Allt om Calcio!

Mycket Roma i tråden, känns lööövly.

Tar upp tråden från några sidor bort - vem fan är Totti?

Skulle förmodligen tagit livet av mig, men skulle varit svårt att klandra honom om han lämnat Roma. Om han hade dragit så hade han givetvis fått mer kulor och fler pokaler, men tror inte det varit anledningen, tror det varit en bieffekt av att han blev för stor för sitt eget bästa och sökte lite anonymitet. Normalitet. För han är för stor. För stor för en storstad med miljontals invånare. För stor för en stad som har den sannolikt mest imponerande historian i världen.

Bara det där säger en del. Rom är stor, viktig, pampig, historiskt oöverträffad - men Totti är större.

Så återigen vem fan är han? Svår fråga. Frågar du en laziale så kan han inte prata, eller skriva, eller räkna. Frågar du en anglofil så säger dom att han faller lätt. Ser du på Club Calcio så hör du att han är den som dömer på Olimpico. Till viss del har ingen av dom fel.

Han har alla dom där dåliga sidorna. Han har fler än så. Han har brister - men han är lojal. Mot sin familj, sina vänner, sitt lag. Pratar gott om de från förr, kommer luddigt ihåg en historia om en vän som hamnade i fängelse. Han bodde hemma länge. Sen flytta päronen med honom. Är sannolikt sämre på att skriva/prata/läsa än genomsnittet. Han körde en Fiat Punto till träningarna när medspelarna körde Porsche. Han är en enkel man som aldrig glömt sina rötter. En vedertagen sanning är att han tillsammans med Baggio skänker mest pengar och ställer upp på mest välgörenhet. Han (antar jag) träffar fortfarande kompisar från förr i smyg på restauranger inne i Rom. I media målas han upp som chefen i Roma, tror det va Ranieri som bekräftade att hans egna plats i besluts-stegen va just bakom Totti, men då målas bilden upp av en anabolastinn Roy Keane, inte en Totti, en skämtsam, solidarisk, ödmjuk kille som sällan ställer till med problem. Han fogar sig, är den som hjälper nya spelare, va den som stöttade Borriello när han fick som mest skit, är den som genuint bryr sig om andra, jordnära. Världen säger diva - men är svårt få det förankrat i en rödgul värld. Eller de som någon gång varit rödgul (som Riise, Cassano, Menez, Mazzone, Carboni, Spalletti mfl som sagt det precis motsatta).

Men han har blivit en fånge av sin egna framgång, utseende och lojalitet. Han kan inte röra sig. Kan han ens andas? Alla vill ha en del av honom, sola sig i glansen. Orkar inte googla på vad dom där fräcka höghusen söder om EUR ska heta. Finast boendet man kan hitta i och kring Rom. Minns man slog på stora trumman, Totti skulle visst bo i takvåningen. Det visade sig vara en lögn. Men säger en del det med.

Är så där hans liv är. Inte unikt för honom, men det som är unikt är att det händer så frekvent. Som när han berättade att han som liten drömde om att stå och tanka bilar. Och gjorde det i ett program jag nu glömt vad heter. Tog ett par minuter, sen va det kaos. Eller när han och Ilary körde av vägen utåt träningsanläggningen i Trigoria. Nån stannade för att hjälpa. Sen visste hela världen det. Eller den där som klättrade upp i ett kyrktorn och skulle ta livet av sig om han inte fick träffa Totti, eller den lazialen som hivade in en molotovcocktail på hans tomt, eller... eller...

Min son har välsignats med en anmärkningsvärt talang, for real alltså, och innan han skulle flyttas upp ytterligare en årskull så berättade jag om "lillekillen eller bollen". En historia från verkligheten, återskapad av en journalist i Rom, anpassad av mig. Om den där lilla blonda killen som lite blygt spelade med dom stora killarna för första gången. Första träningen skulle lag delas upp, ingen ville ha honom, utan dom valde bollen istället. Nästa träning valdes lillkillen först.

Och givetvis, lillkillen va Totti.

Är starkare beskrivet i artikeln jag läste, men ändå lätt att förstå, han var eller är ingen "normal" spelare, men det som etsade sig kvar är främst fortsättningen, när Totti målas upp som fotbollens Robin Hood. Hur han typ dribblar målvakten för att sen passa medspelare som får göra mål. Att han gjorde alla bättre med att försöka placera sig själv i baksätet, att han tidigt förstod att alla vill göra mål, vara bra, få uppskattning, att laget vinner på det. Tror ni Inzaghi tänkte så? Batistuta? Etoo? Messi?

När Spalletti bad honom kunde vår tia bli en nia, och vann då skytteligan och guldskon. Det kan tillskriva hans talang, medan jag tror det va hans egna inre kompass, hans uppväxt och hans person som vid tiden som artikeln berör skapade passningsmaskinen han varit under 20 års A-lagsspel.

För ett tag sen så pratade jag och samma son om Di Bartolomei, vars öde redan är luftat här inne. Jämförde honom med De Rossi. Två introverta och känsliga killar. Med vad är då Totti? Är han motsatsen, typ utåt, mediakåt och stark? Har svårt placera honom jag med. För han är bara så där lagom utåt. Förr kanske lite mediakåt, men ändå inte riktigt och inte längre. Stark? Kan en jordnära och förhållandevis "vanlig" person betecknas som stark? Givetvis, men i det här avseendet, liksom chippa-in-en-straff-inför-världen-stark?

Svaret är väl just det där diffusa som i sin tur är svaret på allt. Anledningen. Han är som dig och mig. Han har mindre fina sidor, men han har dom allra finaste med. Och han råkade kunna spela fotboll, han råkade se rätt bra ut och han råkade ha föräldrar som fostrade honom att vara lojal mot de sina. Och här någonstans finns det jag tror är The Sanning.

Gazzettan sålde en serie hyllningsfilmer tillägnad Totti. Vår Italo Zanzi sa det tämligen fint i den ena filmen:

"En stor anledning till Tottis storhet är hur han är som person. Jag har bara känt honom en kort stund, men jag har varit omgiven av atleter hela mitt liv. Vissa mindre bra, andra hyfsade men många av världsklass, men Totti är den mest imponerande idrottspersonligheten jag träffat. Han är så beundrad, så framgångsrik, men verkar ändå inte se sig som bättre än andra. När man ser honom med sina lagkamrater så är han bara en av dom, och även om han har en talang andra inte har så handlar det aldrig om honom, utan alltid om hur kan hjälpa andra. Och man ser hur han beter sig med fansen, personalen, spelarna, alla som han kommer i närheten av, han är helt enkelt en "top level human being", som råkar vara en makalös fotbollsspelare."