Juristprogrammet

Jag antar att det där var ironiskt skrivet?

Problemet som jag ser det är att utbildningen försöker få in så mycket som möjligt och vara så bred som möjligt, utan att ta hänsyn till vad man faktiskt kommer att använda detta till och som du säger att när man väl ska använda sig av det man lärt sig har man glömt det och får börja om igen med det man en gång trodde sig kunna.

Sedan kan man ju alltid diskutera vad gällande rätt faktiskt är för något, men det är nog en fråga för ett annat underforum än detta. Vad som däremot är märkligt är utbildningens fokus på straffrätt och familjerätt, vilket är oerhört överrepresenterat med tanke på vad folk faktiskt arbetar med efteråt (dvs. inte straffrätt eller familjerätt), och vad hjälper det att en nyutexad student kan rita Ekelöfska cirklar om han eller hon inte kan skriva ordentligt.


Liberal smörja kan man aldrig få för lite av.


Håller inte riktigt med men om inte annat var detta rätt roligt.

Haha, nej faktiskt inte. I skolans värld gäller det att förändring=försämring. Landets elever har i snart 50 år plågats av "progressiva" krafter som använt skolan som arena för diverse sociala experiment. Låt juristprogrammet vara och förbli en kvalitetsutbildning utan inslag av en massa flummiga pedagogiska inslag.

Jag vill gärna förutsätta att du skämtar (och i så fall är det rätt roligt), men det finns ju så många märkliga människor på Flashback så det är väl bäst att jag frågar. Skämtar du nu?


Vilket är anledningen till att det passar som lunchsamtal.

Angående utbildningens innehåll och anpassning till arbetslivet så undrar jag vad du menar att folk arbetar med. Jag är helt med på att inte alla arbetar med straff- och familjerätt, men är det verkligen så hemskt överrepresenterat på utbildningen? På SU hade vi 15 hp straff (sedan tillkom förstås straffprocessen om ett antal hp om du vill räkna den) och 6 hp familj.

Vad bör utökas på de ämnenas bekostnad (eller överlag)?

Fast om man ska lära sig gällande rätt kan det kanske vara viktigt att resonera kring vad gällande rätt egentligen är och innebär. Det är en fråga som kan problematiseras i rättsfilosofin. Påståendet att man ska finna eller fastställa gällande rätt, om det nu är meningen med juristprogrammet, är ganska problematiskt.

Det är intressant att du är så avfärdande mot naturrätt. Jag skulle säga att den kanske är mer aktuell än någonsin och målar en bra bakgrund till dagens juridik. Påståendet att den inte skulle ha någon koppling till dagens rättssystem haltar något givet hur rättighetsorienterad svensk rätt har blivit på senare år.

Jag kommer att börja med juristprogrammet vid SU nu i våren.

Två funderingar:

-Ska jag redan nu skaffa kurslitteratur till den första kursen?

-Vilka lärare är att rekommendera till den första kursen?

Nej, du behöver inte skaffa någon litteratur. Njut av din julledighet, det är den sista du kommer att få på flera år.

Var för länge sedan jag läste jiken så jag kan tyvärr inte lämna någon rekommendation avseende lärare.

Grattis till att du kom in på en riktigt rolig utbildning!

Om jag törs spekulera kanske Pörr åsyftade känslan av att kunna rabbla just de ekelöfska utsvävningar han nämner, briljera i en utläggning om res judicata (eller whatever) när det arbetsgivaren vill ha är något mer konkret. Jag hade inte skrivit eller inom ramen för utbildningen ens läst ett kommersiellt avtal när jag började jobba. Egentligen var det inte mycket jag lärt mig som man hade någon direkt nytta av förutom den juridiska metoden, vilken några av er tycks ha en något kärv inställning till när den inte är rättsdogmatisk, och lite till.
Men ok, ska låta Pörr svara för sig själv.

För egen del hade jag hellre sett en tydligare specialisering, tydligare koppling till arbetslivet och så vidare. Tycker mest man fastnat i något mellanting mellan en yrkesutbildning och en akademisk utbildning där man egentligen inte lyckas särskilt väl med något av det.


