Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Så här skriver Pelle Svensson i sin rättsutredning av rättsskandalen Quick:
.
Hade de olika domstolarna kunnat dra dessa slutsatser av det som presenterades för dem i rättegången och komma fram till att det fanns gott om tvivel på Quick som GM i det enskilda fallet? Borde de frikänt Ja, utan tvekan.
Som Svensson skriver hänvisade en del av domsluten till de andra domsluten. Man var medveten om premisserna när man dömde och den främsta premissen var att Quick var en seriemördare. Det var en oundgänglig förutsättning för att han skulle begått det enskilda mordet man dömde honom för. Men på den premissen fanns rimligt tvivel, ja i själva verket var den snarast helt orimlig.
Domstolarna gjorde det enkelt med att ge tidigare dom "bevisvärde", så det är seriedomar på en seriemördare, där ingen domstol tar eget ansvar för det domslut man kommer fram till.
Man förlitar sig på kollegor, åklagare och advokat, och att domarkollegor i annan domstol, i tidigare mordrättegång, tänkt klart åt dem. Saken förenklas av att en sakkunnig professor, SÅC går in och vittnar mot bättre vetande, om framkallade minnen som inte fanns. Och teorier SÅC visste inte håller vetenskapligt när han vittnade under ed.
Men SÅCs vittnesmål tog bort beslutsångesten och ansvaret för att tillämpa lagen korrekt, från lagmannen och nämndemännen som lämpade över sitt ansvar på en psykolog.
Men det uppenbara i rättsordningen om att det är åklagaren som har bevisbördan att styrka åtalet med bevis, var ju inte med på kartan då advokaten går motpartens ärenden.
Ingen ifrågasatte något, trots att det fanns rimligt tvivel. Ingen kom på tanken att det är idiotiskt med en åtalad som inte lämnar spår eller minns något. Och ingen såg hur ensam SB var i domstolarna, utlämnad till dessa uslingar.