Själv njuter jag av en Amarone Classico, förbereder dagens måltid och ser fram emot att se Milan spela. I takt med att spelare börjar återvända så ser vi ett spel som alltmer kommer att imponera. Dock tveksamt om de lyckas fokusera idag. Veckans match är tyvärr viktigare för klubben. Och till skillnad från Juventus har man inte reserver på tillräckligt god nivå att sätta in, utan man måste i större utsträckning använda sig av sitt ordinarie lag. Men de är inte så bra att de kan köra över ett Livorno på bortaplan på halvfart. Kan de fokusera?
Helgens match är dock Roma mot Fiorentina.
Minns första gången jag såg Pirlo och tyckte han såg ut som en gallerist, en konsthandlare. Vet inte varför.
Om Italien vinner sin grupp kommer man sannolikt få möta Holland eller Spanien i en eventuell kvartsfinal. Kommer Italien å andra sidan tvåa i gruppen kommer man i en eventuell kvartsfinal med största sannolikhet få möta Brasilien. Går man dock vidare från en kvartsfinal mot Holland eller Spanien blir det en semifinal mot Argentina eller Tyskland antagligen. Upplagt för en final mot Brasilien med andra ord.
Är Pirlo lika bra och dominant i VM i sommar som han var i EM 2012 är det inte alls en omöjlighet att det blir minst semifinal. http://www.youtube.com/watch?v=M99HmXSAnDw
Chef.
Italien som guldvinnare på Maracana i en final mot Brasilien och jag skulle böla som ett barn.
Jag är inte så mycket för olika priser som delas ut idag inom fotbollen och speciellt inte listor där 'supportrar' har fått röstat fram vinnare. Men en lista som kan vara intressant att begrunda och diskutera är ändå TuttoMercatoWebs sportchefsomröstning. Jag skriver in resultatet i en spoilertagg nedanför;
1 - Marotta Giuseppe (Juventus) 8.73%
2 - Faggiano Daniele (Trapani) 8.52%
3 - Sabatini Walter (Roma) 8.32%
4 - Pradè Daniele (Fiorentina) 8.32%
5 - Bigon Riccardo (Napoli) 7.89%
6 - Sogliano Sean (Hellas Verona) 6.95%
7 - Leonardi Pietro (Parma) 6.93%
8 - Ursino Giuseppe (Crotone) 6.32%
9 - Antonelli Stefano (Siena) 4.70%
10 -Marino Pierpaolo (Atalanta) 4.57%
Inte så oväntat topp där kanske. Nu har jag iofs inte så stor koll på vad Daniele Faggiano har uträttat i Trapani till exempel och egentligen vet jag inte Walter Sabatini ska vara så högt upp. Men ändå intressant läsning även om dessa listor har en förmåga att vara väldigt partiska. Vad tycker ni? Någon ni saknar eller någon ni vill ha bort från listan fortare än en svensk hinner säga "spagge"?
---
Annars stundar ju CL nu de närmsta två dagarna. Alla italienska lag med kniven mot strupen. Det enda lag som enligt mig ska vinna sin match är Milan då man är ett bättre lag än Ajax, fast det svänger ju en del i den klubben nuförtiden. Juve kommer få det riktigt hett om öronen i Turkiet (den matchen imorgon jag ska försöka se) då det aldrig är lätt att möta ett turkiskt lag på bortaplan. Speciellt inte ett turkiskt lag med Mancini som ledare, den mannen med sitt taktiska kunnande är kapabel till att förstöra de mest roligaste festerna.
Men Napoli är ändå de som har det tuffast. Hur fan ska man göra tre mål mot Arsenal och samtidigt inte släppa in något? Rafa Benitez är ju en erkänt duktig cuptränare så nu får väl han trolla med knäna. Men det känns fan kört för Napoli i CL för den här gången. Tråkigt nog.
EL-lagen och dess framfart får jag skriva av mig om vid ett annat tillfälle. Jag reserverar mig för stavfel och annat otyg då jag är trött och skriver från mobiltelefonen.
Har haft fem helt underbara dagar i Neapel och den lilla bergsbyn San Nicola.
Har ätit godare än vad som borde vara tillåtet och upplevt den största gästvänligheten jag varit med om, någonsin.
Det hela började med att jag och min polare Nicola tog tåget till Napoli i torsdags. Jag var förstås fylld av förväntan, Neapel har man ju hört mycket om. På gott och ont. Skall absolut inte säga att jag kände mig rädd, men visst var jag beredd på att agera lite extra streetsmart. Efter att nu ha bott snart tre månader i Rom skulle det dessutom bli extra kul att se en ny italiensk stad och hur den skulle mäta sig i "vackerhet" i förhållande till Rom.
Jag kan med handen på hjärtat säga att Neapel är den absolut vackraste stad jag hittills besökt i mitt relativt unga liv.
Det började med att vi vandrade en bit från centralstationen, en sisådär fem minuter, och mötte upp Nicolas polare vid ett torg i Centro Storico.
Visst, Rom har monumenten, de varma färgerna, San Lorenzo. Men helt ärligt, Napolis centrala delar och framförallt Centro Storico slår fan Rom. Gatorna är mycket trängre, husen är högre (på ett bra sätt) och mentaliteten är galnare.
