Bry sig om människor man inte känner?

Många bryr sig väldigt mycket om diverse katastrofer och liknande i andra länder. Jag ignorerar ofta medvetet dessa nyheter då det är tråkigt att läsa. Jag tycker man kan samla alla dessa nyheter under rubriken "Shit happens", och sen med gott samvete ignorera dem. Vissa verkar dock bry sig och ger pengar till offren etc, fast bryr de sig egentligen? Svaret är troligen nej. Detta eftersom man kan egentligen inte (på ett äkta sätt) bry sig om någon man inte har någon relation till alls.

Detta låter kanske hårt men jag kan ge ett exempel. Ta en man på andra sidan jordklotet som dör. Jag läser om detta men jag visste inte ens personen existerade innan han dog. Eller om en person lever och dör utan jag ens vet det. Varför ska jag (och hur kan jag) bry mig om det?

Generellt kan man endast bry sig om personer man har någon sorts relation eller koppling till. Folk bölar när kändisar dör då de känns familjära, men det är egentligen illusoriskt. Kändisen skulle inte brytt sig (eller ens vetat om) om du dog. Sen ser folk bilder på random lidande barn och känner då någon sorts koppling till eller ansvar för barnet. Åter igen en illusion. Dessutom ger många pengar till välgörenhet som alibi för att de kanske inte bryr sig nog om eller ägnar nog tid åt, personer som borde vara viktiga i deras liv. Jag hjälper hellre personer som står mig nära eller folk jag stöter på som verkligen behöver hjälp. Då menar jag inte tiggare som lever på att utnyttja andras goda vilja.

Frågeställningen i rubriken, om nån mod skulle få för sig att klaga på det.

Jo det där är ju hyckleri på hög nivå. Det är någon slags kollektiv hyckleri som sker. Dom intervjuar folk på TV -Har du skänkt pengar? -Nja.. men man borde ju givetvis göra det. eller har de skänkt några kroner är de störtnöjda med sig själva.

Själv så ser jag det inte som mitt problem alls under rådande samhällsordning, med den fördelningen som vi har av tillgångarna så ser jag mig själv som en av de behövande.
Samtidigt tycker jag att det inte ska ha någon betydelse ifall jag bryr mig om dessa människor som blivit utsatta för en katastrof, det ska givetvis finnas medel avsatta redan att hjälpa dessa. Det ska inte behöva tiggas.
Ser det som ett samhällsproblem, inte mitt, jag är i princip ingen del av samhället som det ser ut nu.

Vi har en relation till alla människor på jorden, eftersom vi är alla människor, så på ett sätt är vi en enda stor familj.

Ja, när det gäller att hjälpa andra länder tycker jag vi ska hjälpa om ingen lider nöd här p.g.a. bristande resurser. När det gäller just katastrofer bör väl alla som kan hjälpa men det ska vara efter förmåga. Svenska politiker är glada för att hjälpa andra länder med skattebetalarnas pengar eller blanda sig i konflikter vi borde hålla oss utanför.

Jo, på sätt och vis. Alla är egentligen också släkt med varann (om än på långt håll). Att vi bryr oss olika mycket om olika människor, är dock naturligt. Någon som hävdar motsatsen ljuger troligen... Antingen för sig själv eller för andra.

Ja, kärlek är som gravitationen, den blir svagare med distans. Den vanliga kärleken åtminstone. Vanliga människor är egentligen satanister som bara älskar sig själv, eftersom den enda anledning varför de älskar någon är för att dessa personer ger dom lycka.

Jag har hört att det finns gudomliga människor som inte är separerade från lyckan och universum, och därför kan de älska alla lika mycket, för att deras kärlek kommer inte från separation, men från 'unification'.

Det är naturligt (dvs. satanistiskt/egoistiskt) att bry sig olika mycket om olika människor, men det är övernaturligt (gudomligt) att älska alla människor lika mycket.

Man kan älska någon mer än sig själv men enbart i relation till sig själv. Man är en separat individ och har ett "ego". Man kan inte älska någon om man inte är någon. En upplyst person älskar alla för att han/hon är allt/alla. All kärlek är till viss del egoistisk för vanliga människor, ja. Det har dock inget alls med satanism att göra, förutom att Anton LaVey kallade sin ateistiska och egoistiska religion för "satanism".

Jag kan egentligen uttrycka det så här (lite ironiskt): All kärlek är narcissistisk.

Människor i allmänhet utgår från sig själv när de älskar någon, och hur skulle det kunna vara på annat sätt? Att de älskar är för att de känner en viss känsla. En upplyst (osjälvisk, egolös) person älskar allt och alla men det är för att denne är allt och alla. Så den upplyste älskar egentligen sig själv.

Detta är det bästa jag kan uttrycka mig själv uppfatta min verkligheten jag lever i utan att börja med siffror och annat.

Förstå dig själv och förstå verkligheten du är i så förstår du dig själv i verkligheten, när du förstår dig själv i verkligheten kommer du veta vad du ska göra när du förstår dig själv i verkligheten. För du kommer se att att du är en reflektion av verkligheten.

Bra skrivet! Men man är inte bara en reflektion av verkligheten utan man är verkligheten. Att du använder ordet "reflektion" är dock inte fel, då den yttre och den inre verkligheten egentligen är samma sak. Felet är bara att man inte lever i verkligheten, därför att det man upplever är en falsk bild av den (eller åtminstone subjektiv och relativ). Ser man verkligheten som den är upplever man inte längre den i relation till sig själv, utan man är en del av den.

Ja jag ville bara inte säga till folk vad dom är och inte är, känns inte bra.
Jag har dock kontroll över min egen reflektion

Jag ser alltså reflektion av mig själv.

Går det att förklara det såhär:

Self-Aware of Myself beeing self-aware?

Ok. Ja, det sägs ju att såsom man känner sig själv, känner man andra. Känner man sig själv som man verkligen är, försvinner också de "filter" som hindrar en att uppleva den sanna verkligheten. Man kan egentligen inte förändra något mer än sig själv, men det räcker.

Ja det går.

Men annars tycker jag personligen att jag skapar mig själv hela tiden, ett konstant flöde, som vatten ungefär.