Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Tvärtom, de hade haft allt att tjäna på att så vore fallet.

Vi vet ju hur hovrätten såg på saken...

Plastsäckarna som Råden & Co ska ha sett kan ha varit några helt andra säckar fast med riktiga sopor i, kanske någonting som turister hade lämnat efter sig ?
Faktum är att än idag så dumpas det sopor lite då och då i säckar och plastpåsar alldeles precis i närheten av fyndplats ett, jag såg detta så sent som för en och halv månad sen cirka när jag joggade i detta område.
Säckarna med Catrines kvarlevor ska ha blivit upptäckta av mannen med hunden JA men det betyder inte att Råden har hittat på någonting.

Du ifrågasätter varför fotohandlarparet inte hörde av sig tidigare ?

Det kan finnas många anledningar till varför privatpersoner inte kontaktar polisen när dom har gjort en observation eller iakttagelse eller som i det här fallet när paret fick besök av en man med en fruktansvärd fotorulle, ofta tvekar och tvivlar dessa personer och tror inte att deras vittnesmål eller iakttagelse är av något värde för polisen.
Tiden går men till slut så händer det någonting som tex i fallet med fotohandlarparet, dom läser i en tidning att polisen misstänker att styckningen kan ha blivit fotograferad och då triller polletten ner en gång för alla och dom beslutar sig för att till slut ta kontakt med polisen.

Det kallas civilkurage för den som inte visste det.

Om du verkligen inte begriper det, vilket jag börjar tro att du faktiskt inte gör, så är det meningslöst att diskutera med dig eftersom du saknar grundläggande förståelse om vad rättssäkerhet innebär.

Skulle det vara det vara något fel med att folk ville hjälpa rättvisan på traven som i Da Costa fallet ?
Med din ytterst märkliga logik så är ju ett tv-program som Efterlyst helt överflödigt, inte minst när dom tar upp gamla olösta kriminalfall och vill ha tittarnas hjälp

Att inte en enda person har tipsat polisen om läkarna eller trätt fram innan eller vid tidpunkten för obducentens gripande säger ju ingenting faktiskt, prostitutionsmord kan vara svåra att lösa, ett problem är ju att offren träffar många olika män genom sitt "yrke" men samtidigt så är det alltför ofta en sexkund som är gärningsmannen och det är tveklöst DÄR som man ska leta.
Glöm inte heller bort att två år innan Da Costa mordet så var det två andra olösta prostitutionsmord i Stockholm.

Hade allmänheten varit lite mer hjälpsam så hade kanske alla tre fallen varit lösta idag

Ps Kom osökt att tänka på Therese Trygger nu också eftersom du dissar alla de vittnen som hörde av sig så pass sent i utredningen, Trygger är väl det enda vittnet som har pekat ut obducenten (hösten -84) innan hela Da Costa karusellen tog fart på allvar ?
Hon verkar ibland glömmas bort i debatten och det är märkligt med tanke på att hon vittnade faktiskt under ed i rättssalen under rättegång nummer två, dvs 5 år efter trapphusincidenten.

"Monstret i Florens" är en på många punkter överensstämmande parallellhistoria till Da Costa-fallet och obligatorisk referenslitteratur som verkligen hjälper dig att förstå hur medierna resp. åklagare och polis kan spåra ur och hur det går till när "vittnen" dyker upp och spekulerar fritt om bland annat ritualmördande rättsläkare och en drunknad allmänläkare.

Annars är Säter-fallet en direkt koppling genom Norells adept Hanna Olsson. Faktum är att Norell drev Olsson (för hårt enligt en annan lärjunge) under vidareutvecklingen av "Barnets berättelse". Norell är direkt medverkande i vårt fall. Olsson själv gick i terapi hos Norell och hävdade att hon var offer för sin pappa (i samtliga dessa fall är pappan förövare och ibland inkluderas även mamman och andra släktingar).

Norell var även stolt över Olsson och skröt om hur den kända feministen, senare statlig utredare av prostitution, var hennes kund.

Några vittnen behövdes inte till Bergwall, där var det vittnet själv som fabulerade. I Da Costa fallet fanns inga vittnen och därför fick man annonsera i Expressen.

Det där med "Monstret i Florens" har du snappat upp ur originalutgåvan av Lindebergs Döden är en man, inte helt överraskande eftersom denna bok i princip verkar vara en "Bibel" för er mediemordsvänner, mycket av det som ni läkarvänner avhandlar här i tråden kan härledas från denna bok.

