Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Vad Stenius säger är väl att när man väl har slagit fast att någon har gjort fel så bör allt därmed vara förlåtet:


Detta vore betydligt lättare att hålla med om om de ansvariga själva vidgick sitt ansvar, men det gör de ju inte, utan i stället fortsätter de hävda att det fanns goda skäl att döma Quick/Bergwall. Den ende som vidgått ansvar är Bergwall, som Josefsson påpekade i sin förra replik. Att de fortsätter tramsa på detta sätt är naturligtvis ett hån framför allt mot de anhöriga till offren, mot eventuella andra offer för de verkliga mördarna, men även mot kolleger och allmänheten i stort. Man kan också fråga sig om det inte bör finnas en gräns för hur inkompetent man ska få kunna bete sig i sin yrkesutövning utan att ställas till ansvar, även om det skulle förhålla sig så att man enbart handlat i "god tro". Ingen tror väl att felbehandlande läkare avsiktligen vill skada patienter, men ändå kan man vidta åtgärder i sådana fall. Jag tror inte heller att det skulle bli avsevärda protester om någon kom efter en eventuell preskriptionstid och krävde en ursäkt.


Att tron på bortträngda minnen saknade vetenskaplig förankring är väl en högst betydelsefull poäng i sammanhanget?


Han bemöter väl det han tycker är kontentan av det hon skriver, eller det han tycker är viktigast.


Visst bör man väl kunna ta upp Bergwalls roll, men det blir bara så underligt när man går loss som om det vore det mest betydelsefulla i sammanhanget.


Vad Josefsson siktar in sig på är att det inte finns vetenskapliga belägg, och att det var känt även då. Det är en helt annan sak än att det inte skulle kunna vara så att det finns bortträngda minnen. Utgår man från hur man känner att det nog är och inte från vad det finns belägg för så rör det sig om religiös tro och inte om vetenskap.


Än en gång vill jag framhålla det faktum att Bergwall har tagit tillbaka, medan de andra inte har gjort det. Jag tycker gott att Bergwall kunde hålla en lägre profil och inte behövde vara med i så många sammanhang i medierna, men etikettsfrågor som vilken profil han håller är trots allt underordnade den centrala frågan att slå fast vad som är sanning och lögn. Vad gäller tystnadsplikt så har väl om jag minns rätt Borgström hänvisat till sådan och samtidigt antytt att det finns mer som talar för Bergwalls skuld än vad som kommit fram; Bergwall har löst honom från tystnadsplikten och inbjudit honom att berätta, men det har inte Borgström gått med på. Det är ju också ett sätt att använda tystnadsplikten.


Att Bergwall manipulerat är väl inget som förnekas av vare sig Råstam/Küttim eller Josefsson/Küttim; de tycker bara att det är intressantare att de som skulle hålla efter manipulatören inte lyckades med det än att manipulatören manipulerade, vilket också torde vara det för samhället intressantaste att ta fasta på. Men jag skulle inte motsätta mig lite tuffare och mer detaljerade frågor till Bergwall nästa gång han intervjuas i massmedia.

Det är nästan som man kan säga att den gode Sture, Wallraffade i de vidriga gängen inom juridiken som det är tabu att tala om. Att Sture tillbringat lång tid med alla avarter inom psykiatrin och rättsväsendet, och skaffat sig specialistkompetens på deras subkulter.

Min förhoppning är att vi ska kunna se det nuvarande systemet som en mörk epok, där folk inom rättsväsendet fick till orättfärdiga domar med endast; prat polare emellan. I avsaknad på bevis och legalitet.

För Sture är inte ensam i att bli utsatt för rättsövergrepp. Det är omfattningen som Sture drabbades av, som är det sensationella som visar på hur det kan gå till. Utan reaktion från de som har ansvaret, de högsta rättsinstitutionerna, typ JK och HD.

