Begriper inte varför anhöriga ska stämma den här dokumentären "Alice Babs förlorade rättigheter". Den är ju otroligt respektfullt gjord utav SVT. Skulle de ha sablat ner Alice mer eller?
Alltså även om anhöriga får lida av att en släkting blir totalt galen, om den så får psykotiska problem, eller schizofreni, och snackar skit om de anhöriga och till och med skulle vara farlig för sig själv, så är inte anhöriga så gemena så de sätter en förvaltare på denne.
Titti Sjöblom klagar på i en artikel:
http://www.demenscentrum.se/Leva-med-demens/Berattelser/Titti-Sjoblom-berattar-om-sin-folkkara-mammas-sjukdom/
”Likaså kan hon säga att mina barn bryr sig inte, jag är så ensam och de är aldrig här- när vi kanske varit där flera dagar i rad.
Jag har själv varit med om att hon klagat över att min syster aldrig besöker henne. ”Men Lilleba var ju här igår, ni åt räkor, säger jag” och då säger hon javisst, det var trevligt.
Titti berättar vidare:
– Hon kan också säga att hon aldrig träffat en läkare, hon minns inte det.. Eller hon kan säga att det är så många som dött kring mig nu . Min man och min mamma har dött- och det har de ju fast med trettio års mellanrum.”
Herregud! Man får faktiskt STÅ UT lite som anhörig. Man kan inte sätta en förvaltare på en anhörig för att man blir så nervös för att den irrar lite. Och i Alice fall är det fråga om demens bara.
Om det nu skulle vara så att hon blir upprörd över besök. LÅT henne bli det då!
Man ska till och med kunna bli koko och väldigt ombytlig i humöret och psyko som gammal, men man sätter inte en förvaltare på en person så, däremot en god man.
Nej, det här verkar helt absurt.