Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Råstams. Det var ett tag sen jag läste den men jag tycker han lägger mer ansvar på rättsapparaten än på vården, och sen skiter jag i Norells liv ärligt talat.
Pelle Svenssons har jag inte läst.

Råstams bok finns att lyssna till gratis via elib, jag gör det nu. Den är ganska lik Josefssons bok, lite dramatiserad sådär och en hel del oväsentliga detaljer i berättelsen är säkert hämtade från Bergwall själv och troligen inte verifierade men det gör kanske inte så mycket.

Jag har inte läst någon av dem men sett de två dokumentärerna. Jag ställer mig preliminärt tveksam till att fokus hamnat så starkt på bortträngda minnens existens eller ickeexistens. Jag tror inte att det går att säga med (tvär)säkerhet att det inte händer att traumatiska händelser förträngs.
Däremot vet jag att det finns bluffterapi. Googla regressionsterapi: det finns mängder av klåpare som lovar att de kan hjälpa till att ta fram minnen av hemska händelser i det förflutna, och om så önskas kan terapeuten även locka fram minnen av händelser som ägt rum i ett tidigare liv. Till exempel på medeltiden. Några erbjuder också tidsresor till framtiden. Det är konstigt att det är lagligt.
Jag tror att man måste vara väldigt försiktig med minnen som dyker upp långt efteråt efter att ha varit nersänkta i glömska, särskilt när det handlar om rättsprocesser... Och särskilt om minnena tagits fram av terapeuter som tror att de flesta blivit utsatta för incest i barndomen...

Men därifrån till att säga med säkerhet att det inte skulle finnas bortträngda minnen överhuvudtaget är steget ganska långt.

Alla böckerna kompletterar varandra, och de är lika bra på att belysa detta rättsövergrepp från olika synvinklar. Alla böcker och övriga skriveriers förtjänst är att man uppmärksammar saken, och att det till slut kom in en advokat T O i bilden som åtog sig den svåra uppgiften att göra resningsansökningar. Det krävs stor skicklighet att påtala att något är fel utan att trampa domstolarna på fötterna, för det kan sluta illa. Det kan bli en snyting man inte reser sig upp från ekonomiskt och yrkesmässigt.

Jag har från början i denna tråd haft min fokus på domstolarna och jag är tacksam för att det finns personer som alamos som har förmågan att framföra saker så tydligt och så pedagogiskt. Det är i domstolen alla stollar möts, och det är rättens ledamöter som har det yttersta ansvaret att hantera den information som framförs. Avgöra om det som påstås verkligen är muntlig bevisning, som styrker ett så allvarligt åtal som mord.

Av själva domarna framgår att de som dömde inte själva trodde på de slutsatser de kom till. En vanligt förekommande fenomen i svenska domstolar, när det finns viktigare intressen att bevaka än den åtalades rätt till säker rättegång.

Det börjar bli uppenbart att det som ska döljas är orättfärdiga domar som visar på att man tillåter en del juristkollegor att hålla låda och tänja på lagens gränser till laglöshet. För det är i domstolarna resan ska ta slut.

Det kommissionen måste börja med är att garantera, de jurister som börjar berätta om sina erfarenheter, säkerhet mot repressalier. Typ whistleblower skydd, eller som lex Sara fungerar i sjukvården.

För jag vet hur en dom, ser ut när domstolen dömer fel och vet om detta, men mörkar detta i snygga formuleringar som utesluter händelseförlopp och bevis som borde gett annan dom. Det är en konstart att författa rättsvidriga domer, och vi har flera snillen som kan denna konstart till fulländning, och arbetar på domstolarna som lagmän, rådmän, domare m.m.

Efter Qvickskandalen har man blivit diskretare och skickligare på att skriva domar när man vill att något fult ska se fint ut.

Nu när jag lyssnar på Josefssons bok är det ett väldigt fokus på Norell och hon målas upp som någon slags sektledare, frågan jag ställer mig dock är varför hon aldrig har nämnts förut, mig veterligen? Jag kan inte minnas att Råstam sade ett ord om henne, eller att Bergwall skulle ha talat om henne. Det tycker jag är väldigt konstigt om hon nu var så essentiell i hela den här soppan som man kan tro när man läser Mannen som slutade ljuga.

Bergwall citeras ju också ganska flitigt i boken när han talar om henne som en "drottning" och annat. Det känns för tillrättalagt helt plötsligt.

Om jag ska säga något så tror jag helt enkelt att Råstam var så inställd på just den rättsliga biten att han koncentrerade sej på den. Men han har ju påpekat att dårterapin (och narkotika i massor) var en förutsättning för att det skulle bli som det blev.

Jag tror helt enkelt att man behöver ibland när ett ärende är så omfattande dela upp det i olika delar och ta dem man o detta fallet Råstam resp Josefsson (och innan dess Svensson ej att förglömma) behärskar. Vresrosen har rätt tycker jag som påpekar att böcker och dokumentärer kompletterar varandra och ger en bättre bild av vad som egentligen hände

Den finns på en bukt nära dig, som det brukar heta.

Det vore spännande om du kunde konkretisera ditt konspirationsteoretiska svammel. Har du något exempel?

Kvacksalverlilagen (= patientsäkerhetslagen) gäller nog bara för medicinsk vård medan vem som helst får syssla med terapi, tror jag. Någon annan kanske vet bättre. Finns mycket skumt i branschen.

Nej numera måste man ha leg för att bedriva psykoterapi. Infördes 1978

Ja, så är det. Och man kan utbilda sig till just regressionsterapeut. Tyvärr. Såvitt jag vet är det inte olagligt att påstå att man på ett enkelt sätt kan få människor att fiska upp gamla minnen och återuppleva händelser. Men så enkelt är det inte. Det här är ju hokus pokus, även bortsett från reinkarnationsidéerna.

Jo, Råstam pratar om henne i sin bok. Det Josefsson gör är att reda ut hur i stort sett alla inblandade på olika sätt är kopplade till henne.