Istället är likheterna mellan det här fallet från -69 och Da Costa fallet är desto mer märkliga, http://sv.wikipedia.org/wiki/Koffertmordet

Polisen gick i detta fall bland annat ut i tidningen Året runt och bad läsarna om hjälp, man visade färgbilder på en väska och en brun tejp som ska ha använts och man bad om hjälp att spåra väskans ägare.
Det var alltså och är ingenting nytt att polisen går ut i diverse tidningar när dom vill ha allmänhetens hjälp som tex i Da Costa fallet under mitten av 80-talet.
När man står och stampar och inte kommer vidare i en utredning så förekommer detta rätt så ofta och det kallar du för att "annonsera i Expressen", man baxnar faktiskt

Fotohandlarparet läste som vi alla vet i en tidning -87 att polisen misstänkte att styckningen kunde ha blivit fotograferad och kom då ihåg den märkliga fotokunden med dom hemska bilderna 3 år tidigare och bestämde sig då för att ta kontakt, skulle dom istället ha tigit och försökt glömma bort hela händelsen för gott, det låter ju helt orimligt för bövelen.

Har också funderat över varför polisen misstänkte att styckningen kunde ha blivit fotograferad ?
Hade dom fått något tips eller vad ?
Det låter annars märkligt att "annonsera" i Expressen om man nu inte har kött på benen så att säga

Polisens teori om att styckningen fotograferats växte, som så mycket annat, fram ur barnets "information" som barnets mamma förmedlade till utredarna. I februari 1988 skrev Expressen bla om "Kajsas" rädsla för fotografer: http://imageshack.us/photo/my-images/14/w4z8.jpg/

Fotohandlarna trädde fram efter denna artikel i Expressen 1987:
http://imageshack.us/photo/my-images/268/gkg7.jpg/
http://imageshack.us/photo/my-images/96/mdey.jpg/

Två barnpsykologer, Frank Lindblad och Margareta Erixon intygade att barnet bevittnat något skrämmande.

Men fotohandlarparet läste ju redan 1987 att polisen misstänkte att styckningen kunde ha blivit fotograferad, länken du hänvisar till är ju från 1988 ?

Ett litet barns pladder skriver du men det är omöjligt att bortse från att det var dagispersonalen som först slog larm om flickans något "avvikande beteende", det var ju tydligen inte mamman som satte stenen i rullning ?

Men är det ställt utom allt rimligt tvivel ?

Läkarna har lämnat sina hem under just denna dag då den gamla damen med hund säger sig ha sett dom med barnet i släptåg på väg in i Anatomen, denna byggnad ligger i väldigt nära anslutning till rättsläkarstationen, intressant kanske att veta för de som inte känner till hur byggnaderna är placerade i detta område.
Läkarnas alibin under pingsthelgen är också rätt så diffusa, allmänläkaren tex ska tydligen ha återvänt till hemmet till klockan 18 00 nämnda dag efter att ha varit borta några timmar med dottern.

Jag anser INTE till skillnad från dig då att indicierna var tveksamma ens från första början, kammarrätten tex ansåg att Ingeborg Olssons vittnesmål var bestickande.
Att det inte räckte till någon fällande dom vid den andra rättegången i Stockholms tingsrätt kan ju till viss del kanske bero på att Socialstyrelsens vetenskapliga råd i rättsmedicin (på tingsrättens begäran) kom fram till att eftersom vitala organ saknades så kunde inte dödsorsaken fastställas, "det kunde då inte uteslutas att Catrine dött en naturlig död och därefter styckats" , snacka om olycksalig formulering
Finns det något fall överhuvudtaget i kriminalhistorien där en prostituerad narkoman har dött en "helt naturlig död" för att sedan bli styckad, alla vitala organ är dessutom borttagna ?

Verkligen? Har du läst Monstret i Florens? Jag har det. Läs den och förundras över dina italienska motsvarigheter. Jag har även läst Döden är en man. Har du läst den? Jag har även läst Borgnäs och Hanna Olsson och sistnämnda är ju i själva verket den största anledningen till att vi alls diskuterar detta.

Sagostund på allvar var det, tragiskt att så djävla många gick på eländet när det begav sig, skulle vara roligt att höra någon hävda i dag inför rätt att "barnvittnet" var trovärdigt.

Frank Lindblad och Margareta Erixon förekom i flera suspekta fall med bortträngda minnen och annat nys på agendan, Lindblad hade åtminstone förstånd att fatta sig djävligt kort i Attunda men det är inte försent för honom att få löpa ett litet gatlopp.