[Fortsättning genomgång av sista domen.]
I denna dom har försvaret faktiskt åberopat ett vittnesförhör ! Det var inte Borgström utan Sten-Åke Larsson som var försvarare. Han åberopar ett vagt vittnesförhör med kriminalinspektör Björn Jonasson som sett en pojke och en tunnhårig man i en bil. Detta ger ett visst om än svagt stöd för åklagarens version. Försvarets vittne stöder åklagarens version och åklagarens vittnen gör det inte. Upp och nedvända världen!
Åklagaren lägger stor vikt vid födelsemärket och pungbråcket som SB berättat om.
Från Anna-Clara Asplunds vittnesmål:
Citat:
Det konstaterades att Johan hade ett litet pungbråck, vilket man kunde se om man satte en ficklampa bakom och lyste på det. Det var annars inte möjligt att se.
...
Johan var en aktiv kille som höll på mycket med idrott. Han uppgav aldrig, förutom vid det nämnda
tillfället då han var sex år gammal, att han besvärades av detta, varför hon uppfattade att det hade växt bort.
Att SB berättar om något med pungen låter snarare som uppsnappad information än något som han skulle ha upptäckt vid ett mord. Förvisso vittnar sedan en läkare om att hydrocele, så kallat vattenbråck kan växa snabbt i vissa situationer, t.ex. kraftigt våld. Inget särskilt starkt bevis dock, enligt mig.
Anna-Clara berättar även om födelsemärket på skinkan, en ljus skugga.
Citat:
Hon ritade vid det nämnda förhöret upp på ett papper hur skuggan såg ut. Det är den i målet åberopade skissen som hon då ritade. Hennes minnesbild är dock att hon inte ritade någon kontur runt denna.
Intressant. Har det skett "bevisförbättring" måhända ?
Från Seppo Penttinens vittnesmål:
Citat:
Vid en vallning av Quick i en annan mordutredning, berättade denne plötsligt spontant att Johan haft ett ärr. Quick beskrev detta så, att det varit mörkare än övrig hud.
Ärr, mörk eller ljus skugga, är det så noga ?
Citat:
Han har inget minne av att han ritat konturer men han kan inte utesluta att det är så.
Ytterligare från Penntinens vittnesmål:
Citat:
Det har dock inte förekommit någon samverkan mellan polisen och terapeuten vad gäller brottsutredningen. Det har i det avseendet varit "vattentäta skott" mellan dessa verksamheter.
Terapeuter som är med vid vallningar räknas inte ?
Citat:
Quick har under utredningens gång ändrat olika uppgifter han lämnat.
Såpass.
Citat:
Det har ofta under förhören hänt att Quick inte fått fram de ord han försökt säga. Quick brukar i sådana fall visa med kroppen vad han försöker säga. Det är möjligt att det var så det gick till när Kjell Långbergs föreslog att det kunde ha varit en såg Quick använt vid styckningen.
Hur var det med de där vattentäta skotten ? Ska man skratta eller gråta ?
Likhunden dyker upp igen, om än med annat stavning:
Citat:
Den 28 maj 1999 söktes det på den plats Quick pekat ut med hunden Sampo, som är tränad att söka efter människorester. Denne markerade på den plats som Quick då angivit att han gömt Johans kropp. Den markerade inte för djurkadavret.
Någon kropp hittades förstås inte.
Citat:
Quick har under senare förhör ändrat sina uppgifter om vad han gjort med kroppen och sagt att han styckat denna, grävt ned inälvorna på den plats han tidigare angivit att han gömt kroppen, och tagit med sig kroppsdelarna.
Låter något krystat för att förklara avsaknaden av kroppsdelar.
Vägbom igen! Denna gång stängd:
Citat:
Quick uppgav när de närmade sig den platsen att denne hade ett minne av en stängd vägbom.
Inte särskilt imponerande.
Citat:
Några kvarlevor har dock inte hittats.
Och vad betyder det när man inte hittar något där SB talat om att det ska finnas ? Att han talar sanning ?
Citat:
Quick har på Fränby udde pekat ut olika platser, bl a den sten han suttit på när han krossat bendelar. Det har företagits sökning med hunden Sampo som markerat på de platser Quick pekat ut.
Är det detta som är Lambertz starkaste bevis? Inget hittades naturligtvis.
Hundägaren vittnade också och beskrev hundens förträfflighet:
Citat:
Sampo markerar inte för döda djur uten endast för människolukt.
Även efter 15-20 år ?
Kriminalinspektör Björn Jonasson:
Citat:
Det har tagits prover av jorden inom ett område om 9 x 9 meter på den plats i Åvikeområdet där Quick uppgivit att han befunnit sig då han stycket kroppen. Dessa prover har sänts för analys. På de ställen där det angivits förhöjda fosfatvärden har det sedan grävts mellan två - fyra dm ner i jorden. Det har inte gjorts några fynd av rester från människa vid dessa grävningar.
