortträngt minnena av dessa vidrigheter etc.. etc.. etc..
Psykiatrin som disciplin står enkelt uttryckt på två ben:
(1) Det mänskliga mötet -med bl a samtalet som verktyg för bot och lindring.
(2) Det andra benet innehåller mycket farmaka men även elektrofysiologisk och tidigare också kirurgisk terapi.
Det som skedde med och runt SB, det var att farmaka i överdrivna doser sågs som ett medel för att få själva samtalet till stånd!
SB var inne i en häxkittel.
Slutade han fabulera, så sjönk givetvis de generösa doserna (eftersom hans "berättarångest" då minskade).
Och omvänt:
Ju mer blodigheter/vidrigheter SB lyckades avlocka sig själv (= fabulera fram), desto större blev ju hans ångest över allt hemskt han "insåg" att han hade begått (så uppfattades alltså det hela av Säters kohort + polis/åkl) och då var det ju "naturligt" att ge honom så mycket ångestdämpande, så att han kunde fortsätta att berätta.. och berätta.. och berätta..
Så ditt resonemang ovan är enligt mig inte helt korrekt.
Jag är den siste att försvara Claes Borgström, för han är enligt mig en mycket obehaglig jurist och en vidrig människa (och dessutom en politisk opportunist, men det är väl det minsta felet med honom i det här sammanhanget).
Vi skall inte anklaga honom för att han inte insåg att SB var drogad.
CB visste naturligtvis att SB var drogad!
Men CB hade också fått veta att själva "drogningen" var själva nyckeln till att SB skulle börja minnas dessa mord och börja berätta om dem, när ångesten över vad han gjort undan för undan skulle släppa (så var i alla fall tanken ad modum norelli).
(Att man så småningom började inse att allt bara var crap det har vi nu kunnat se!)
Socialstyrelsen lät allt detta bara få ske.
Socialstyrelsen var helt i händerna på gänget runt Norell (om jag får överdriva litet) eftersom den svenska terapimodellen ju var så sensationellt effektiv (jo, jo..) och hade lett till att en svensk man bekänt inte mindre än 39 mord han begått, men som han inte mindes något av.
Socialstyrelsen var imponerade över "resultaten" och ville naturligtvis inte gå in och störa med besvärande frågor om den minst sagt frikostiga farmakatilldelningen och liknande petitesser..
Nu till vad som för mig är riktigt, riktigt oroande:
Den s k Quick-kommissionen innehåller en professor emeritus, läkaren Kjell Asplund.
KA skall alltså vara med och granska bl a vården/vanvården av SB.
Är KA psykiatriker -eller ens farmakolog?
-Nej, inte alls. KA har jobbat mycket med hjärt-/kärlsjukdomar och diabetes.
Inget fel i det, men KA har ett annat förflutet också:
Under flera år var samme Kjell Asplund, som nu skall granska vården/vanvården av SB, generaldirektör för Socialstyrelsen!
När jag för ett tag sedan postade ett välskrivet (om jag får säga det själv) inlägg om vem Kjell Asplund egentligen är, så togs det raskt bort av Mod.
Det är det som gör mig så riktigt, riktigt orolig.
Jag råkade tydligen komma någon för nära.
Det är därför jag skärmdumpar. Det bör fler seriösa skribenter här i tråden göra. Jag noterar hur en del postningar ibland bara försvinner.
Dags för en egen tråd rörande Kjell Asplund? (Inte kollat).
Det här blev långt.
Beklagar, men härtill var jag nödd och tvungen.
Tack för svar och tillrättalägganden, vi är alla här på jorden för att lära oss. Kanske är det kunskaper vi har, och kunskaper som vi saknar, som gör denna diskussion så intressant. Vi har ingen annanstans att mötas och utbyta kunskaper och erfarenheter, och därfär fokuserar vi på det vi redan kan. Det blir enklast så!
För det var ju möjligt att få till dessa åtal, just för att SB var berusad eller hög på felaktig medicinering, i beroendeställning på alla möjliga vis. Så frågan är vad är värsta övergreppen? De som begår övergreppen eller utnyttjar dessa övergrepp till att arvodera sig rika och berömda? Eller de som blir märkvärdiga för att de gått under skinnet på en seriemördare, och blivit experter på ämnet?
Ditt inlägg fokuserar på vården och den bristande översynen av den. Det blev intressanta tankar du väckte hos mig, för utan en okontrollerad vård hade detta inte kunnat ske och eskalera till denna grad.
Det du påtalar med socialstyrelsen går in under det som är opartiskt eller jävigt, och som innebär lojalitetskonflikter läkare emellan, där psykologer tydligen ingår i kretsen av kollegor. Det visar att tilliten till det egna skrået utgjorde ett hinder för objektiv granskning av vilken vård Sture Bergwall utsattes för.
Detta kommer sätta denne granskare på prov, särskilt när det finns utomstående intressen som bevakar saken, som norrmännen och de anhöriga. Kanske man löste saken redan genom att byta huvudman i ansvarsfrågor, för att slippa ta itu med eventuella fel och brister hos "gamla" socialstyrelsen. Nu har de inte ansvaret längre, och de har gått vidare till nya öden och äventyr i karriärer, och behöver inte blicka bakåt i den riktningen man begraver vetskapen om deras inkompetens och brister i yrkesutövning.
Det intressanta med diskussionen är de olika nivåerna och hur kunskap bemöts. Det visar på hur svårt det är att få framgång i det riktiga livet, där det sitter grismongisar som beslutar över andra människors liv och livsöden. När de som begår rättsövergrepp, ska bemöta överklagan som är välgrundade och med full bevisbörda uppfylld, får man svar likt de Mercx ger, och därmed förstör hen innehållet i sakfrågorna.
Saken diskuteras och hanteras i tråden på ett sätt jag har sett i verkliga livet, man bemöts med dimridåer och knäppa svar som gör ärenden omöjliga, när de egentligen var enkla från början.
Men man kanske också skall tänka på att det som docenten Anna Dåderman skrev i sitt utlåtande och som som bygger på SB:s journalhandlingar var ett utlåtande som var beställt av pedofilen och advokat Thomas Olsson. 
Bevisa det. Svara på mina andra frågor nu också. 