Kort beskrivning.
SR:
Färdas du godtyckligt nära c, upplever en (i förhållande till dig) stationär observatör att du åldras långsammare. Det går, om du accelererar upp mot c att resa framåt i tiden.
Färdas du snabbare än c skulle samma omservatör säga att din tid går baklänges.
GR:
Om du i stället befinner du dig godtyckligt nära händelsehorisonten för ett svart hål, skulle en observatör långt borta säga att du åldras långsammare.
När du passerar horisonten skulle samma person säga att din tid gått baklänges.
Nu går det varken att färdas i c eller snabbare. Du kan heller inte komma ut från det svarta hålet och din vän långt borta ser dig inte.
Vad det gäller GR så har du en singularitet vid Rs och R=0. Vilken metrik som faktiskt beskriver rumtiden där inne vet vi inte. Otestbart. Utanför är en annan sak.
Så man färdas alltså framåt i båda fallen.
Jag börjar få förståeelse om hur gravitationen påverkar tidsrummet, trots att den är kraftigt fragmenterad men när det gäller hastigheten så trodde jag att man färdas bakåt.
Säg att man hypotetiskt reser till en planet som ligger 4 ljusår härifrån med en hastighet av 4 x c. Efter ett år är man framme och då går man till ett observatorium och tittar tillbaka mot jorden. Då borde man se vad som hände här 3 år innan resan startade och då tycker jag att borde man ha rest bakåt i tiden.
Det motsägelsefulla är om man reser tillbaka med samma hastighet. Då är man tillbaka igen, 2 år efter att resan startade. Lika lång tid som restiden alltså och ingen tidsresa har då skett.
Men enligt mina bekanta så har jag har blivit yngre för att min tid gick baklänges!?!
Det är en tungt tänk för mig det här...
EDIT:
Det växte visst ut ett par synapser till i hjärnan som fick mig att inse att min teori, om att man har rest tillbaka i tiden, är fel.
Man kan se tillbaka men man har inte färdats i tiden som jag beskrev i exemplet.
Sorry...
__________________
Senast redigerad av one.zero 2013-12-06 kl. 17:49.
Vad vi vet så är det big bang som skapade universum, men vad skapade big bang? Man kan ju inte få en reaktion från ingenting, vi är antingen sjukt begränsade i hur smarta vi är eller så finns det en högre makt. Lite filosofi indraget, men har någon möjligtvis någon tanke på detta?
Vad vi vet så är det big bang som skapade universum, men vad skapade big bang? Man kan ju inte få en reaktion från ingenting, vi är antingen sjukt begränsade i hur smarta vi är eller så finns det en högre makt. Lite filosofi indraget, men har någon möjligtvis någon tanke på detta?
Hur vet du att man inte kan få en reaktion från ingenting. Har du erfarenhet från "ingenting"? Ingenting kanske alltid resulterar i en Big bang.
Vad vi vet så är det big bang som skapade universum, men vad skapade big bang? Man kan ju inte få en reaktion från ingenting, vi är antingen sjukt begränsade i hur smarta vi är eller så finns det en högre makt. Lite filosofi indraget, men har någon möjligtvis någon tanke på detta?
Nästan allt i universum tycks också ha en motsats. På något sätt kan man kanske tänka sig att allting + dess motsats faktiskt är ingenting. -1 (något negativt) + 1 (något positivt) blir ju lika med 0 - eller det vi kallar "ingenting".
Ingen vet om det finns "en högre makt", men en sak är säker - det förklarar inte ett piss. Det är bara att skjuta upp frågan. Varför skulle man nöja dig med svaret "en högre makt"? Vad förklarar det? Vill man då inte veta ursprunget till den "högre makten"?
Nöjer man sig med ett sådant svar så kan lika väl nöja sig med svaret "sluta fråga". Jag kan inte nöja mig med det, i alla fall.
