Vilken film såg du senast?

The Great St. Louis Bank Robbery (1959)

Kriminalare baserad på verkliga händelser. En kriminalare som fokuserar mer på omständigheterna och de instabila karaktärerna som är involverade än själva rånet i sig. Jag ska inte säga att jag tycker filmen var för seg men det hade ju inte skadat med lite mer fart&fläkt vissa stunder som blev lite väl utdragna. Jag gillar dock stämningen och "uppbyggnaden" inför sista halvtimman som är minst sagt hackig, då i positiv benämning. Kan helt klart tänka mig att denna varit stilbildande för genren även om det givetvis finns bättre filmer men mest med tanke på att den kom ut då sent 50-tal. Steve McQueen, Crahan Denton, David Clarke, James Dukas och Molly McCarthy spelar de viktigaste rollerna.

6/10

Tackar tackar. Brukar digga dina recensioner också, även om jag sällan sett filmerna du skriver om.

Christmas 2013: The Leprechauns' Christmas Gold (1981)

I USA är Rankin & Bass julfilmer en institution i mångt och mycket som Kalle Anka är hos oss. Jag har snart sett alla deras christmas specials gjorda mellan 1964-1985 med deras speciella animagic-teknik.

TLCG utspelas på julafton på en båt utanför Irlands kust och handlar om den unge sjömannen Dinty Doyle som ombeds att ta ombord en julgran av kaptenen. De ankrar vid en lite ö, som Dinty är omedveten är pysslingarnas (leprechaun) boplats, och drar upp första bästa tall. Men under tallen finns den gamla bansheen (en irländsk sagoväsen) Old Mag the Hag begraven och hon blir nu frisatt ute efter pysslingarnas guld. Pysslingen Blarney Kilakilarney (haha, namnet) skyddar guldet på ön, som finns vid regnbågens slut, och han blir mycket bekymrad när Dinty berättar för honom att Old Mag är fri. Bansheen är slug och kan anta olika former som ung kvinna, fågel etc men man kan alltid avslöja henne på att bansheen ständigt gråter. Hon är ute efter guldet men kan aldrig ta det utan det måste ges frivilligt till henne för att man ska förlora det. Old Mag försöker nu med alla medel få tag på guldet från Blarney och Dinty.

Som alltid med deras filmer är handlingen fängslande men jag tyckte trots det att de inte fick ut så mycket av historien här. TLCG var bara 25 min lång och kanske hade fungerat bättre om den var längre? Den kändes förhastad, man hade velat få veta mer om pysslingarnas liv.

Ofta blandar Rankin & Bass in folktro i sina berättelser, som t e x The Life and Adventures of Santa Claus (1985), och detta tycker jag är ett uppskattat grepp då filmerna känns mer som gamla folksagor.

Sångerna i TLCG var bra (som ofta är centrala i Rankin & Bass filmer), bl a Bing Crosby gamla klassiker Christmas i Killarney var med på ett hörn. Röstskådespelarna gav också rätt ton med sina irländska accenter, bl a Art Carney som huvudkaraktären Blarney.

Betyg: 2/5

Jason Goes to Hell: The Final Friday. Den var ganska kass. 3/10.

Remaken med Kevin Dillon är bättre, och framförallt mer underhållande.

Okej, okej. Jag gillar inte beröm, men visst.

Det viktigaste är att vi gör vårt bästa, och för att vi brinner för det.

Percy Jackson: Sea of Monsters (2013) Fantasy

Mja, inte nån höjdare direkt. Skulle säga att med en skål popcorn och en öl så går den att se.

Handlingen är hattig, fokus sprids ut på flera personer och ger ett lite virrigt intryck.

2/5 även om jag gillade förra.

Ja, såg om Pain & Gain. Ungefär som sist, förutom sista 15 och första 5 så är inte filmen mycket att ha. En ständig känsla av missnöje med mänskligheten är snarare vad som drabbar mig mellan de få topparna. Inte mycket att ha. Osympatiska karaktärer som begår osympatiska handlingar är inget mervärde i mina ögon. Ett fåtal bra repliker, ett fåtal coola musikvideo-inspirerande segment - och sedan är filmen över, och den lämnar en fadd smak. Detta är nog ingen film för äldre människor. Utan den är nog riktad till oss yngre som inte finner det märkligt att kasta bort 129 minuter på asocial och avtrubbande "underhållning". Betyget kvarstår: 1.5/5

Holiday Clusterfuck!

