Ställ era random astronomifrågor

Varken eller, tror man (vad jag vet).

Ljuset bortom det observerbara universum har helt enkelt inte hunnit nå hit. Du är alltså i centrum av det observerbara universum vart du än befinner dig. Man kan absolut anta att något finns bortom detta.

Universum tycks också expandera allt snabbare, vilket verkar innebära att ljus från vissa områden aldrig någonsin kommer att nå oss. Går man väldigt långt in i framtiden så kommer också alla andra galaxer att försvinna bortom det observerbara universum.

Framtida civilisationer kanske alltså aldrig får reda på att det finns ett universum bortom galaxen - något att tänka på när man funderar på om det finns något bortom vårt observerbara universum

Never go full retard.

Tack för snabbt svar!
Intressant att det blev ett tredje svar av mina två alternativ
Alltså har forskarna mycket nytt utryme att forska efter för varje dag som går, då ljuset går i en enorm hastighet. Skönt ändå att vi kommit så långt med tekniken att vi kan se ljuset som färdats längst. Lite synd dock då vi människor aldrig lär får se vad som ligger bara några miljarder ljusår bortom detta, då det kommer ta oerhört lång tid innan det ljuset tar sig hit, även om det är snart i slutet på sin resa hit.

Har några frågar på ditt svar.

Hur långt skulle vi kunna se med dagens teknik? Borde ju finnas en gräns när vi inte kan se länge bort? Eller går inte det att veta för ens vi är där? Vet vi t. ex att vi skulle kunna se ljus som var 150 miljader ljusår gammalt om det skulle komma hit idag? (förutsätter att ljuset är lika starkt som stjärnorna vi vet om).

Ljus som är 13,8 miljarder ljusår bort var alltså det ljuset som var under Big Bang under samma förutsättningar att det hände exakt samtidigt? Hur ser ljuset ut som är 14 miljarder ljusår? Borde ju vara det ljuset som var innan Big Bang? Förstår inte riktigt det.

Hur mycket snabbare expanderar universum? Hur mycket mera i procent är det så man kan få ett hum? Att ljus inte kommer nå oss, så är ju en förutsättning att universum fortsätter expandera snabbare än ljuset också. Gör det det nu till exempel? Är det något vi har koll på? Är det verkligen så att alla galaxer kommer försvinna från observerbara universum? Visa galaxer ligger ju väldigt nära vår galax jämfört med det observerbara universum. Känns skumt att alla kommer försvinna. Vi måste prata om en tidsperiod då som är helt obefintlig.

Oj, det blev många frågor.
1) För att svara på det här med avstånden läs det här jag skrivit tidigare: (FB) Universums diameter = 93 miljarder ljusår
I synnerhet det första. Det handlar om att du missar det faktum att universum har expanderat sedan ljuset lämnade de avlägsna galaxerna.

2) Angående expansionen. Vad menar du med hur mycket snabbare i procent det expanderar? Expansion mäter vi i hastighet per sträcka. Så exempelvis så är expansionen idag 70km/s/Mpc. Universums volym ökar hela tiden och dubblar sin storlek på ungefär 11 miljarder år. Det kan tyckas lång tid, men detta är beräknat på en linjär expansion. Det faktum att det accelererar idag gör att den siffran är något mindre, men inte mycket mindre eftersom expansionen "bara" accelererat i ~5miljarder år.

3) Alla galaxer kommer inte försvinna bakom gränsen, men många. Ansvarig för expansionen kallar vi mörk energi. Den har dominerat universum sedan accelerationen började och kommer fortsätta göra det, vad vi vet idag. Vi ser inga tecken på att energidensiteten minskar.
Så, kort och gott: Gravitationen mellan lokala galaxkluster kommer vara stark nog att stå emot den mörka energin. Vi kommer alltså fortsätta att se närliggande galaxer.
Att de förr eller senare kommer att kollidera och bilda en större galax är en annan femma.

Universums expansion kan intuitivt liknas med hur vatten förångas i en bubbla i en kokande kastrull. Expansionen är att det blir glesare mellan vattenmolekylerna / mellan galaxerna.

