Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

1/ "Vet inte"-optionen.

2/ Kausalitet-konceptets begränsning till den observerbara kosmiska verkligheten, som gör din fråga till en dumfråga.

Vissa påstår att tiden startades vid Big Bang, andra gör inte det. Om du tror att tiden startades vid Big Bang så är det meningslöst att säga "vad fanns innan Big Bang". Ordet "innan" är relaterat till tid, du vet.

Om du tror på en ändlig orsakskedja, så tror du därmed på ett ändligt antal bilar som krockade med varandra. Om du tror på en oändlig orsaksföljd så tror du på ett oändligt antal bilar. Men jag förmodar att du inte tror på en oändlig orsaksföljd?

Jag tror inte på något, jag säger att jag inte vet. Du vet inte heller, faktum är att ingen vet så jag begriper inte vart du vill komma med ditt argument, utom att hitta luckor där du kan pressa in en Gud.

Är dessa tre alternativ en sann dikotomi nu?
1. ändlig orsaksföljd
2. oändlig orsaksföljd
3 vet ej.

Du menar tiden startade vid Big Bang, därmed kausalitet?

Jag vill inte pressa in en Gud någonstans, jag vill bara förstå varför du insisterar på att Gud inte existerar när du säger att du inte vet.

Det låtar rimligt att åtminstone dessa tre optioner är legitima möjligheter. Kanske det finns fler.


Inte nödvändigvis något så krångligt .... bara att vi endast kan vara säkre på kausalitetens validitet i den observerbara kosmiska verkligheten.

(Men BB-teorin kan givetvis bli ett gemensamt underlag för dom kosmiska initial-villkoren för dom som accepterar denna teori).

Nu jonglerar du med bevisbördan ..... IGEN.

Men hur skulle jag kunna säga att en Gud existerar när jag öppet erkänner att jag inte vet? Till skillnad från dig så ser jag inte en kunskapslucka som en möjlighet att pressa in magi som förklaring, utan jag ser kunskapsluckorna som avsaknad på tillförlitlig information vilket betyder att jag INTE VET.

Nog är det väl trevligt att traska runt runt i semantiska cirklar?

Vilket också var vad jag påstod. Jag vet inte om jag var otydlig eftersom ni var 3 st som verkade uppfatta något annat.


Det håller jag med dig om. Det är ju dessutom ganska meningslöst (av vem det nu var som börja) att diskutera ifall kärlek faktiskt existerar. Vad jag ville få fram i mitt första inlägg var att känslor kan bevisa (för dig) att känslor finns, men ingenting annat. Och det är därför de allra flesta skulle acceptera känslan av kärlek som ett bevis för att känslan av kärlek finns, men bara de dum dristiga skulle acceptera känslan av en gud som ett bevis för att det finns en gud som existerar någon annan stans än i din hjärna (och eventuellt andras).

På vilket sätt? Att säga att man inte vet är inte jonglering av bevisbörda, eller?

Tid kan mycket väl ha förflutit även i singulariteten. Oändligt med tid till och med. Hur lång tid det tog (med våra mått mätt) innan universum började expandera från sin singulära punkt går däremot inte att säga i dagsläget. Vi kan dock inte säga att kausalitet var bevarad i singulariteten vilket gör det vanskligt att prata om orsak och verkan oavsett tidsaspekten vilket gör det hela lite vanskligt.
En oändlig orsaksföljd är inget hinder, det ger dig bara ett icke-deterministiskt universum som i teorin inte är inkompatibelt med eviga iterationer heller.
Så länge materia inte bryter mot kausaliteten lokalt så finns det inget hinder (tex med lokala referensramar och krafter som avtar med avståndet i kvadrat så kommer du få ett visst mått av förutsägbara effekter på makroskopisk nivå istället för kaos). Du kan ha icke-deterministiska variabler och ett oändligt antal tidigare eller efterföljande universum och ändå undvika kaos så länge all materia inte interagerar med annan materia oavsett avstånd eller dimension.