Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Det är sällan jag får höra det. Men är sällan mig själv när jag är bland folk, är mest tyst och spelar "normal", det är väldigt utmattande. Har gjort så enda sedan jag gick i lågstadiet. Är sällan i sociala sammanhang numera när jag gått klart skolan, vilket är oerhört skönt.

Jag har lärt mig att vara mig själv om man nu kan kalla det så. Jag umgås med ganska öppna människor men får väl höra att jag är lite konstig då och då. Stor skillnad när man börjar plugga vidare efter gymnasiet. Jag är det tydligen inte på fel sätt i alla fall. Mest min humor och sättet jag tänker de tycker är konstigt. Sättet jag associerar skiljer sig från de flesta antar jag. De flesta uppskattar variation tror jag.

Ofta, alltför ofta om jag får säga det själv, ofta som jag träffar nya människor och i synnerhet kvinnor brukar det låta att jag är konstig men trevlig, eller rolig. I gymnasiet hade jag trots allt kommit lite till rätta i klassens system och hierarki efter katastrofen med högstadiet, men jag var fortfarande en utböling och en konstig besserwisser som prompt skulle alltid ha rätt och rätta andra under lektionerna i film och litteraturkunskap. Sen gjorde jag mig väl till lite extra för att verka annorlunda i de andras ögon, jag gick igenom sex stycken årskurser med att spela pajas så varför inte nu?

Den är väl mot psykoser...?

Många som har schizofreni får den.

Stämmer!

Flera mediciner som är mot Psykoser och schizofreni används mot mycket annat också. Jag har ju Seroquel mot bland annat impulstankar och humörstabiliserande.

Hej! Tänkte låna tråden lite, kanske är lite off-topic. I så fall ber jag om ursäkt.
Hoppa över denna bit och ner till huvudfrågan om ni inte bryr er om lite av min trista livshistoria:
------------------------------------------------------------
Jag har blivit ombedd (eller snarare tjatad på) av min husläkare, samt en s.k. "psykologispecialist" som för jämnan besöker vårdcentralen i byhålan, att göra en utredning för Aspergers syndrom.
Jag har gång på gång tackat nej för jag har inte sett någon fördel med att få diagnosen på papper. Det enda jag sett är förlorad inkomst, stulna semesterdagar (får ej ledigt för remisser) samt en massa resor fram och tillbaka till ett sjukhus som har de mest usla busstider jag varit med om.

Men nu, har jag insett en fördel med att ha diagnosen säkerställd. Mediciner.
Har behandlats med en 8-9 olika antidepressiva och ångesttabletter, bara de "vanliga" kan man säga. Inte föräns jag fick träffa specialisten fick jag Lyrica som är den enda medicin hittils som gjort skillnad på min ångest. Benso har husläkaren vägrat skriva ut, även fastän ångesten nästan fått mig att klättra på väggarna, knappt han ville skriva ut Lyrica - men den medicineringen vaktar han som en hök.

Men iallafall... mått dåligt i 10 av mina 22 år. Har så gott som inga vänner, är allmänt trött på livet och tänker att det kanske är dags att försvinna. Knappt jag orkar upp och jobba för jag tycker allt är så meningslöst.

Jag har forskat (läs: googlat) om alla dessa olika preparat och kommit fram till att Concerta skulle kunna hjälpa mot depressionen, energilösheten och hur sluten och jävlig jag är runt folk. Kan knappt prata med människor och stora massor gör mig nervös.
Är så sjukt trött på detta s.k "liv" som består av: jobba, äta, dator, sova, jobba, äta, dator, sova... osv osv...
Dock så har min husläkare ej behörighet att skriva ut Concerta (antar att han inte vill heller, bara det att han har en bra ursäkt) så en säkerställd diagnos och kontakt med psykolog/psykiatriker är vad som krävs...

Jag har jättedåliga erfarenheter av BUP i tonåren där de behandlade en som ett instängt marsvin de bara stoppade sockerpiller i och sket i om det funkade eller ej. De utredde mig inte ens innan de började den s.k. "behandlingen".
------------------------------------------------------------
Så... till huvudfrågan efter all denna smörja:
Hur går en utredning till? Hur många återbesök och idioter, jag menar människor, måste jag tala med? Papper att fylla i? Väntetider? Hur länge överlägger de innan de ger mig diagnos?
Och efter eventuell diagnos; vad för speciella mediciner kan de komma att ge mig som inte en vanlig husläkare kan ge?

Enligt specialisten är min personlighet "så typisk en aspergare att han skulle kunna säga att jag med stor sannolikhet är en".

Jag är så desperat efter att må bra att jag satt en 25-års gräns. Dvs. jag tar mitt liv om det inte ser bättre ut före jag fyller 25 år.
Jag går regelbundet hos en kurator för övrigt.

Japp, och jag har som bekant Nozinan som sömnmedicin.

Stämmer det att Messi har Aspergers?

Inte offtopic.

Kort svar.
Jag fick benso och det slutade alltid med en panikattack så jag åt inte så många.
Vad är Concerta? Är den bra?
Tror inte det blir så mycket bättre av diagnos men det är ju upp till dig om du ska fortsätta. Jag blev mer eller mindre bessatt av AS hit o dit plus en del andra saker, inte att rekomendera.

Bland annat drog jag in Matrix. Ska jag ta "det blåa pillret" och leva i en illusion. Eller ska jag ta "det röda pillret" och veta sanningen och så vidare och jag fortsatte hela tiden med utredningen fast jag tänkte jag ska sluta nu. Star trek och f*n vet allt det var det största kaoset jag någonsin haft i mitt huvud.

Det tar några månader med 5-6 möten med en utredare plus lite annat men kan vara olika i olika landsting.

Concerta är Metylfenidat, en stimulant, kanske mest känd under det ursprungliga varunamnet Ritalin. Concerta är en depot-preparering.

För mig (inte riktig AS, inte riktigt AD/H/D) har metylfenidat (dock inte i längden just Concerta) varit helt revolutionerande. Det mest förbluffande var kanske just den ångestdämpande effekten - hade ingen riktigt uppfattning om att jag hade lågintensiv ångest mest hela tiden innan den försvann med dessa magiska piller.

Intressant nog så upplevde jag i början av metylfenidat-experimenterande att min AS-sida förstärktes ordentligt, i och med att jag blev så mycket mer avslappnad. Det var en intressant upplevelse att _både_ funktionera bättre (praktiska saker, men också emotionellt) _och_ kunna njuta av mina aspiga drag.

(F.ö. så kan jag inte tåla benso och besläktade mediciner, tycker mest de är väldigt obehagliga, både som lugnande och som insomningsmediciner. När nervsystemet får spatt (=fysiska ångest besvär) av överdriven stress så tar jag istället till betablockerare numera, funkar utmärkt och bryter den onda cirkeln.)

Ska man säga åt doktorn att man vill prova Con...? Problemet är att jag egentligen inte vill ha medicin men det kanske behövs. "Bra" att jag inte var själv att ha problem med benso . Jag fick psykos mediciner oxå men de vägrade jag ta för psykos har jag inte, tror jag.

Ursäkta min dåliga medicin kunskap.
Vad är beta-blockerare? Är det Zyprexa?