Eftersom jag inte hade käkat något på en sisådär 12 timmar var jag sjukt hungrig så vi beslutade oss för att direkt gå och ta något att käka. Är man ny i Neapel och vrålhungrig finns det såklart bara ett alternativ.
Den här pizzerian hette Di Matteo, tydligen en av stans mest populära. Det visade sig framförallt genom den långa kön som ringlade sig runt gatan. Det gjorde dock inte allt för mycket då deras Frittatine di pasta var helt ljuvliga och stillade hungern under väntetiden.
När vi väl fick beställa fanns det förstås bara en rätt pizza att ta, nämligen Margherita med buffelmozzarella. Dessutom fick det bli en till frittatine, trots att jag redan fått i mig två stycken. Så goda var dem!
När vi väl beställt dröjde det inte länge innan pizzorna dök upp vid bordet, och ja jag kan väl bara bekräfta det som alla egentligen vet; har man inte käkat pizza i Neapel har man aldrig ätit en riktig pizza.
Inte nog med att det var fantastiskt gott, priserna var helt löjligt billiga. 3 euro för en riktigt mättande Margherita, och då verkar dessa priser gälla över hela Neapel.
Som jag skrev så tyckte jag att Centro Storico var vackrare än motsvarigheten i Rom, det var just här som Nicolas kompisar bodde. För att komma upp till lägenheten på högsta våningen var vi tvungna att gå upp för enorma trappor som säkert bara det tog fem-tio minuter i sig. Bedårande vackert var det däremot.
Ännu mer imponerande var terrassen som man hade i anslutning till lägenheten. Till morgonkaffet stod jag och glodde på Vesuvius, Capri och typ allt annat som går att se. Imponerande.
Annars har jag till mestadels spenderat tiden hemma hos Nicolas föräldrar i den lilla bergsbyn San Nicola, ungefär en och en halv timmes bussresa från Napoli. I Neapel var det varmt, en 16,17-18 grader medan det i San Nicola var betydligt mycket kallare. Kanske inte så förvånande med närheten till bergen i och för sig.
Här har jag ätit mat i kvalité med fina restauranger varje dag verkligen. Någonting jag framförallt kommer minnas är lördagspranzon hemma hos Nicolas moster. Det var en helt fantastisk upplevelse verkligen som likväl kunde varit tagen ur en film. I princip hela släkten var där, alltifrån barn i dagisålder till gamla farbröder. Och självklart var det Nonna som lagade all mat. Antipasto, primo, secondo, dolce och en massa mer därtill. Hade dock lite problem med att käka upp allt då det kvällen innan blivit lite för mycket vino rosso.
Ja, det var ju det där med vinet. Under hela helgen var det nämligen stor fest i San Nicola, och det dracks STORA mängder av vin med en procenthalt som jag inte ens vågar gissa mig till. Dessutom röktes det nog minst lika mycket marijuana. Italienarna har en otroligt avslappnad attityd till Cannabis, kanske framförallt Napoletanarna.
Ja, jag skulle egentligen kunna skriva en hel boka om den här långhelgen men jag känner att det här får räcka för nu. Kan bara konstatera att Neapel är en underbar stad dit jag med största säkerhet kommer återvända. Många gånger. Och vad gäller tjuvar och mindre trevliga typer märkte jag inte av något av detta. Kanske för att jag var där med andra napoletanare, vad vet jag, men jag råder ändå den som åker hit att inte tänka för mycket på eventuella faror utan att istället slappna av och njuta av denna fantastiska stad.
Ja, det blev ju ett väldigt matigt inlägg märker jag nu. Det får ursäktas med att den här tråden gjort sig känd för dess acceptans mot att gå utanför ramarna.
Ah men vad fan... Här har man pulsat i snö och fryst tår och öron av sig så kommer man in och läser Calogeros smått fantastiska reseberättelse från Neapel och inser med detsamma att livet inte är rättvist någonstans...
Härlig text Calogero! Verkar ha varit en fantastisk resa. Nu fick du ju in mig helt på Napoli, får se till att styra upp det snart.
€3 för en pizza?! Haha, hade det funnits ett ställe med sådana priser här hade UBS och Credit Suisse betraktat det som en äkta arbitragemöjlighet och tjänat stora pengar. Du får nog vara beredd att betala runt 15-20 CHF för en konventionell pizza här, alltså runt 110-150 kronor... Å andra sidan kör de nästan alltid hem pizzan till dig, ofta i någon Fiat-modell, så det kanske är en premie man kan vara beredd att betala... Eller inte.
Härlig reseskildring av Calogero. Givetvis är Neapel högaktuell idag, spelas ju en viktig CL-match där ikväll. Lite bakgrund så att säga.
Har aldrig varit där, om inte järnvägsstationen räknas. En ytterligare parentes är att det besöket i Pompeji/Salerno skedde trots enormt vilda protester från den ingifta italienska släkten. De ansåg ungefär Napoli vara som en vild infödingsby i mörkaste Kongo fyllt av mördare och galningar. Grundargumentet var ungefär "Ni kommer dö". Men så tycker de att Rom är en förfärlig stad befolkad av tokiga opålitliga ”sydlänningar”.
Nämnas bör att de bor i Toscana!
__________________
Senast redigerad av motvall 2013-12-10 kl. 17:15.