Så här skriver Pelle Svensson i sin rättsutredning av rättsskandalen Quick:
Citat:
Om det sunda förnuftet fått råda.
Jag vill nu presentera en uppräkning av vad användandet av sunt förnuft skulle ha lett
fram till.
1.
En gärningsmannaprofil utmynnar i att Quick inte är någon seriemördare. Hans pedofili,
dragning till unga pojkar förklarar inte mord på tre norska flickor, på ett turistande
holländskt par, en 24-årig israelisk turist m fl.
2.
Om man bor i Borlängetrakten och får lust att mörda någon, att få tag i ett offer, åker man
då till Piteå, Appojaure, Oslo o.s.v., särskilt om man är utan bil och körkort.
3.
Kan någon i sin egen bekantskapskrets ha alla dessa perversa medhjälpare beredd at
lustmörda och stycka människor?
4.
Kan någon utföra c:a 30 mord utan att kunna återfinnas i någon av mordutredningarna.
Ingen har sett Quick. Ingen har sett medhjälparna, ingen har noterat deras bilar, färg,
fabrikat eller bilnummer. De har inte heller tankat dessa bilar någonstans.
5.
Ingen, vare sig Quick eller medhjälparna har lämnat ett enda spår efter sig på resp.
mordplatser, t ex fotavtryck, fingeravtryck, DNA-spår, t ex blod. En del mord har ju
föregåtts av en våldsam strid, t ex mordet på den israeliske turisten.
6.
Antalet av Quick utpekade gravplatser är många. Han har detaljerat pekat ut platserna.
Somaliska pojkarna begravdes i Lindesberg. Therese först i en tjärn, sedan i ett
skogsområde, Johans kroppsdelar begravdes i Åvikeområdet och vid sjön Ryggen. Inte
ett enda fynd har gjorts. Detta faktum leder till en säker slutsats. Alltihop är rena
fantasier.
7.
Quick säger att han och medhjälparna samt offren alla sitter de och onanerar tillsammans
någonstans, t ex i bilen. Den som blivit bortrövad och står under dödshot sitter han och
onanerar med den blivande mördaren?
8.
Hur kan en svårt sjuk – personlighetsstörd individ – förmodligen också mytoman bli
trodd, äga företräde framför alla andra som hörts i polisförhör och i rättegångarna.
9.
Det som börjar som skuggbilder, sekvenser från drömmar o.s.v., där i stort sett inga egna
minnen finns hur kan det godtagas som sanning när ”storyn” växer sig stark i
terapisamtal. Har inte 1990-talets underkända domar – ett 10-tal resningsfall, lett till
någon som helst eftertanke?
Jag menar allvar när jag säger att ”terapisörja” inte får vara avgörande bevis i allvarliga
brottmål.
10.
Kan någon intyga att en annan människa talar sanning, jag avser främst prof. Sven Åke
Christiansson. Finns sådana fantastiska människor, då behövs inte längre några
mordutredare
.
Hade de olika domstolarna kunnat dra dessa slutsatser av det som presenterades för dem i rättegången och komma fram till att det fanns gott om tvivel på Quick som GM i det enskilda fallet? Borde de frikänt Ja, utan tvekan.
Som Svensson skriver hänvisade en del av domsluten till de andra domsluten. Man var medveten om premisserna när man dömde och den främsta premissen var att Quick var en seriemördare. Det var en oundgänglig förutsättning för att han skulle begått det enskilda mordet man dömde honom för. Men på den premissen fanns rimligt tvivel, ja i själva verket var den snarast helt orimlig.