Citat:
Ja, det är skrämmande läsning på många sätt. Inte uppmuntrande att bli gammal om man skulle bli behandlad som AB har blivit.. :-(
Hennes hem är såld och alla hennes ägodelas tagits från henne.
AB blev fråntagen rätten att:
lyssna på musik
göra kyrkobesök
titta på filmer
ha bilder på sina vänner på väggarna i sitt rum (hur kan detta vara "skadligt"?)
ringa till sina kompisar
ta emot samtal från sina kompisar
få daglig rehabilitering
Barnen bor så långt borta att de inte kan hävda att deras besök räcker som “rekreation” till deras gamla mamma. Hur många ggr har de förresten besökt sin gamla mamma? Dessutom vill de flesta av oss (tygligen även barnen själva) umgås med någon annan än bara sina släktingar. De flesta av oss har vänner – förhoppningsvis i alla fall..
Förvaltaren har besökt AB 2ggr under 1 års tid.
Det mest skrämmande i detta fall är det ATT det FINNS tydligen ett ställe där AB skulle ha varit välkommen. Det fanns en lgh där hon skulle ha kunnat bo i och få daglig rehabilitering. Hon skulle ha kunnat få vård av en doktor som hon är bekant med sen många år tillbaka och som hon känner förtroende för. Men. Hon fick inte.
Problemet är alltså inte att det saknas en plats i äldrevården för henne. Problemet tycks vara att det saknas intresse att ordna/tillåta detta för en 89årig dam som vägrar att dö i tystnad..
Det hemska i sammanhanget tycks vara att släktingarna tycks inte bry sig mer än på pappret och inför media. Annars kan man inte förstå den inhumana behandlingen AB har utsatts för.
Att rullas in i en kyrka i en rullstol. Det anser inte förvaltaren vara människorvärdigt. Så ska “vi” inte komma ihåg AB. Det tycks vara både förvaltarens och Tittis inställning i frågan.
De månar alltså mer om “bilden av AB” efter hennes död – än AB och hennes välmående när hon väl lever. Vad AB själv vill – det kvittar..
Mycket skrämmande läsning måste jag säga. Undrar hur Titti själv vill bli behandlad när hon blir gammal. Hon är ju trots allt i pensionsåldern så hon borde verkligen läsa sin mammas vädjan och undra om hon själv skulle vilja ruttna bort i en säng och bli behandlad som levande begravd.
Om man skulle behandla ett barn på det här sättet så skulle det solklart vara frågan om grov barnmisshandel. Att låsa barn i sitt rum i sin ensamhet utan möjlighet att umgås med sina vänner, inte få gå i skolan, inte få lyssna på musik eller titta på tv, inte få ta emot samtal eller ringa själv.. inte ens få titta på bilder på sina bästa kompisar sen många år tillbaka..
Nä, jag kan inte ens min bästa förmåga kalla detta för "god vård" av en gammal människa.