Citat:
Kimbo7 skrev
Jo helt lätt är det inte. Han beskriver det i en intervju (minns inte var nu) ungefär så här: han låg och solade på stranden med en vårdare. Sen fick han för sig att han skulle testa, så han sa: undrar om jag inte har begått ett allvarligt brott. Ett mord. Vårdaren tog det inte kallt (som psykvårdare bör göra, för det är ju många som tar på sig mord de aldrig begått - en del tror att de begått dem, andra njuter av uppmärksamheten det skulle ge). Vårdaren pratade med läkaren om det. Med tanke på GB:s brottshistoria är det inte helt konstigt att de trodde att det kunde ligga något i det. Men läkaren gjorde något helt galet (som jag fattat det): han tog på eget bevåg med sig SB till ett ställe som SB pekat ut som mordplats. Jag hittar tyvärr ingen källa på det här, men har sett det på olika ställen. Man kan fråga sig varför läkaren gjorde det. Om han verkligen trodde att SB begått ett mord, skulle ju det försvåra en senare polisutredning om han varit där med patienten. Läkare är ju inga poliser. Tyckte han att det var spännande? När sedan psykologen kopplades in, borde hon ha bromsat, sagt hej hallå, ta det lugnt, är inte det här fantasier? I stället fick SB vatten på sin kvarn. Och en massa droger - terapi och droger går inte ihop överhuvudtaget, dessutom är det tveksamt (tror jag) om personlighetsstörningar av den typ SB verkar ha lidit av går att avhjälpa med terapi.
I intervjun med SB jag såg, sa han att efter det att han och läkaren varit på "mordplatsen" kände han att han inte kunde backa. Det blev i sig som en drog att erkänna fler och fler brott.
Jo helt lätt är det inte. Han beskriver det i en intervju (minns inte var nu) ungefär så här: han låg och solade på stranden med en vårdare. Sen fick han för sig att han skulle testa, så han sa: undrar om jag inte har begått ett allvarligt brott. Ett mord. Vårdaren tog det inte kallt (som psykvårdare bör göra, för det är ju många som tar på sig mord de aldrig begått - en del tror att de begått dem, andra njuter av uppmärksamheten det skulle ge). Vårdaren pratade med läkaren om det. Med tanke på GB:s brottshistoria är det inte helt konstigt att de trodde att det kunde ligga något i det. Men läkaren gjorde något helt galet (som jag fattat det): han tog på eget bevåg med sig SB till ett ställe som SB pekat ut som mordplats. Jag hittar tyvärr ingen källa på det här, men har sett det på olika ställen. Man kan fråga sig varför läkaren gjorde det. Om han verkligen trodde att SB begått ett mord, skulle ju det försvåra en senare polisutredning om han varit där med patienten. Läkare är ju inga poliser. Tyckte han att det var spännande? När sedan psykologen kopplades in, borde hon ha bromsat, sagt hej hallå, ta det lugnt, är inte det här fantasier? I stället fick SB vatten på sin kvarn. Och en massa droger - terapi och droger går inte ihop överhuvudtaget, dessutom är det tveksamt (tror jag) om personlighetsstörningar av den typ SB verkar ha lidit av går att avhjälpa med terapi.
I intervjun med SB jag såg, sa han att efter det att han och läkaren varit på "mordplatsen" kände han att han inte kunde backa. Det blev i sig som en drog att erkänna fler och fler brott.
Nej, det är verkligen svårt. Det med läkaren låter väldigt konstigt, jag är inte säker, men jag tror att läkare är skyldiga att anmäla till polis när det finns misstankar om att ett allvarligt brott har begåtts.
Jag har för mig när jag skummade igen domarna, är inte direkt intresserad av skräcklitteratur, att det stod att SB hade direkt vänt sig till polisen med åtminstone någon anmälan, att det inte hade gått genom läkare eller terapeut.
__________________
Senast redigerad av E.Merckx 2013-11-30 kl. 13:10.
Senast redigerad av E.Merckx 2013-11-30 kl. 13:10.
