Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Men Josefssons bok utgörs inte av Bergwallintervjuer till någon större del.

Inte öppet men indirekt. Jag tycker det finns en del bra avslöjanden i Josefssons bok också, men den känns för vinklad på många punkter och sjukt förenklad. Jag tror båda, Råstam och Josefsson, blev väldigt fästa vid Bergwall, behöver inte vara något fel i sig men samma sak skulle kunnasägas om hans försvarsadvokat Borgström, och jag tror Sture B:s störning blan annat består av att han fabulerar och lägger allt han säger till rätta utifrån vem han pratar med. Får han sympati av någon, som han fick på Säter och nu senare Råstam och Josefsson, så säger han vad som helst. Ur den synviknel skulle han kunna vara skyldig till ett eller ett par av morden, lika gärna som oskyldig. Hallå, vem läser på i psykologiböcker, tex Alice Miller, och går till Kungliga Biblioteket och läser på om gamla mordfall, och ljuger i flera år utom den som verkligen är allvarligt störd, helt bortsett från terapin han fick? Man kan inte lasta allt på terapin. Däremot på Penttinen och Kwast, för där har man klara bevis på ledande frågor och manipulation.När det gäller terapin är det mest gissningar och guilt by association, finns inte bevis på inplanterade minnen, på samma sätt som det går att visa att Pen tinnen ställdeledande frågor.

Att återskapa ett förlorat förtroendekapital låter sig nästan inte göras, eller hur?
Se bara på hur du själv -och några av dina gelikar- aktivt misstror SB och de skribenter som uttrycker sig på annat sätt än genom att använda epitet som t ex "peddot" och "mysgubben"!

(min fetning) Du skriver "journalisterna" -alltså pluralis.
Vem mer än Gubb-Jan Stigsson tänker du på?

Kerstin Weigl på Aftonbladet?
Hennes rapportering om "monstret" Thomas Quick är nog bland det mest bedrövliga en svensk journalist producerat. Någonsin.

Fast jag har inte tidigare uppfattat att hon stod SB så väldigt nära..
Och inte är hon någon gräverska heller. KW älskar bara att brännmärka folk som hon offentligt vill visa att hon tar avstånd ifrån.
Det handlar om män..

EDIT:
Läste en gång till det du postade 02:52

Det ledde mig till att skapa en neologism: verbet 'att dravla' (ur subst 'dravel')

Ja, Sture Bergwall verkar ha en rätt unik förmåga att övertyga. Men om man ska analysera ansvaret för den cirkus som blev på nittiotalet med alla morddomar tycker jag att han är den första man kan stryka vad gäller huvudansvar. Han var den enda av alla "rollinnehavare" som var intagen för vård efter att en domstol bedömt att han led av sådan psykisk störning att han inte kunde dömas till fängelse för de brott han begått före de felaktiga morderkännandena. Alla andra i cirkusen var friska och visste om Bergwalls psykiska störning. Jag tycker du pekar ut de två som jag också anser behöver utredas mest av kommissionen. Åklagaren och polisutredaren. För dem borde alla varningsklockor ha ringt då de hörde alla märkligheter från Bergwall. Varför gjordes så stora avsteg från vad som är normalt förfarande i andra förundersökningar? Dessa märkliga historier från Bergwall som med psykologers stöd "växer fram". 30 - 40 erkända mord varav Bergwall bevisligen ljög om flera (en del påstådda mordoffer levde). Bristen på konkreta bevis. Riggade rekonstruktioner. Tillrättalagd bevisning inför tingsrätternas prövning. Det kan inte ha känts OK för en åklagare och en polisutredare. Jag tror de rycktes med och trodde att ändamålet helgade medlen (påverkade av hypen kring filmen "När lammen tystnar"?). I nuläget tror jag de ångrar sig, därav deras tystnad numer. Viktigt är att detta aldrig upprepas. Jag tycker också att Säter, i anständighetens namn, omedelbart borde kopplas bort som ansvarig för Bergwalls utslussning och eftervård. Förtroendet är sedan länge förbrukat och det är ovärdigt en rättsstat att ha kvar Säter som ansvarig för vården. De har uppenbarligen givit en felaktig behandling, särskilt på nittiotalet, och gjort en (långvarigt) felaktig bedömning kring Bergwalls status. Detta ärende har de helt misslyckats med och det är bara att erkänna.

