Kritvita journalister som älskar invandring - men bor i kritvita apartheidområden.

Nej, frågan är inte välmotiverad. Måste man vara fattig för att vara mot fattigdom? Måste man sitta i en företagsstyrelse för att få kritisera ett företag? Måste man vara kriminell för att kritisera kriminalitet?
Frågan ligger på samma nivå som "Vill du att din dotter ska bli fnask?" när någon vill komplicera prostitutionsdebatten.
Människor bosätter sig där de har råd och trivs. Jag har råd att bo på Östermalm, men jag trivs inte där. Jag råd att bo i Höllviken, men det skulle vara svårt för mig att försörja mig om jag köpte kåk där. Jag skulle gärna bo i New York men där har jag vare sig arbetsmarknad eller ekonomiska resurser. Jag har definitvt råd att bosätta mig där det är extremt homogent svenskt och skulle få så pass med pengar över för att försörja mig utan att arbeta, men jag vill inte bo med obildat rasrent patrask med sjuka åsikter och stort intresse för traktorer och snöskotrar.

Nu vet jag inte var Sjöstedt bor, men jag misstänker att det inte är Djursholm eller Saltis. Däremot kanske Söder eller dylikt, som också är högutbildat men mer vänster.

WT i villa, (i den riktiga bemärkelsen) Vet du att det är 18-års gräns på flashback?? Eller är det bara så att du är väldigt klent begåvad språkligt (i den riktiga bemärkelsen)...

Nej, frågan är inte välmotiverad. Måste man vara fattig för att vara mot fattigdom? Måste man sitta i en företagsstyrelse för att få kritisera ett företag? Måste man vara kriminell för att kritisera kriminalitet?
Frågan ligger på samma nivå som "Vill du att din dotter ska bli fnask?" när någon vill komplicera prostitutionsdebatten.
Människor bosätter sig där de har råd och trivs. Jag har råd att bo på Östermalm, men jag trivs inte där. Jag råd att bo i Höllviken, men det skulle vara svårt för mig att försörja mig om jag köpte kåk där. Jag skulle gärna bo i New York men där har jag vare sig arbetsmarknad eller ekonomiska resurser. Jag har definitvt råd att bosätta mig där det är extremt homogent svenskt och skulle få så pass med pengar över för att försörja mig utan att arbeta, men jag vill inte bo med obildat rasrent patrask med sjuka åsikter och stort intresse för traktorer och snöskotrar.

Hur ofta förekommer det? Och hur står det sig mot de riktiga svenska männens våld mot kvinnor?

Nej, frågan är inte välmotiverad. Måste man vara fattig för att vara mot fattigdom? Måste man sitta i en företagsstyrelse för att få kritisera ett företag? Måste man vara kriminell för att kritisera kriminalitet?
Frågan ligger på samma nivå som "Vill du att din dotter ska bli fnask?" när någon vill komplicera prostitutionsdebatten.
Människor bosätter sig där de har råd och trivs. Jag har råd att bo på Östermalm, men jag trivs inte där. Jag råd att bo i Höllviken, men det skulle vara svårt för mig att försörja mig om jag köpte kåk där. Jag skulle gärna bo i New York men där har jag vare sig arbetsmarknad eller ekonomiska resurser. Jag har definitvt råd att bosätta mig där det är extremt homogent svenskt och skulle få så pass med pengar över för att försörja mig utan att arbeta, men jag vill inte bo med obildat rasrent patrask med sjuka åsikter och stort intresse för traktorer och snöskotrar.

Varför kan man inte det?

För att då är man en hycklare.

Vilka är vi?

Själv bor jag i hyresrätt i ett område i Lund med många smålägenheter (40-50-talsområde, avsett för mindre bemedlade familjer från början), men tack vare att Lund är väldigt välintegrerat finns här inga riktigt dåliga områden (även om det säkert finns några bönner från S Sandby och Dalby som skulle hävda att Norra Fäladen och Linero är livsfarliga). Det finns egentligen bara ett fåtal områden jag inte kunnat tänka mig att bo på, och då är det för att de är så jäkla långt ifrån stan. Det finns liksom inget skäl att flytta till ett område längre ifrån stan där hyrorna är högre (för att husen är nyare) och området både tråkigare och något mer otryggt (även om det inte finns några direkt farliga områden i den här staden).

Lund är ett bra exempel på en stad där invandringen funkat bra, och det främsta miljonprogramsområdet (Klostergården) har en blandning av hyresrätter och bostadsrätter och är ett relativt populärt område pga sin närhet till centrum och vackra utsikt över slätten.

Det bor invandrare i mitt område, och jag hör ofta andra språk från balkongerna under sommaren, men området är väldigt tryggt (närapå tråkigt). Jag förstår inte det här med att ett område per definition måste vara otryggt för att det bor många invandrare där. Jag tror också att rädslan för många områden i Stockholms förorter är något överdriven, även om jag ändå inte hade velat bo där.

Mona Sahlin bor i Rinkeby, förlåt Nacka

Att det faktum att man värnar om andra människor ska medföra att man måste bo i segregerade områden haltar lika mycket som att man måste bo på härbärge för att man värnar om hemlösa. Eller i skogen för att man värnar om vargar.