Remember the Night (1940)

Jag finner det svårt att hata eller ens ogilla dessa julfilmerna ifrån 40-talet som anses vara klassiker. Det har en speciell charm till dem att det går inte att hata på dem. Med det sagt är detta en film som verkligen inte är för alla.
Anledningen till att jag skriver detta är för att den kan mycket väl vara helt ointressant för en hel del då där inte händer så mycket och handlingen är väldigt tunn men också att den rör sig kanske inte så där jätte snabbt. Vilket jag tror är den största boven i dramat här. Trots den mysiga känslan och dess charm så är det en ganska så tunn och ointressant handling vi följer och den berättar denna historia ganska så söligt.

Den handlar mer eller mindre om att Barbara Stanwyck snor ett armband och åker dit och åklagas. Åklagaren spelas av Fred MacMurray och de beslutar att skjuta upp åtalet tills efter jul och nyår. Under denna tiden har inte Barbara Stanwyck någonstans att bo så Fred MacMurray beslutar sig för att hjälpa henne och låter henne spendera jul med han och hans familj. Sakta men säkert får de känslor för varann och resten är som sagt historia som vilken annan Disney film. Med det sagt dock så är slutet ganska så otippat tyckte jag.
Den är rätt så förutsägbar och när den är så pass ointressant så blir det ett ganska så söligt tempo genom filmen.

I sin helhet har den sin charm och mysighet men det räcker inte hela vägen för att bli en tillräckligt bra film då handlingen är ganska så ointressant och väldigt förutsägbar. Humorn funkade okej då jag skrattade några få gånger men inget jag rekommenderar inom komedi genre. Även ifall den fortfarande var mysig och charmig så hade jag även önskat mer julstämning då de var lite för få sådana tillfällen i filmen.
Remember the Night är mer av den ironiska titeln så man faktiskt lär ha glömt bort filmen ganska så snabbt om några månader.

2.5 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt0032981/?ref_=nv_sr_1

Trailer:
http://www.tcm.com/mediaroom/video/150782/Remember-the-Night-Original-Trailer-.html

Never So Few (1959)

Krigsfilm. En kapten (spelad av Frank Sinatra) och hans mannar, som spelas av bl. a Steve McQueen och Charles Bronson opererar i Burma under andra världskriget där man får det het om öronen då manskapet är väldigt litet i jämförelse sina fiender. Man får främst följa Sinatra's karaktär vid sidan av krigsscenerna där han har en romans på gång. Det är jäkligt synd att McQueen och Bronson's karaktärer får så pass snålt med utrymme och "slösas bort" då båda är klart mer intressanta än huvudpersonen. Inget fel på Sinatra men karaktären hade likaväl kunnat spelas av någon av ovanstående herrar, och som sagt, bättre. På det stora hela är detta en rätt medioker krigsfilm som aldrig riktigt kommer upp i toppklass. Stundtals var den dock rätt underhållande, actionsekvenserna framförallt vilka var snyggt utförda.

6/10

Läste något någonstans att han hade flera nyckelscener kvar att spela in så de får nog skifta en del i manuset.

Men ja, jag håller med dig filmerna lär fortsätta komma, är en för stor franchise nu för att de ska sluta tillverka filmer.

Box Of Moon Light (1996)



John Turturro spelar Al, en man som lever ett extremt inrutat och skitnödigt liv. Då han för en gångs skull bestämmer sig för att göra nåt spontant i sitt liv - pådriven av en medelålderskris - för ödet honom till sin raka motsats, nämligen bohemen The Kid. Sam Rockwell i en tidig roll är precis lika galen och charmerande som hans många senare roller. The Kid kan vara hans bästa dock.

Jag satt och mös genom dom två timmarna den här underbara filmen bjuder på. Fantastiska karaktärer som man känner för och kan relatera till. Musiken är bra och miljöerna är hur mysiga som helst.
Rekommenderas starkt.

4/5