Det här vill jag mena är något som vi alla gör !Inte pratar vi på samma sätt med alla vi möter,utan att för den skulle ge fel uppgífter. Om jag vet att någon är intresserad av en sak så är det bra att tala om just den saken kanske för att den som är intresserad ska känna sej sedd.¨'

En annan aspekt på det där att tala olika med olika människor är ju "vad är det för slags relation vi har" man står olika personer olika nära eller långt ifrån,vilket man vill. Så att man säger olika saker till olika människor behöver inte vara fel.

Vem läser Alice Miller ?Ja det kan väl vem som helst göra som är intresserad av människor! Jag gjorde det en gång i tiden vilket inte innebär att jag svalde allt hon skrev.
Vad jag menar är att allt behöver inte vara störningar!

Däremot hade TQ ju massor med narkotika i kroppen som gjorde honom hämningslös och i ett sånt skick ska de som har terapi med eller förhör en person ha koll på sånt.I synnerhet om personen vill vara till lags och är i underläge.

Man måste också se att de olika personerna hade olika relationer till SB. Tyvärr insåg inte en del vilken slags relation de skulle ha polis och vårdpersonal tex.

Däremot tycker jag väl att det är naturligt att HR och GJ haft både möjlighet att tala med SB och samtidigt läsa allt det material som deras research krävde. Det är inte detsamma som att de skulle ha gett upp det att ge en tydlig bild av vad som hänt sett ur deras perspektiv med det motiv de hade för sitt skrivande.-att få fram vad som var sant och inte.

Vad de som inte skötte sitt jobb gjorde kan vi inte göra annat åt än att se att så var det...........

Både Råstam och Josefsson var väl medvetna om SB:s historia som lögnare. De var pålästa och på sin vakt, kontrollerade allt som kunde kontrolleras, men har inte kunnat peka på att SB ljugit en enda gång för dom.
För det gäller förhören med SB introducerade SÅC en ny förhörsteknik, som godkände ledande frågor. Seppo trodde han gjorde rätt när han förhörde SB och CB satt med och lyssnade utan att ingripa

Du kan mycket väl ha rätt i att Lambertz laguttagning började i samband med att han som JK totalt negligerade den kritiska sidan och aldrig gjorde någon utredning av Pelle Svensson och de anhörigas misstankar om rättsröta.

Lambertz nöjde sig med att "skumma igenom" materialet, läsa domarna och ta kontakt med "den andra sidan". Han nämner Clas Borgström, Christer van der Kwast och Seppo Penttinen och det går väl ännu bara att spekulera i om man var överens att stötta varandra framöver. Värvningarna fortsätter som bekant, men jag vet inte när GJS och de övriga togs in eller själva bjöd in sig att spela med?

Artikeln är läsvärd som underlag för den som fortfarande undrar över Lambertz allt mer desperata förvar av sig själv och laget, mot ordet rättsskandal och en felaktig framtida historieskrivningen av fallet.


Göran Lambertz DN:

"Därför ändrade jag mig om Thomas Quicks skuld"
Publicerad 2006-12-03 01:05

"...Men den omständigheten att alla aktörerna i rättssalen hade samma intresse - att Thomas Quick skulle fällas - har naturligtvis bildat grogrund för spekulationer. I en sådan rättegång kommer inte kritiska synpunkter fram på det sätt som de annars normalt gör. Det är fullt begripligt att man blir misstänksam om aktörerna i en sådan rättegång ser ut att vara nära lierade med varandra och verkar samarbeta. Även om jag och mina medarbetare kommer till en annan ståndpunkt än "skeptikerna", vill jag därför gärna träda till deras försvar.

Det är inte konstigt att det finns misstankar om att allt är ett påhitt. Det är inte konstigt att man ser förhör där förhörsledaren lotsar Quick framåt mot "en allt bättre berättelse" som uttryck för en vilja att klara upp ett mord genom att knyta det till en villig och därför lämplig kandidat. Och det är inte alls konstigt att man ser också på mordplatsrekonstruktioner där Quick med viss hjälp steg för steg närmar sig "facit", som ett uttryck för en sådan vilja....