Tack. Det är inte ens respektfullt mot Bergwall att hela tiden måla upp honom som ett offer för vården och rättsapparaten. Han fungerar varken som ett exempel på oskyldigt dömda eftersom fallet är så ovanligt och han gick in för att bli dömd, läste på osv, eller som exempel för den som vill bevisa att det aldrig händer att man tränger bort minnen, eftersom det inte var frågan om några bortträngda/falska osv minnen utan om lögner. Det här är en del av det ohederliga i argumenten. De hänger inte ihop logiskt. Samtidigt skriver han om vetenskapligt och ovetenskapligt som om han var största experten på psykologi. Samtidigt som man underkänner vården och polisutredningen kan man hålla i minnet att BErgwall inte var något stackars offer. Det krävs bara att man kan ha fler än en tanke i huvudet samtidigt. Gillade Stenius artikel och tyckte Josefssons svar var som från en tjurig barnunge som inte bara vill ha rätt utan vill tysta dem som är nyanserade.

Du kan ju ställa dig frågan varför allt upphörde när alla drogerna togs bort? Inget av dessa beteenden fanns kvar efteråt trots press från övriga inblandade. Jag är ingen expert på hur benso och annat han fick påverkar men jag har hört hur kriminella använder sig av dessa droger för att kunna begå brott och det de beskriver stämmer väl med hur Bergwall betedde sig. Den dos Bergwall fick skall enligt experter dessutom ha varit väldigt hög.

Ser du till den samlade bilden som ges av journalerna är han ju ofta helt borta, så som han var under inverkan av drogerna var han knappast ansvarig för sina handlingar. Något även Säterpsykiatrikern Fransson (tror jag det var) insåg och han lär tom. ha undersökt möjligheten att försöka riva upp alla dessa morddomar. l

Vem är det som har använt Bergwall som ett bevis för att bortträngda minnen inte existerar? Det hela handlar ju om att det inte finns några bevis för att bortträngda minnen existerar och att man därför inte borde ha satt så stor tilltro till Bergwall.

Vad hon inte tycks ha förstått är att SB's eventuella förmågor som domptör eller skådespelare saknar betydelse.

Rättsväsendet och sjukvården får inte regeras av en intagen dåre. Inte heller var det så. De ansvariga skapade det själva. Det är SB som är verktyget, inte tvärtom.

Det torde vara överläkaren Göran Källberg du åsyftar. Han kom tillbaka 2001 (tror jag) och drog in den tunga "medicineringen".

Vad gäller Bergwalls manipulavitet är det alldeles uppenbart att han ibland agerade i syfte att få benzodiazepiner, det framkommer ganska tydligt i Dan Josefssons bok. Därmed inte sagt att "medicineringen" var korrekt eller att polisen borde ha trott på hans uppgifter, Bergwall agerade som vilket tungt beroende person som helst i den situationen. Alkoholister och narkotikamissbrukare ljuger väldigt mycket... Drogen tar över dem.

Vad hade hänt om han påstått sig vara Jesus? Om de trott honom och kastat sig till golvet i tillbedjan skulle det naturligtvis inte varit deras naivitet som skulle ha beklagats, utan Bergwalls förmåga att dupera.

Fantastiskt välskrivet inlägg med anledning av Quick-debatten. Slutklämmen är dräpande:

"Det sägs att resningsförfarandena i Quick-fallet visar att det svenska systemet fungerar. Detta är dock inte sant. Det svenska rättssystemet har inte gjort något alls för att initiera rättelser i Quick-fallet. De har kommit till stånd tack vare oerhört arbetskrävande insatser från Sveriges Television och advokaten Thomas Olsson."

http://www.dagensjuridik.se/2013/12/det-behovs-ett-kunskapslyft-och-en-riktig-domarakademi

Alltså - om man läser förundersökningarna och Råstams bok, så är det väl svårt att säga att SB var en särskilt intrikat manipulatör. Han försökte kanske vara det, men han hade ju fel i 24 fall av 25, när han kom med sina vittnesmål om hur han hade betett sig i de olika mordfallen.