Jag håller med om att den är aktuell och ser ut att ha segrat i och med mörkrets rättskulturer som sprider sig från söder och väster. Men vi är nog fortfarande en handfull uti riket som kommer ha Olivecronas porträtt över spiselkransen ända tills det bittra slutet.

Även om jag ser mig själv mer som en praktiker än teoretiker, så vänder jag mig lite mot alla röster som ständigt vill att utbildningen ska ha en tydligare koppling till arbetslivet o.s.v. Man måste inse att vissa saker kan man bara lära sig i arbetslivet. Arbetsmarknaden för jurister är på tok för bred för att kunna lära studenter t.ex. att skriva ett avtal. Detta eftersom varje verksamhetsområde har vitt skilda typer av avtal, skillnaden mellan att skriva ett LMA-avtal och ett aktieägaravtal är gigantisk. En kurs i detta är därmed helt meningslös eftersom du kommer ändå inte kunna sätta dig på byrå och börja skriva.

Att bli en duktig jurist är till stor del ett hantverk som du omöjligen kan lära dig i skolbänken. Så är det bara.

Glömde att fråga: behöver man en bärbar dator till första terminen vid SU?

Nej, det behövs inte. Vissa använder dator och det är en smaksak, men personligen använde jag ingen dator under T1. Det är tillräckligt tungt att släpa på lagboken, ska man även ha med sig en dator blir det mycket att bära.

Ajdå, det var synd, särskilt med tanke på att det du brukar bidra med i den här tråden ofta är rätt genomtänkt och seriöst skrivet IMHO. Men nu har jag några funderingar:


Vad exakt är det som du anser är "liberal smörja" i det jag skrev? Hur tolkar du i begreppet "liberal"? Dessutom undrar jag vad du lägger i ett så vagt och subjektivt begrepp som "hard-core" och varför du anser att dagens utbildning skulle kännetecknas av detta? Om jag inte missförstår dig anser du att metodlära och rättsteori är "progressiva krafter" och "flummiga pedagogiska inslag" - hur resonerar du då?


Jag håller helt med om det du skriver inledningsvis - utbildningen lider helt klart av att studenterna förväntas traggla sig igenom så gott som alla rättsområden. Man kan ställa sig frågan varför. Ett mer gångbart upplägg jag ofta tänkt på skulle istället kunna vara att man lade upp utbildningen lite likt dagens ingenjörsutbildningar. Man skulle därmed kunna ha en "grundplåt" på kanske 1,5 år där alla läser gemensamma kurser (tex statsrätt, EU-rätt, folkrätt, JIK eller motsvarande, rättsteori, metod etc). Därefter skulle studenterna kunna få välja inriktning för resten av utbildningen, tex straffrätt, civilrätt (uppdelat på några olika delområden såklart), processrätt etc. Upplägget skulle mao kunna vara lite som det idag fungerar när studenterna väljer specialkurser, med skillnaden att valet skulle vara mer genomgripande för resten av utbildningen samt att det gjordes tidigare under utbildningens gång. Genom ett sådant upplägg skulle man även kunna få in arbetsmarknadsrelevanta saker (om det nu är eftersträvansvärt öht) som exempelvis VFU.

Ang begreppet "gällande rätt". Självklart kan detta begrepp problematiseras - precis som så gott som alla språkliga uttryck. I själva verket är det just detta fenomen - och behov - som gör att jag förespråkar mer metod och rättsteori under utbildningen. Utan mer djupgående perspektiv på den juridiska verksamheten, tappar man också förmågan att resonera kring just den typen av frågor.

Överrepresentation. Som någon annan skrev tycker jag nog inte heller att straffrätt och familjerätt är särskilt överrepresenterat. Isf tycker jag civilrätt låts ta långt mer plats än nödvändigt. För att inte tala om skatterätten...


Jag håller helt med om specialiseringen (se ovan). Däremot är jag inte helt säker på om det måste finnas en så oerhört stark koppling till arbetslivet som vissa härinne tycks göra gällande. Den frågan är ju i sig avhängig en mer grundläggande fråga om juristutbildningens syften - är det i första hand en yrkesutbildning eller en akademisk utbildning med rättsvetenskapen i fokus? Jag sitter självklart inte inne på svaren - det enda jag dock är säker på är att detta är mycket svåra och komplexa frågor som inte har något uppenbart och glasklart svar.