Så har jag tänkt. Men när jag nu har "hört den andra sidan" genom att studera domarna och granska kritikernas argument, har jag fått ändra mig. Domarna är utomordentligt övertygande. Och i det sammanhanget visar sig de kritiska synpunkterna väga lätt. "


http://www.dn.se/debatt/darfor-andrade-jag-mig-om-thomas-quicks-skuld/

Men det är inte psykologer som bestämmer hur förhör går till eller hur en förundersökning bedrivs. Detta är åklagarens ansvar och han i sin tur ska ge direktiv till polisen. Åklagare/ polis borde, utifrån det material jag hittills tagit del av, sagt: Stopp! Detta håller inte! Såhär har vi aldrig förut bedrivit förhör/ riggat rekonstruktioner. I detta sammanhang har faktiskt advokaten inte så mycket att säga till om. Han kan möjligen få fört till protokollet att han anser förhörsmetoden undermålig (dock med risk att klienten genast avskedar honom varpå ett nytt ombud får utses). Men en advokat förfogar inte över förundersökningen, den ligger i åklagarens händer.

Letat, men inte hittat. Guld värt om någon vore bussig och la in en länk.
Det är så mycket spekulationer här. Vore bra att kunna grunda dem i lite fakta. Som man kunde i Breivikfallet.
Olika resultat och tolkningar av psyktester var ju huvudnummret där.

Jag hade gärna sett resultatet på ett intelligenstest.Dom brukar vara rätt säkra till skillnad från bedömningarna i de rent psykiatriska "testen". De som manglades i detalj i rätten dag efter dag i Breivikfallet. (Man använder samma i Sverige).

Istället för att rota runt efter detaljerade data om hur det står till i mobbningsoffret Sbs skalle så skulle du kanske kunna leta efter "intelligenstestena" för samtliga de medverkande svenska kretinerna i "Cirkus Qvick"?
Inte minst hur det står till med "intelligensen" hos statens Målvakt, den f.d. JK Lambertz, vilken så att säga var "sista spiken i kistan" för Qvick-såpan år 2006, då han lite ytligt skummade igenom domarna i sju mordrättegångar och bestämde sig för att "allt hade gått rätt till".

Var finns egentligen den "svenska intelligensian"..... finns den över huvud taget? Eller handlar det mesta om white-trash....i sosseförpackning?

Dom tar ju inte upp det här med medicinering och terapi i alla resningsansökningarna. Men i resningsansökan angående Appojauremorden skriver dom i alla fall:

"I den av SB till hovrätten inlämnade förklaringen finns bifogat en analys av docenten Anna Dåderman som bygger på SB:s journalhandlingar. Bilaga flik 1. Dådermans slutsatser är att den suggestiva terapin i kombination med de stora intagen av narkotika medfört en förhöjd risk för s.k. falska erkännanden."

Alltså det handlar ju bara om en förhöjd risk..... Inget annat.

Uppgifterna om den "obegränsade tilldelningen" kommer från SB själv:

"som SB senare beskrivit denna, i det närmaste obegränsad tilldelning av narkotiska preparat."

I resningsansökan angående Asplund skriver man:

"Det kan i efterhand vara svårt att dra några säkra slutsatser om vilken inverkan Sture Bergwalls kraftiga medicinering, terapi och psykiatriska vård i allmänhet har haft på honom."

I samband med resningsansökningarna har SB dragit in ca 8-9 miljoner av allmänna medel som betalades till Advokatfirman Thomas Olsson AB.

Det där är ju ett felaktigt argument. Det kan ju, för det första, vara så att båda fallen är giltiga, de innebär ju ingen absolut motsägelse.

För det andra så försöker patienter i slutenvården ofta manipulera människor i sin omgivning. Det är ju det faktum att så många lät sig manipuleras som är den allra största stötestenen i hela den här historien.

Oaktat alla andra skandaler med mordoffer som visar sig vara vid liv, benbitar som är lim, "förträngda minnen" mm. mm mm . . . . .

(Ja jag vet att det heter bortträngda minnen.)