Var det härifrån Lambertz fick idéerna om fosfatvärden som han yrade om i Veckans Brott?
Citat:
Åklagaren har som muntlig bevisning till belysande av trovärdigheten av Quicks erkännande åberopat sakkunnigförhör med professorn Sven-Åke Christianson.
SÅC och minnesteorierna gör sig påminda igen.
SÅC hänvisar även i denna dom till det ökända minnestestet! Det som underkändes kapitalt vid en genomgång av testet. Sedan säger han något intressant:
Citat:
Ju fler förhör som hålls ju svårare är det at erinra sig det ursprungliga minnet.
Det låter ju sunt. Hur många förhör har hållits med SB och vad innebär det ?
Vidare av SÅC:
Citat:
Det förekommer ibland att personer erkänner brott de inte begått, vilket kan ske av olika anledningar.
Vittnesförhör med Birgitta Ståhle:
Citat:
Då Quick inledde terapin hade denne inget minne före tolv års ålder.
Bra jobbat att få fram Simon-händelsen etc. Eller inte?
Bengt Ekelund, avdelningsföreståndare på Säter:
Citat:
Quick har aldrig under sin vistelse på Säter haft några restriktioner vad gäller tillgångar till tidningar, Tv och radio. Det har heller aldrig förekommit någon avlyssning av telefonsamtal eller kontroll av brev.
Detta stöder teorin att SB kan ha skaffat information om fallen.
Tingsrättens överväganden och bedömning:
Citat:
Inledningsvis konstaterar tingsrätten att det inte finns någon teknisk bevisning som binder Quick till Sundsvall vid tiden för brottet och det finns heller ingen utredning som fastställer vad som hänt med Johan Asplund.
Tunt sa Bull.
Tingsrätten fortsätter resonera:
Citat:
Quick har uppgivit att han lånat en bil av en bekant vid namn Thunstedt, med vilken han färdats till Sundsvall där han kommit att hamna i bostadsområdet Bosvedjan. Då Thunstedt bestämt förnekar att han lånat ut sin bil till Quick och det inte finns någon närmare utredning till stöd härför är det inte utrett att så varit fallet.
Det är väl snarare utrett att så inte varit fallet.
Fortsättningen:
Citat:
Tingsrätten bedömer emellertid, mot bakgrund av vad som framkommit i tidigare domar om att Quick färdats långa sträckor i bil, inte at denna fråga är av någon avgörande betydelse.
Återigen hänvisning till tidigare domar och domstolen väljer att bortse från denna detalj.
Man pekar sedan på några detaljer som SB kunnat uppge som stämmer.
Dock följs detta av:
Citat:
Det har i målet hörts ett stort antal vittnen, som befunnit sig i närheten av Johans bostad under den tidsrymd under vilken Johan måste ha lämnat sin bostad. Inget vittne har uppgivit sig ha sett någon person som skulle kunna vara Quick. Ingen av de hörda har heller sett Johan utanför bostaden den aktuella morgonen.
Vad krävs för att denna domstol ska anse att det finns rimligt tvivel ?
Citat:
Tingsrätten finner sammantaget att Quick i utredningen lämnat ett flertal uppgifter som ger stöd åt hans påstående att han befunnit sig i Bosvedjan vid tiden för Johans försvinnande.
Nåja.
Citat:
Ingenting har i utredningen framkommit som vederlägger Quicks uppgift att han varit i området eller att han tagit med sig Johan därifrån på det sätt han berättat.
Ingenting ?
Sedan ett långt resonemang om ändrade uppgifter, kroppsdelar som inte återfunnits, intyganden från SÅC och Ståhle, vägbom(!) och Sampo (som alltså inte hittat något), fosfathalt och organiskt material mm.
Citat:
Vad som härigenom framkommit ger stöd för de uppgifter Quick lämnat angående hur han förfarit med Johans kropp.
Hur starkt stöd ger det egentligen ?
Sedan ett långt stycke om födelsemärke och könsorgan.
Därefter:
Citat:
Johans försvinnande och de domstolsförhandlingar som förevar i tingsrätten och hovrätten under år 1984 och 1985 var uppmärksammat i media. Quick har såvitt framkommit haft möjlighet att ta del av detta. Det har dock inte framkommit någonting som talar för att Quick "läst in sig" på fallet.
Med tanke på hur den här tingsrätten resonerat så undrar jag om det hade gjort någon skillnad, den verkar kunna svälja vad som helst.
Sammanfattningsvis så är detta en usel dom som får UNDERKÄNT. Även i detta fall har domstolen vilseletts kraftigt.