Gränsen för vad vi kan se är tiden då "bubblan" som vi finns i, fortfarande var för tät för att släppa igenom ljus. Så är/var det när universom är ca 1100 gånger tätare än vad det är nu. 378 000 år efter Big Bang, enligt de som vet. När en klump vatten i kastrullen just hade börjat börjat hettats upp kaotiskt, men just innan den hade blivit en genomskinlig sfär av ånga.

Rum expanderar nu i en takt av ca 72 km/s/megaparsec. Det betyder att varje meter rum varje år blir en miljondel av en miljondel längre. Det är en % av en % av en % av en % av en % av en % per år. Så det är inget som fastighetsmäklare räknar med...

Stämmer det att om vi ska åka till tex. Mars så kommer vi passera månen oavsätt från var vi startar på jorden?

Är det samma avstånd till månen oavsett var från jorden man startar?

Har det med gravitationen att göra eller att universrum är böjt?

Nej, man kan skicka sonder till Mars även när Månen är i motsatt riktning. Skillnaden i banhastighet mellan Jorden och Mars är ca 12 km/s, Månens fart runt Jorden är bara 1 km/s, så det är knappast lönt att försöka använda Månens gravitation för att accelerera en sond till Mars.

Avståndet till Månen varierar mellan 356 000 km och 407 000 km, alltså med ca 1/7, varje månad. Så här har den växt och krympt i år:
https://www.youtube.com/watch?v=ixroBOCm8M8

Gravitation är att rummet är böjt, det är samma sak. Massa böjer rummet och det böjda rummet avgör hur massa förflyttas.

Skulle den mörka materian i universum helt enkelt kunna bestå av väven som utgör rumtiden och den mörka energin uppstå av spänningen som uppstår när rumtiden sträcks så enormt mycket och snabbt?

Eller är jag ute och cyklar nu?

Har någon som har koll på dom här grejerna föreslagit något liknande?

Det kanske inte ens behövs någon mörk energi då, för att förhindra massan att kolapsa in i sig själv på grund av gravitationen då, eftersom materian sprids ut över ett så mycket större område vilket då skulle kunna motverka kolapsen linjärt över tid?

Mvh.

Och att hastigheten på expansionen av rumtiden är lika med flykthastigheten för gravitationen av den samlade massan, synlig massa + rumtiden?

Det skulle ju inte behövas någon mörk energi då?

Är det någon som har räknat på det här?

Då kanske man skulle kunna få reda på hur mycket rumtiden väger upphöjt i en negativ exponent som motsvarar hastigheten på expansionen, dvs att vikten på rumtiden blir lägre per enhet över tid?

I så fall skulle rumtiden vara så utsträckt och väga så lite per enhet, mellan galaxerna att det skulle förklara den accelererade expansionen och sen kanske rumtiden klumpar ihop sig i områden med synlig materia, precis tillräckligt mycket för att galaxer och solsystem ska hålla ihop någorlunda bra?

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Den mörka energin är bara ett namn på det som orsakar expansionen. Att den accelererar och inte bromsas in beror på att det idag måste finnas något som motverkar gravitationen och som får expansionen att bara öka snabbare.

Rumtiden är en matematisk beskrivning av universum i fyra dimensioner. Den mörka energin påverkar denna precis som den vanliga materian, förutom den lilla detaljen att den inte verkar interagera med elektromagnetisk strålning. Vi ser helt enkelt ljus som kröks med rumtiden av något, som vi inte kan se.

Utan den mörka energin hade två punkter i universum expanderat snabbare förr än idag och "bromsats in" av gravitationen. Det gör den inte, så något måste finnas som får dessa två punkter att expandera snabbare.

Jag menar att rummet, utan någon synlig materia, skulle motsvara massan på den saknade materian i beräkningarna.

Att själva rummet eller rumtiden har en vikt.

Skulle det kunna vara så och har någon föreslagit det?

I princip kan du säga så att om universum expanderar snabbare än flykthastigheten så accelererar den.
Du kan se denna beskrivning av den kritiska densiteten: (FB) Har jag förstått teorin om ett platt universum rätt?

Vad menar du förresten med "vad rumtiden väger hupphöjt till en negativ exponent"?