Varför skulle förresten "sjukt begränsade i hur smarta vi är" och "en högre makt" vara de enda alternativen? Varför nämner du inte alternativet "Vi kan lära oss"?
__________________
Senast redigerad av Daudodidi 2013-12-08 kl. 19:04.
Big Bang skapade ingenting. Det är en förklaringsmodell av universums historia från starten till idag. Denna modell sträcker sig ner till då t=0, eller för den delen då skalfaktorn var 0 (a(t)=0).
Det kan så klart ha funnits något innan, det vet vi inte. Vi vet heller inte hur och varför allt började. Det finns teorier, men det är svårt att testa dessa.
Nästan allt i universum tycks också ha en motsats. På något sätt kan man kanske tänka sig att allting + dess motsats faktiskt är ingenting. -1 (något negativt) + 1 (något positivt) blir ju lika med 0 - eller det vi kallar "ingenting".
Ingen vet om det finns "en högre makt", men en sak är säker - det förklarar inte ett piss. Det är bara att skjuta upp frågan. Varför skulle man nöja dig med svaret "en högre makt"? Vad förklarar det? Vill man då inte veta ursprunget till den "högre makten"?
Nöjer man sig med ett sådant svar så kan lika väl nöja sig med svaret "sluta fråga". Jag kan inte nöja mig med det, i alla fall.
Varför skulle förresten "sjukt begränsade i hur smarta vi är" och "en högre makt" vara de enda alternativen? Varför nämner du inte alternativet "Vi kan lära oss"?
Jag tror mer på att vi kan lära oss och att det tillslut har en logisk förklaring, men jag kan inte tänka på något konkret på hur det skulle kunna infinna sig. Därför är detta så intressant, jag ville höra era teorier helt enkelt
Vad vi vet så är det big bang som skapade universum, men vad skapade big bang?
Nej, Big Bang är en beskrivning av vad vi vet om vad som hänt efter Big Bang. Tänk dig Sherlock Holmes har följt spåren baklänges i snön från en mordplats. Det är Big Bang-teorin. Hur den misstänkte avlades, är en fråga som varken detektiven eller Big Bang sysselsätter sig med.
Big Bang är teorin om vad som hände EFTER Big Bang.
Evolutionen är teorin om hur arterna uppstod EFTER att livet uppstod.
Vad som hände "före" är inte ett ämne som någon av de teorierna befattar sig med. Ingenting kan inte expandera och arter kan inte uppkomma ur dödhet. Du kan lika gärna fråga din lärare i tysk grammatik hur allting uppkom, han har inte heller någon form av teori för det, lika lite som Big Bang eller Evolution är teorier för den frågan. Du har helt enkelt frågat i fel forum. Frågor om hur livet uppkom ur döden och hur universum uppkom ur inget, är uppenbarligen mest lämpade att ställa i språkforumet här. Svaren döljer sig självklart i tysk grammatik som ju inte heller har med saken att göra, eller hur?
Är det inte så att "ingenting" är ett extremt instabilt tillstånd? Jag har för mig att Lawrence Krauss snackade om något sådant.
Kan detta på något sätt stödja hypotesen om att nya universa skapas hela tiden? Jag förstår ju att det kanske inte är så smart att tala om "utanför" vårt universum, eftersom där inte finns något, inte ens tomrum. Men om det är ingenting så kanske det skapas nya universa eftersom det tillståndet är instabilt och alltid leder till något?
Har en fråga om det observerade universum som är ca 96 miljarder ljusår långt. Kan vi inte se längre för att det inte finns något bortom det ännu eller för att vi inte nåt "längre" med vår teknik än? Är ju rätt stora skillnader på beskrivningarna ändå.
Är månen större än jorden? Får jag åka till solen? Kan man åka till solen? Blir man solbränd om man åker närmare solen? Finns rymden? Vad är rymden? Hur stort är universum och vem är universum? Varför heter det just universum och vem började att kalla det så?