Citat:
Ursprungligen postat av
Kimbo7
Nej, men Scheele skrev att han kunde komma med påpekanden "under redigeringen". Det har jag svårt att tro.
Den här typen av klippa-och-klistradokumentärer är rätt vanskliga, särskilt när man så hårt betonar t.ex att Norell var som en mor för Christianson, och liknande. Det skulle man kunna hävda är osakligt. Att visa på vilket sätt någon har fel är en sak, att hävda att någon är med i en sekt eller står under osunt inflytande av en modersfigur en annan sak. Så det tycker jag att Christianson har rätt att säga ifrån emot. Sedan kan man kritisera hans påverkan på ett mindre demagogiskt sätt.
Det är självklart att alla ska få rätt att bemöta, men det är inte alltid möjligt att bemöta som man själv vill, när en del fakta inte går att bortförklara.
Jag tycker faktiskt att "mamma" inslaget har stor relevans för programmet, för inom psykologin är modersproblematiken ofta det psykologer utgår ifrån, när det ska talas om taskiga barndomar.
Hela psykologin bygger på olika faser i barnets liv, där anknytningsproblematiken till mamma analyseras till dödagar. SÅC talade ju själv om den moder han fick återuppleva genom terapin, och en terapeuts egna erfarenheter är det fundamentala inom terapin och kan inte anmälas bort som förtal!
Det är just detta som är dramaturgin, saken är uppbyggt som ett grekiskt drama, där alla ingredienser finns från mytologin, där Freud hittade sina etiketter på mänskliga neuroser och dårskap i övrigt.
Det SÅC och de övriga i Qvickgänget vill, är att bestämma hur detta drama ska sluta, och när ridån för denna föreställning slutar. Men dessa saker har en tendens att fortlöpa utom kontroll.
Det är just det, som är den psykologin SÅC framfört, att SB inte kunde styra över sig själv då det var förträngda minnen när han mördade och utövade sexualbrott. Som SB behändigt glömde bort, gång efter gång, men fick hjälp att minnas! SÅC härledde problemen till SBs förträngda minnen från vidriga föräldrar. Och att SB ville återuppleva dessa trauman.
Min slutsats är att denne terapeut arbetade oproffsigt, och hade egen mammaproblematik, som bekräftades genom intervjun, som han ville återuppleva genom SB. Därför att det SB skulle återuppleva är så märkvärdigt i sin galenskap, att de som hade dessa tankar återupplevde egna tankar och fann ett redskap i SB. För varifrån kom dessa fantasier och tankar ifrån?
Jag noterade att SÅC var chockad när han själv insåg innebörden av sina egna ord, om sin egen relation till Norell, och hur det kan tolkas. Det är värt att kolla det inslaget en gång till!