Graffiti - en aktivitet för vit medelklass?

Har också hamnat i rätt grova depressioner och mått dåligt under stora delar utav mitt liv, ganska bipolär, kan säga att utan graffitin (och musiken) hade jag nog inte varit vid liv idag.
Det har gett mig mer än vad någonting annat har gjort.

Graffiti saved my life....

Jag bor inte i hus eller radhus utan i lägenhet. Jag har råd att välja min mat och min dryck (oftast pizza och öl då ) Jag har inga skulder och råd med fritidsintressen som ett 6-pack burkar, nån teknisk pryl eller kanske en soft kepa någon gång ibland. När jag var yngre hade vi i princip allt man behöver för ett fullt fungerande liv.

Hur definierar ni andra medelklass?

En annan fördom som jag kan tänka mig passa in på målare, den passar i alla fall in på mig. Vi är ofta ateister och har en väldigt neutral eller ibland negativ syn på människor och livet i allmänhet. Stämmer det in på er?

jag är vit, växte upp med både mina föräldrar (dock spänt mellan dem två i flera år och bor ej tillsammans längre). ett tag var vi verkligen typiskt medelklass, men numera bor jag bara hos en av dem och både jag och min förälder är arbetslösa för tillfället. så jag klassar in mig inom arbetarklassen.
jag hade en bra barndom, dator i rummet med internet så jag kunde chatta med vänner på msn. playstation 2 med en hel del spel + tv i rummet utanför mitt rum, med cartoon network och nickelodeon och lite andra kanaler. men man lär sig med åren att sånt spelar ingen roll, man kan få ett skitliv oavsett om man har pengar eller inte.

flertal målare jag känner har skilda föräldrar, alla är vita också, tillhörande arbetarklassen eller medelklassen.

varför så få invandrare sysslar med detta? jag vet inte riktigt, de ägnar väl sig åt annat? pluggar, jobbar, kastar sten på polisen och brandkåren samt ambulansen, startar upplopp, känner sig kränkta och går till do, glor på tv, ber till gud.
har träffat en svart snubbe som målar, men han har troligtvis någon svensk förälder då han talade svenska som vilken svensk som helst. även träffat två andra målare som är invandrare, den ena pratade bra svenska och är duktig på att måla, den andra bröt men var schysst.

slutsatsen jag drar är att de flesta som målar har blivit mobbade, problem hemma, få vänner, eller vänner som inte är schyssta eller inga vänner ö.h.t etc. de flesta är dock inte fattiga utan får pengar av sina föräldrar och sommarjobbar för att få ihop sina pengar till cans.
man vill helt enkelt förstöra, få adrenalinkickar, få uppmärksamhet och självklart måla för att det är kul.

Jag skrev att jag klottrar för att jag tycker det är roligt att klottra, och att jag inte funderat djupare på "varför" det har blivit så, och/eller "vad" i min sociala situation som lett till det ena eller det andra.
Så vad jag "tänkte" med inlägget var väl snarare att peka på att jag just inte hade funderat så mycket i det aktuella ämnet.

Och nej, jag tror inte tankesättet med en spärr som säger att det inte är okej att klottra, och att sedan kliva över den, har något med personers sociala ställning att göra.
Jag är fortfarande fullt medveten om att det inte är okej att klottra, men jag gör det ändå, just för att jag själv tycker det är rätt schysst.

Intressant att du tar upp det. Att de flesta är icketroende är nog något som skulle kunna stämma, även om ett par av de jag känner är troende och då har framförallt kristendomen men också islam som tro. Det är dock aldrig något som har haft någon betydelse, vilket i sin tur visar på exakt hur graffitikulturen fungerar. Du kan ha vilken tro du vill, komma från vilken del av världen som helst, vara fattig eller rik, kort, lång, smal, tjock, man eller kvinna - målar du graffiti så är du en del av kulturen och ingen inom kulturen kan påstå något annat.

Jag har stött på många som säger "Äh hon e tjej hon gör de här bara för o va cool" eller "äh vadå tjejer klottrar väl inte". Jag själv vet faktiskt inte vad jag tycker om detta då jag aldrig stött på nån tjej som målar, bara tjejer som säger att de gillar graff.

Är tokateist... har väl ibland vissa personlighetsbesvär där jag inte vet vem jag är; tror dock att detta är ganska normalt överlag bland vanligt folk. Tror målare generellt söker lite spänning tillsammans med att dom har någon slags talang för det konstnärliga (pratar om en majoritet). Sen har vi dampklottrare som inte har något bättre för sig och på nått sätt hittat en identitet inom graffitin.

Har personer inom graffitin uttryckt sig så eller är det utomstående personer? Hursomhelst är det fördomar och inget annat. Visst är det inte lika många tjejer och killar som målar graffiti fast det är ju inte så att kulturen i sig inte främjar det.

Har träffad en halvneger som målade graffiti.
Outar ingen här, men han körde med cerg för några år sedan.

jag anser medelklass ungefär som du beskriver. Man har inte jätte mycket pengar men man klarar sig med alla kostnader och har råd med lite fritidsintressen.

Kan hålla med om att de är få, men känner en del själv så de finns

En annan grej som skulle vara intressant är ju vilken del av landet man bor i. Storstad (sthlm,gbg,malmö) kontra småstad/landet.
Jag känner inte igen alls att det inte är några blattar som målar. Jag vet utan att tänka minst 10 som har målat eller målar aktivt som antingen är ifrån ett annat land eller har föräldrar som är det.