Så tvärtom - han var en usel manipulatör.

Desto större mysterium att domstolarna trots allt lyckades fälla honom för åtta mord.

Alltså - SB lurades. Där är vi överens.


Fråga: Är SB unik?
Svar: Nej. Det finns massor av personer som fabulerar på de flesta psykiatriska anstalter.

Fråga: Kan man hålla SB till last för att han fabulerar.
Svar: Knappast. Det är ju närmast "normalt" för denna typ av patienter..


Fråga: Brukar personalen bli lurad av patienterna på dylika anstalter?
Svar: Förmodligen inte. (Om de är proffs). De är ju vana att handskas med sådana patienter.

Fråga: Brukar domstolarna felaktigt döma oskyldiga personer för mord?
Svar: Det har säkert hänt. Men inte samma oskyldiga person för åtta mord.



Rimliga slutsatser:

• SB kan inte hållas till last för att han ljugit. Det gör dylika patienter. Det får man räkna med.

• Säter har inte jobbat professionellt, eftersom de inte insett att patienten ljuger hela tiden. Man har inte använt sig av vetenskap och beprövad erfarenhet.

• Domstolarna har felat på ett unikt sätt, när de dömt samma oskyldiga person för åtta mord. (Behöver knappast sägas). Domstolar skall inte låta sig "luras".
  

Hon säger att hon inte tänker fylla på med invektiv mot syndabockarna. Jag väljer att i första hand tolka det som att hon lägger till det som saknas i diskussionen och inget mer. Men det är ju möjligt att hon skulle vilja fria syndabockarna, om hon trodde hon kunde komma undan med det. Det är spekulationer.


Jag håller med om det. Ansvarsutkrävandet återstår. Jag uppfattar det som att Stenius väljer att inte kommentera den biten då det redan är gjort av andra.


Viktig poäng för vad?
Jag tror Josefsson slarvar iväg här.

Som jag tror är huvudpoängerna i Bergwallhärvan när det gäller minnen tre:
- Norellskolan hade en fixering vid bortträngda minnen av sexuella övergrepp i tidig ålder, vikten av att "hitta" dessa osv. Här gick man vilse.
- Christianson agerar länk mellan psykiatrin och den objektiva polisundersökningen, två helt olika processer. Och vad det verkar helt utanför vad han kunde påstå. Här gick han brutalt vilse.
- Bergwall mindes inte överhuvudtaget, han lurades. Han ljög i terapin, vilket saboterar terapi per se.


Från detta gör Josefsson uttalanden om att bortträngda minnen inte är vetenskapligt. Jag låter det vara osagt hur starkt/svagt forskningsstudier belägger bortträngda minnen. (Dock har varenda människa varit med om att glömma bort saker och senare minnas dem igen.) Men hur relevant är det av Josefsson att ta upp det? Vad gäller just Bergwalls behandling är frågan vad det med den tidens mått fanns för terapi/behandlingsutrymme för honom och hans problematik.


Josefsson förvrängde att Stenius just skrivit att huvudansvaret är de instanser som hade makten.


Om man ser hennes inlägg som ett försök till helhetsbild, ja. Men läs Stenius text från 29/11 igen! Är den inte tänkt och formulerad som ett komplement?


Det där är i högsta grad relevant för vad just Christianson sysslade med i processen.
Men Josefsson svarar inte på vad Stenius anser att han slarvar med.


Jag tänkte mer på Ståhle än på Borgström vad gäller tystnadsplikten. Nåväl, dagens cirkus liknar 90-talets cirkus på så sätt att Bergwall ges plattformar att agera från, Bergwall använder dessa till att kasta ut bollar till personer att springa på.


Jag håller med.
Och jag anser samtidigt att det inte är någon giltig anledning till att vi som står utanför cirkusen ska begränsa oss till förenklade resonemang.