Citat:
Ja, och denna föränderlighet går inte analogt med en fixerade uppfattningen om ett statiskt väsen eller statisk kraft, som utifrån skulle styra forma t.o.m människors inre att fjärma sig och evolutionera ifrån den ultimata sinnebilden av statisk entitet, fix oföränderligt värde.. Nä, det var snarare en känga åt människor som hävdar att moral bara är något som vi hittat på. Jag förstår att religiösa människor ställer sig skeptiskt till inställningen att det inte finns något ''rätt'' eller ''fel''.
Men jag kan väl sammanfatta min position med lite drygt 100 ord eller nåt:
* Våran förståelse för vad som är rätt och fel, är automatiskt grundat i förändringar i tillvaron för varelser med ett medvetande. Eftersom vårat medvetande är ett naturligt fenomen, finns det då ett objektiv sätt för oss att förstå hur vi på bästa sätt ska handla för att nå en punkt där allt vi bryr oss om når en höjd.
* Allt vi värderar kan reduceras till en oro för varelsers välmående. Oavsett om vi tittar på kyskhet, heder, kärlek, frihet, rättvisa, patriotism eller vad det nu kan vara. Alltså kan vi, med respekt för varelsers välbefinnande avgöra vad som är gott och ont, genom att avgöra vad som kommer skapa mest välbefinnande.
*Varför välbefinnande är det enda viktiga och varför godhet är att skapa stabilt välbefinnande är inget som jag behöver gå in i detalj på:
det är helt enkelt så diskussion om gott och ont är uppbyggd. Det som alla människor egentligen oroar sig för i sammanhanget är helt enkelt välmående. Det är en axiom i den moralfilosofiska debatten och godhet/ondska defineras som det som tar oss närmare, respektive längre från toppen av välmående. Det är upp till dig att övertyga mig om annat och tro mig: det kan du inte, eftersom det är helt omöjligt med respekt för hur teister debatterar godhet och ondska.
Men jag kan väl sammanfatta min position med lite drygt 100 ord eller nåt:
* Våran förståelse för vad som är rätt och fel, är automatiskt grundat i förändringar i tillvaron för varelser med ett medvetande. Eftersom vårat medvetande är ett naturligt fenomen, finns det då ett objektiv sätt för oss att förstå hur vi på bästa sätt ska handla för att nå en punkt där allt vi bryr oss om når en höjd.
* Allt vi värderar kan reduceras till en oro för varelsers välmående. Oavsett om vi tittar på kyskhet, heder, kärlek, frihet, rättvisa, patriotism eller vad det nu kan vara. Alltså kan vi, med respekt för varelsers välbefinnande avgöra vad som är gott och ont, genom att avgöra vad som kommer skapa mest välbefinnande.
*Varför välbefinnande är det enda viktiga och varför godhet är att skapa stabilt välbefinnande är inget som jag behöver gå in i detalj på:
det är helt enkelt så diskussion om gott och ont är uppbyggd. Det som alla människor egentligen oroar sig för i sammanhanget är helt enkelt välmående. Det är en axiom i den moralfilosofiska debatten och godhet/ondska defineras som det som tar oss närmare, respektive längre från toppen av välmående. Det är upp till dig att övertyga mig om annat och tro mig: det kan du inte, eftersom det är helt omöjligt med respekt för hur teister debatterar godhet och ondska.
Gud är ju determinismens fixa ultimatum, att vara stereotypen av stereotyper under vilken lupp det än går.. naivismens kontradiktion vilken vetenskap som än appliceras på gudsidén. Man plockr bara fram de olika illusionslagren, i försök att tolka det som guds egenskaper, men det är trix av stora mått, som behagligt håller maktutövanden kvar, att inte utröna, enbart beundra, tt vara sig "övermannad".
Sett i förä'nderlighet och kausalitet, så säger också bedjandet rakt emot människans natur, ja i samspelet med naturen så klart. Med det kosmos.
... då allt handlar om värderingr, och de olika förmågorna att dels uppfatta värden, men också att förstår dem.. sedan i bristen att tolka vad man antingen tror sig förstår eller förstår. Ett alldeles för logiskt felslut i saken fix gud/skapare. enbart att det beskrivs som ett subjekt.. fallerar. Vittnar om att det är människans urlängtan att återgå till frid, då existensen är exponerande och smärtsamt efterfrågande ett aktivt engagemang . gudsidén försöker förklara att människan borde vara passiv/underlägsen/inte kräva.. även det i grunden djupt motsägelsefullt själva symbiosen människan har i sitt kosmos och också utvecklat sig i. Vrje utveckling har också behövt ske med distinktion ifrån tro.. mot vetande.. så människan förstod att vetenskapligt system varit lösningar, medan gudsuppfattningen förblivit drömmen eller sagan myten.
Vi skiljer liksom på det.. och religion återstår som sed tradition kultur.. med ideliga mtolkningar efter tycke och smak.
Något som förmår skapa, borde man inte kunna tycka om.. men trosapologeterna själv gör inget annat än ständigt vrider på allt, så det passar på ett el. annat sätt.
Nu i rymdåldern, tar man till det tunga artilleriet och försöker väva in teoretisk fysik.. lite patetiskt blir det allt. När det enda man gör, är att hävda fixeringen, dvs spegelbilden av människa. ILLUSIONEN med flera lager och labyrinter, att förneka sig vara fången i illusionerna, anses ju inte vara "så smart" det är därför det väcker olust att vilja erkänna sig vara solipsist.
__________________
Senast redigerad av BlackJewel 2013-12-20 kl. 19:28.
Senast redigerad av BlackJewel 2013-12-20 kl. 19:28.
